”Ett spännande yrke, även om vissa spyr...”
Ralf Karlstedt, mannen bakom Prince Tagg, i stor intervju om • Nya jobbet • Elitloppet: ”Det var drömmen, och nu skulle den slå in”
Publicerad 2023-03-07
Ralf Karlstedt och Prince Tagg tjusade under några år trav-Sverige.
Tillsammans körde de in miljoner.
Numera tränar ”Raffe” hästar på hobbybasis – och extraknäcker som busschaufför.
– Det är ett spännande yrke, även om vissa gnäller på allt möjligt och spyr i bussen, säger Ralf till Trav365.
Mantorptränaren Ralf ”Raffe” Karlstedt och hans Prince Tagg var för drygt tio år sedan hela Sveriges mest älskade ekipage.
Tillsammans uppnådde de höjder som få hade kunnat föreställa sig, med vinster i bland annat Breeders Crown och Jubileumspokalen.
2011 gick även en pojkdröm i uppfyllelse för Karlstedt – han och ”Prinsen” blev då inbjudna till Elitloppet.
– Solvallas dåvarande sportchef, Tore Fyrland, kontaktade mig och undrade om jag förstod varför han ringde. ”Jag anar väl det”, sa jag, och jag tror inte att Tore hann säga hela meningen innan jag hade tackat ja. Det var drömmen, och nu skulle den slå in, berättar Ralf för Trav365.
”Det är lika roligt nu som förr”
Karlstedt, som fyllde 60 förra året, valde i samband med sin födelsedag att ta ut ett så kallat ”periodiskt understöd”, i folkmun mer känt som en ”tränarpension”, och titulerar sig numera B-tränare.
Känner du dig som en 60-plussare?
– Ibland kanske, när man har suttit länge i en bil. Då kan det vara stelt.
Hans verksamhet innehöll som mest runt 25 hästar under framgångsåren men det har nu krymt till endast sex till antalet.
– Jag är dock nöjd med den siffran. Min sambo och jag har sagt att om det försvinner någon från stallet så ska vi inte ta in någon ny. Vi kör på amatörbasis men har fortfarande ett ansvar gentemot ägarna.
Hur mycket annorlunda ser livet ut nu jämfört med under tiden som proffs?
– Det är naturligtvis mycket lugnare, samtidigt som man kan ge varje enskild individ mer tid. Man kommer närmare hästarna då och jag får nog säga att det är lika roligt nu som förr, då det ofta blev 15-timmarsdagar.
”Raffes” senaste seger kom på Lindesberg i somras men han drömmer fortfarande om att i framtiden kunna synas i de större sammanhangen.
– Det är åt helsike för sällan som jag vinner lopp just nu. Vinnarskallen finns dock kvar och jag har inte tappat det här med att vara snabb från start. Nydalens Finity är hästen som skulle kunna vara med på V75, tror jag. Han är opererad i halsen och riktigt på gång igen.
Sadlade om – till busschaufför
Verkligheten för en mindre travtränare är dock att man inte sällan tvingas vända på varenda krona. För att få ihop ekonomin så valde Karlstedt efter flera decennier inom travsporten att dryga ut sin kassa på annat håll – nämligen som busschaufför.
– När man inte kör in så mycket pengar så blir det kärvt. För en liten tränare gäller det att synas och vinna lopp, annars får du absolut inga nya hästar i träning.
Varje vardagsmorgon kliver han upp med tuppen och kör skolbuss. Det blir från och till även långresor till och från Stockholm för att transportera glada, och ibland lite överförfriskade, Viking Line-resenärer.
– Det var dåligt med busschaufförer och jag såg att de sökte folk på Blåklintsbussen. Där har jag blivit kvar på halvtid under sex, sju år. Ibland blir det resor till hockeymatcher, eller Romme Alpin. Det är ett spännande yrke eftersom man träffar mycket människor.
– Trevligast är de som är glada, men sedan finns det även en och annan åt andra hållet. Som när folk som har åkt båten över natten och är på dåligt humör dagen efter för att de inte mår så bra. Då ska det gnällas på allt möjligt, eller så spyr vissa i bussen. Sånt är inte kul.
”Jag bara gick där och njöt”
Prince Tagg, som inför Elitloppet 2011 hade vunnit fyra av sina fem senaste starter, lyckades inte kvala in till finalen inför Solvallas månghövdade publik.
Tränaren har dock idel positiva minnen från den upplevelsen.
– Det var väldigt mycket med tv och press som ringde dagligen. När dagen väl kom så undrar jag om jag någonsin varit så lugn som just då. Det beror nog på mitt samtal med Torbjörn Jansson som menade: ”Egentligen är det här ett helt vanligt lopp som vi ska köra.”
– Jag bara gick där och njöt. Det var så jäkla stort på något vis. Det bästa var nog att åka med den där bussen framför publiken. Mantorptravet hade dessutom ordnat med tårta och en sektion in på upploppet med flera hundra människor som bar tröjor med trycket ”Prince Tagg och Kung Ralf” på.
Ralf fick i ung ålder upp ögonen för travsporten tack vare sin far som mer än gärna spelade bort en krona eller två på hästarna i samband med sina många besök på Mantorptravet.
– Man fick se Ego Boy vinna Elitloppet 1973 och då var det klart. Jag kommer ihåg det så väl att jag tänkte: ”Det där loppet ska jag vara med i någon gång, det är min dröm.”
Plugget lockade inte nämnvärt och mer tid tillbringades i farsans bilverkstad, än med näsan i skolböckerna.
– Jag var väldigt skoltrött men borde kanske ha utbildat mig till något bättre?
”Vad fan – riktigt jäkla bra”
Han fick en flygande inledning på sin karriär och segrade i sitt livs tredje start. Tillsammans med Petit Boy, tillika hans första reklamhäst, vann han sedermera hela 21 lopp på 80-talet. Alla utom en togs från ledningen.
– När han vann bakifrån var det så pass dimmigt att varken han eller jag visste var vi var.
Under årens lopp har det dock varit både med- och motgångar, och faktum är att Karlstedt under en period för runt 15 år sedan funderade på att sluta som travtränare.
Räddningen kom att bli en liten krigare med oansenlig stamtavla.
– Jag hade bara fyra hästar i träning och det gick inte ihop. Hur ska man kunna leva på det?
– Han kom till mig på hösten som tvååring, tack vare en kompis, men var väldigt trög i början. Fruktansvärt seg och det var nästan så att man undrade om man ens skulle starta honom. Knappt 30-fart i jobben.
Karriären var dock allt annat än spikrak och som treåring gick hästen segerlös i nio starter. Få, om någon, kunde då ana vad som skulle ske bara ett år senare.
– Efter lite rejäl vinterträning så tog han tre raka och då började jag tänka: ”Vad fan, det här är ju riktigt jäkla bra.” Han hade äntligen släppt på handbromsen.
”Häftigaste jag har varit med om”
Under fyraårssäsongen vann de storloppet Breeders Crown till 33 gånger pengarna och efteråt kunde segerkusken inte kontrollera sina känslor.
– Vi mötte bra hästar, som Sebastian K., men när jag ryckte tussarna bara flög han ifrån de andra. Det var det häftigaste jag har varit med om inom travet och en härlig känsla. Efteråt blev det naturligtvis glädjetårar och man kanske ser det på videon när jag kör genom hela svängen i full fart.
Karriärens största vinst kom dock året därpå när det folkkära ekipaget tog hem Jubileumspokalen – och prischecken på en miljon.
– Då slog vi Sebastian K. igen, efter en lång väntan på målfotot. Det är jäkligt häftigt för mig att vi har mött Sebastian tre gånger – och vunnit samtliga. Det känns bra inombords när man vet hur bra han blev hos Åke Svanstedt.
På grund av en del problem med ett framben stoppades dock Prince Tagg upp i utvecklingen.
2013 var Ralf på väg till veterinären när telefonen ringde. Ägarna, som var tre till antalet, hade röstat för att flytta hästen från Karlstedt till Timo Nurmos.
”Kändes som en revansch för mig”
Besvikelsen, och förvåningen, var enorm för mannen som varit med och format sin reklamhäst från grunden.
– Han var lite speciell, en liten Tjuren Ferdinand som låg i hagen och var väldigt kelsjuk. Det var en riktig, riktig kompis och själv tyckte man att man gjort det så jäkla bra med honom. Då ringer en av ägarna och säger att de vill flytta honom. Det var stentufft.
– Han hade problem med ett gaffelband och efter en operation kom han ut i ett lopp på Kalmar. Jag var tvungen att titta på honom. Han var förvisso tvåa men travade som en kratta. Det var ledsamt att se honom, inget roligt.
Någon succé blev det alltså inte hos supertränaren Nurmos och ett drygt år senare togs beslutet att låta ”Prinsen” återvända hem.
Och där blev det seger direkt i comebacken – på hemmaplan, men också det sista lopp som hästen någonsin vann.
– Det kändes som en revansch för mig. Året efter fick han dock problem med benet igen och då ville jag att han skulle få sluta. Lite vemodigt var det men samtidigt rätt beslut.
”Jag har känt av folkets kärlek”
När karriären 2016 så var avslutad hade den ljusbrune hingsten sprungit in nästan 3,3 miljoner kronor – och tjusat en hel travnation.
Alla sagor har dock som bekant inte ett lyckligt slut och efter ett misslyckat försök att bli avelshingst togs 2018 det svåra beslutet att låta den gamle kämpen få somna in.
Minnet av honom lever dock vidare hos många travälskare.
– Jag har känt av folkets kärlek. Det har blivit väldigt mycket sms genom åren. Folk visste vem man var och det var aldrig någon som tyckte att det var förskräckligt med en liten gubbe från landet som kommer med en sådan där häst.
– Trav-Sverige ska minnas honom som en mycket trevlig individ, som dessutom var duktig på att springa.
Hur mycket saknar du de där glansdagarna med Prince Tagg?
– Det gör jag faktiskt väldigt mycket. När Jubileumspokalen körs varje år så får man för det mesta se vår seger. Då kommer känslorna att man skulle vilja komma tillbaka dit igen. Det är väl drömmen nu, avslutar Ralf.
