”Behövde inte mycket tid för att tacka ja”
Kristin Riise Ödegård om drömjobbet på Kanal 75 – och tuffa tiden: ”Tvingades använda mammas kreditkort under mina resor”
Publicerad 2023-03-13
Kristin Riise Ödegård flyttade till Frankrike redan som tioåring.
Sedan drygt två år tillbaka gör hon succé som Frankrike-expert på ATG Live.
– Jag behövde inte mycket tid för att tacka ja till jobbet, säger Kristin till Trav365.
Kristin Riise Ödegård flyttade redan som sjuåring från sitt kära hemland Norge och hamnade, efter en omväg i Irland, på fransk mark.
Där har hon blivit kvar.
Efter runt tio år på den franska travkanalen Equidia kände Riise Ödegård att det var dags för ett nytt kapitel i sin livshistoria, och när Kanal 75 hörde sig för nappade hon direkt på erbjudandet.
– Det var lite oväntat. Jag hade slutat på Equidia bara två dagar innan, vilket inte många kände till, och behövde inte mycket tid för att tacka ja. Sedan gick det snabbt, berättar Kristin för Trav365.
”Yrket är riktigt spännande”
Av vilken anledning valde du att lämna Equidia?
– Jag hade gjort det mesta som man kan göra där. Det fanns inte så mycket möjligheter för utveckling och då var det dags att prova något annat. Jag var 21 när jag började och tio år är lång tid när man är ung.
Vad är egentligen roligast med jobbet på Kanal 75?
– Det är väl lite som för er, att kunna arbeta med hästar och trav varje dag. Yrket är riktigt spännande och det har nog aldrig lagts så mycket fokus på fransk travsport som just för dagen. Nu är det dessutom enklare för mig. I början kände jag absolut ingen i det svenska teamet.
Det händer fortfarande att Kristin rycker in åt Equidia vid behov och gjorde under fjolåret bland annat ett större reportage om Calgary Games.
Förutom Kanal 75 och familjens hästar blir det även en del andra uppdrag.
– Det har blivit väldigt mycket översättningsjobb åt ett produktionsbolag, och även reportage om vikingar – deras båtar och arkeologi. Jag har dock inte sett resultatet ännu, säger hon och skrattar.
Tvingades låna mammas kreditkort
När vi känner henne på pulsen angående tråkiga minnen från sina år på tv så blir svaret, efter en längre betänketid, föga överraskande skandalen som blossade upp 2017 när travtränaren Fabrice Souloy ertappades med koboltdopning av sina hästar.
– Jag minns även en tid då jag som praktikant tjänade runt 600 euro och tvingades använda mammas kreditkort under mina resor. Fast det var nog kanske ändå en rolig grej?
Om Kristins mor någonsin fick tillbaka pengarna som dottern spenderat i samband med sina utflykter låter vi vara osagt, men tveklöst är det ändå så att investeringen i en av Sveriges mest omtyckta Frankrike-experter burit frukt.
Vilket land har egentligen de bästa travhästarna?
– Svår fråga. Då skulle jag säga Frankrike. Hästarna här är så tuffa, men jag älskar även Sverige och er travsport. Här nere får man bara använda franska fölston och avelshingstar. Jag föredrar när man kan blanda hela världens blodslinjer. Mina egna hästar är dock svenska, vilket känns helt rätt.
”Man får en depression efteråt”
När det gäller vilken helg på året, Prix d'Amerique i januari eller Elitloppet i maj, som smäller högst blir tystnaden lång. Hon hade visserligen förmånen att se Moni Maker vinna Frankrikes största lopp på plats 1999, men till slut föll ändå avgörandet på något ack så viktigt som... klimatet.
– Elitloppet är bekvämare eftersom det inte är minusgrader då. När det är kallt på Vincennes så är det verkligen svinkallt! Årets upplaga av Prix d'Amerique var nog heller inte den mest minnesvärda.
– Känslorna efter en Elitloppshelg är helt otroliga. Det händer nästan så att man får en depression efteråt eftersom det är så långt till nästa gång. Man blir ledsen för att det är över.
Som tioåring flyttade familjen från Irland och slog sig ner i Frankrike. Att lämna sitt liv på den gröna ön var tuffare än när hon tre år tidigare vinkade adjö till moderlandet.
– Då hade jag mycket vänner, vilket var jobbigt, men vi har alltid haft lätt för att anpassa oss och jag kan inte minnas en tid då jag inte kunde franska. Eller jo, ett har jag... i samband med en av mina första dagar i skolan bad de mig att sjunga en känd låt på engelska. Och det gjorde jag!
”Jag har blivit fransk”
En dag som denna blåser det full storm i Normandie där hon hjälper sin mor i stallet. Just hästarna har haft en stor och viktig roll i familjens liv.
De hade bland annat ansvaret för många av stjärntränaren Jori Turjas unghästar en gång i tiden, och faktum är att självaste Varenne var och hälsade på gården vid två tillfällen.
– Det är den bästa travaren som vi har haft i vårt stall. Jag minns att mamma, Laila Riise, en gång tog vilopulsen på honom och trodde att det var något fel på pulsmätaren då den bara registrerade runt 20 slag i minuten.
Kristin verkar trivas alldeles utmärkt i kärlekens stad och lyfter bland annat fram maten som en av höjdpunkterna.
– Jag har varit här merparten av mitt liv och blivit fransk. Det är en jättekul stad och det finns alltid någonting här att göra.
Är croissanterna godare i Paris än i Oslo?
– Det är absolut inte min favoritgrej men jag har en syster som bor i Norge, och när hon nyligen besökte Frankrike klagade hon över att croissanterna kostade så mycket mer där hemma. Här säljs de för runt en euro, jämfört med 30, 40, 50 kronor i Norge.
”Något av det coolaste jag har gjort”
Hennes allra första arbetsgivare var ingen mindre än Jean-Michel Bazire. Där blev hon kvar som hästskötare under lite knappt ett halvår, innan en anställning hos Stephane Meunier tog vid.
– Jag gick på gymnasiet och visste inte vad jag ville göra. Det blev ett sabbatsår från skolan och då frågade jag Jean-Michel om jag kunde börja hos honom, vilket han sa ja till. Det var kul men också ett tufft förstajobb.
– Tiden hos Meunier är nog den bästa för mig. Han blev snabbt en god vän och jag jobbade där under en väldigt spännande period, då det gick från att vara ett ”vanligt” stall – till att starta i större lopp som Kriteriet.
Kristin är i grunden utbildad osteopat och har dessutom studerat journalistik. Trots sin ålder kan hon skylta med en diger bakgrund inom trav-tv.
Främsta minnet under karriären har faktiskt inget med travet att göra, utan handlar om en galoppör vid namn Enable.
– Höjdpunkten är nog när jag besökte Breeders Cup i USA, med hela världens bästa hästar på samma plats. Det är något av det coolaste jag har gjort.
– Många av mina reportage fick jag dessutom göra medan jag fortfarande var praktikant.
Den språkbegåvade travtalangen behärskar inte bara norska, svenska och franska, utan även engelska och italienska. Detta gör i sin tur att hon blir flitigt anlitad för att genomföra intervjuer i samband med större travtävlingar.
”Tårarna började bara trilla”
Det franska vintermeetinget är visserligen avslutat, men om inget oförutsätt inträffar, väntar reporterjobb under Elitloppshelgen sista söndagen i maj.
Något hon alltid ser fram emot.
– Jag både tror och hoppas att jag jobbar då! Elitloppet vill man inte missa, även om jag gjorde just det under covid. Det var jättetråkigt.
Hennes främsta Elitloppsminne är inte när den franske örnen, Bold Eagle, sprang nytt världsrekord i ett försök 2017, utan istället när kämpen Timoko senare samma dag spårade varje meter av finalen.
Riise Ödegård, som den dagen arbetade på plats åt Equidia, kunde inte kontrollera känslorna.
– Vi var färdiga för dagen och skulle sammanfatta helgen på Solvalla. Jag började snacka om Timoko, som är min favorithäst, och tårarna började bara trilla.
– Min kollega, som var bakom kameran, stirrade på mig och sa: ”Men, vad gör du?!” Det är inte många profiler som Timoko. Så hållbara, tuffa och folkkära. Jag har rest mycket runt hela världen med hästen och kretsen bakom honom. De är fantastiska.
Slutligen, om du fick blicka framåt, var ser du dig själv i livet om säg tio år?
– Då är jag kanske frilansare eller har något kul jobb där jag kan påverka travet lite mer. Och så har jag samtidigt en liten gård med världens bästa fölston, avslutar Kristin.
