Nybrink: ”Jag har lärt mig en läxa”
Uppdaterad 2016-05-30 | Publicerad 2016-05-29
Nu har i alla fall jag lärt mig läxan.
Ska aldrig mer tvivla på Nuncio. Aldrig. Tummis.
Han är världens starkaste häst och det visade han i världens största sprinterlopp.
Tänk när han får mer passande förutsättningar, som 2 700 meter i Paris i januari 2017.
Inte kan du lägga av före Prix d'Amerique, Stefan Melander? Lägg av. Nu kör vi.
Från första början var jag lite skeptisk. När han skulle göra första starten på svensk mark den 22 april förra året undrade jag vem den där Nuncio var. Varför många menade att han var exceptionellt bra, att det här var en förstklassig amerikan som inte gick att avfärda. Han var istället upphaussad till max.
Själv gick jag på Lutfi Kolgjinis devis ”alla jänkare är dåliga tills de bevisat motsatsen”. Den hade funkat vid ett flertal tillfällen och jag hade till och med vunnit en slant på att vara så kategoriskt.
Men jag kom snabbt att få revidera mina fördomar. Den då fyraåriga Nuncio tog Solvalla med storm och vann hur lätt som helst på tiden 1.10,9. Jag log fånigt, kände mig dum och föll pladask. Stilen var avslappnad, han verkade lite nonchalant och ofokuserad när han sprang förbi över upploppet. Han avgjorde med huvudet vridet åt ett annat håll, ungefär som de bästa sprinterlöparna brukar göra i försöken på 100 och 200 meter. Lipa lite, apa sig.
”Var historiskt”
I Elitloppet 2015 började han med att vara tvåa bakom Royal Fighter i försöket i en kusligt snabb avslutning. Det var mer än bra gjort. Men det han presterade i finalen ett par timmar senare var historiskt.
Nuncio hängde i tredjespår hela loppet, svarades tufft ut av Lutfi Kolgjini och Mosaique Face som låg utanpå ledande och vinnande Magic Tonight. Stefan Melander har efteråt erkänt att han mest låg kvar där för att ta sig till sista kurvan och köra av banan. Han skulle ändå åt det hållet ju. Självklart kunde Nuncio inte trava där hela vägen in i mål.
In i sista kurvan kändes Nuncio fortfarande stark så Melander tänkte, äsch jag kör väl en bit till. Nuncio ångade på och när de gick i mål var han trea, bara någon meter från vinnaren. Insatsen har aldrig tidigare gjorts i Elitloppet och kommer aldrig mer göras. ”Synd att jag inte gasade med honom i sista kurvan, då hade vi nog fasen vunnit”, har Melander erkänt efteråt.
”Hoppade kråka”
Nuncio fortsatte med att vinna Sprintermästaren i Halmstad under sommaren, fortfarande i samma okoncentrerade stil. Före loppen hoppade han kråka, busade och verkade allt annat än inställd i racing mode. I loppen kunde han plötsligt tappade någon längd för att sedan, när det var dags att avgöra, morra till och obarmhärtigt slita motståndet i stycken.
Visst, han förlorade en gång på Solvalla i ett uttagningslopp till Breeders' Crown, mot Owen Face, men då handlade det mest om att det gått så långsamt att de andra kom in i matchen. Topphastigheten var möjligen hans akilleshäl, även om det, så att säga, finns grader i helvetet.
”Står och applåderar”
I år har Stefan Melander och Catarina Lundström tagit Nuncio till nästa nivå. Det kanske inte behövdes men det har de hur som helst gjort. Matchningen har lagts upp i klassiskt Melander-stil: lätta vinster i vanliga sprinterlopp på Solvalla. Det har inte handlat om att köra in pengar, enbart om att preparera hästen för Elitloppet.
Jag står upp och applåderar hela stallet och upplägget. Det är så snyggt och medvetet och när det lyckas så är det än mer beundransvärt.
Elitloppet 2016 var på förhand Nuncio mot klabbet. Så kändes det verkligen även om de 15 som utgjorde motståndet knappast var av andrasortering. Hästar som Propulsion, Un Mec d'Heripre, Timoko och Mosaique Face kan egentligen inte buntas ihop på det sättet.
Men samtidigt säger det något om Nuncio och de krav och förväntningar vi har på honom. Veckorna före Elitloppet hade femåringen börjat springa allt rakare och fått med sig kraften på ett bättre sätt. Före det, i årets två första starter, kändes det som han hade en svaghet i sin stundtals vingliga stil, att det inte skulle funka att lalla sig till en seger i Elitloppet. Nu när han nästan verkade lite skärpt och genererade ännu fler watt var hoppet ute för konkurrenterna.
”Tokerier”
Och från spår två i försöket kunde inget gå snett. Örjan Kihlström hade dessutom hyrts in som kusk för att minimera risken för (som Melander brukar säga) tokerier. Ändå blev det exakt så, lite tokigt. Kihlström hamnade i andraspår bakom hästar och med kuskar från andra länder som körde lite hejsan hoppsan fick Nuncio långt fram till täten.
Jag skrev om det i gårdagens tidning, att Nuncio kunde förlora på att distansen var kort och att alla hästar kan springa otroligt fort sista 500 på den här nivån. Ligger man då skrynkligt till på sista långsidan är det inte mycket att göra åt saken. Nuncio avslutade 1.07 sista 500 ute i spåren men fick aldrig tag i Un Mec d'Heripre som hade en längds försprång.
Visst blev vi i alla fall l i t e konfunderade? Fasen vad bra den där fransosen var. Kunde Nuncio göra något åt problemet i finalen? När Un Mec d'Heripre dessutom lyckades vinna lotten och högg innerspåret var läget kritiskt. Nej, det går aldrig. Spets och slut med Jos ”bad ass” Verbeeck som styrman, bättre lycka nästa år för monstret från Enköping (Nuncio).
”Hoppet uppe”
”Jag hade ändå hoppet uppe, mindes att Nuncio var bättre i finalen än i försöket förra året”, förklarade Örjan Kihlström när vi undrade hur han tänkte när han gled upp bakom bilen i finalen.
Nuncio öppnade fort, snabbare än vi sett tidigare men att ta sig förbi Un Mec d'Heripre var förstås inte möjligt. Och så kom Jennifer Tillman farande i tredjespår med Royal Fighter.
”Förstod att hon ville ner på innerspår och släppte förbi henne. Plan A var att köra utvändigt ledaren, att ingen skulle få vara i vägen för oss den här gången.”
Egentligen är det inte världens mest briljanta plan. Ska man vara ärlig låter det mer som en rätt usel idé. Men när man sitter bakom en av världens starkaste hästar är den plötsligt klockren. Då gäller det nämligen att utnyttja det man har mellan skalmarna och se till att de andra inte får pusta och spara på speeden.
Just förmågan att köra varje häst efter dess förmåga och styrkor har alltid varit Örjan Kihlströms signum. Nu är det möjligen inte är jättesvårt att köra utanpå ledaren och vinna men det krävs ändå kyla och mod att genomföra allt utan att vela.
”Vad händer nu?”
Vad som händer med Nuncio nu? Antar att han får pusta ut hemma på gården, gå runt och nosa lite i en hage och på samma sätt göra lite som han vill när han tränar. Stefan Melander jobbar så, lugnt och metodiskt, utan stress.
Att han är Sveriges mest travintresserade person har jag skrivit förr. Nu pratar han i och för sig om att lägga av, att sälja alla hästar och varva ner. Men jag undrar om han verkligen klarar sig utan travet? Nej, först ska han och Nuncio vinna Prix d'Amerique i januari 2017. Så är det.
Sen kan han börja hota om att sluta igen. Men just nu är väl det snacket lagt på jättemycket is. Först tar vi Paris och världens tuffaste travlopp. Nuncio är som gjord för det loppet – också.
Micke Nybrink