Förre rekordhållaren om trippelbragden: ”Galet”
Francesco Zet tangerade 34 år gammalt rekord • Förre tränaren Per-Olof Pettersson minns Gaston Pride: ”Nostalgi”
Publicerad 2022-09-05
1988 vann Gaston Pride ”trippeln” – Kungapokalen, Sprintermästaren och Svenskt Travderby.
Under söndagen tangerade Francesco Zet bedriften.
– Ska man dela rekordet med någon är det väl med en sådan häst, säger förre travtränaren, Per-Olof Pettersson, till Trav365.
Under söndagen vann Daniel Redéns superstjärna Francesco Zet Svenskt Travderby efter att ha krossat utmanaren Lulius Boko från positionen utvändigt ledaren.
I sista sväng såg det ut som att Francesco Zet skulle trampa över i galopp men en påpasslig Örjan Kihlström i vagnen löste uppgiften och väl på upploppet var det inget snack om vem som är kullens kung.
I och med segern har Francesco Zet nu tjänat 13,8 miljoner kronor på sina 17 starter.
Efter loppet berättade tränaren om framtiden och kanske släckte han hoppet för många travälskare.
– Det kan ha varit hans sista start, sa Redén och syftade på det eventuella avelsarbetet som väntar.
Tangerade rekordet: ”Galen prestation”
Francesco Zet har gjort rent hus i årgångsloppen som fyraåring och tagit hem vad som brukar kallas för ”trippeln” – Kungapokalen, Sprintermästaren och Derbyt, något bara en häst lyckats med tidigare – Gaston Pride för 34 år sedan.
– Francesco Zet är en fantastisk häst, en galen prestation. Ska man dela rekordet med någon är det väl med en sådan häst, säger förre rekordhållaren, Per-Olof Pettersson, till Trav365.
”Hade ett jävla bra huvud”
Per-Olof Pettersson var en framstående travtränare som mest är ihågkommen för superstoet Lovely Godiva som tjänade över 11 miljoner.
Men han har också skrivit in sig i historieböckerna efter den sanslösa sagan med Gaston Pride som tills nu varit den enda häst som någonsin tagit hem samtliga årgångsfinalerna för de fyraåriga hästarna.
72-årige Pettersson blev mycket imponerad av det han såg på Jägersro under söndagen och minnena från förr uppenbarade sig.
– Gaston Pride vann sin debut för mig och var riktigt fin i Kriteriet som treåring men galopperade snöpligt. Men jag visste att jag hade en kanon och det visade han som fyraåring. Han hade ett jävla bra huvud och tog hem Kungapokalen från dödens och i bara farten vann han också både försök och final i Sprintermästaren, säger den forne travkusken.
Hur var det på banorna då? Vad minns du mest från segrarna?
– Det var före ATG Lives intåg och det var jättemycket folk på banorna. På Åby var det jättestort och en skön känsla då de inte hade fått någon pokalvinst på 30–40 år. På den tiden fanns det en uteläktare och när jag svängde in på upploppet och kopplade grepp, då hörde jag vrålet, det glömmer jag aldrig, en otrolig atmosfär.
– Det var också en mycket enkel seger i Halmstad. Det var knökfullt och uppemot 15 000 åskådare på plats. Han kändes verkligen som kullens kung då.
Efter bragden: ”Oerhörd lycka”
Men vägen mot ”trippeln” var inte lika spikrak som de flesta trodde efter de två storsegrarna.
Gaston Pride blev förkyld och stod inte att känna igen i kvalen till Svenskt Travderby.
Med nöd och näppe kvalificerade han sig för finalen där det blev spår 12. Nu gällde det för Pettersson att på mindre än två veckor få tillbaka sin häst i toppskick.
– Han tappade mycket kondition, mer än jag först trodde. Jag förstärkte träningen men var ändå inte helt säker hur det skulle gå. Vi hade dessutom ett tufft läge i finalen. Jag körde en speed i värmningen och när jag kände honom då, då blev jag trygg igen, säger 72-åringen och fortsätter:
– Han var som en tiger i loppet och jag körde upp utvändigt Stig H Johansson och favoriten Gina Roy. Jag kände tidigt att vi slagit ledaren och sedan kom ingen utifrån heller, det blev en mycket lätt seger. Det var en oerhörd lycka då på Jägersro och jag kände att det var så häftigt att vinna Derbyt så det ville jag göra om, men lyckades aldrig.
Vad hände med Gaston Pride efter den fantastiska fyraåringssäsongen?
– Han hade inte tidigare haft några problem med skador men efteråt fick han bland annat problem med hovlederna. Visst, han fortsatte vinna några lopp men stod aldrig att känna igen, var inte alls den utvecklingen jag hade hoppats på. Det var som att någon sa att han skulle vänta med sina problem tills efter ”trippeln”.
Kan du känna någon bitterhet över att inte ensam ha rekordet kvar?
– Haha, nej det gör jag inte. Det kanske inte är lika exklusivt längre men Francesco Zet är en otrolig häst. Jag delar gärna rekordet med dem.
