Lämnar travet – vill bli kock: ”Brinner för mat”
Niklas Robertsson i stor intervju om • Kockdrömmen • Karriären • Tuffa tiden: ”När jag mådde som sämst var alkoholen mina tabletter”
Publicerad 2022-10-10
Travtränaren Niklas Robertsson drabbades av utmattning – nu har han slutat och gjort sig av med hästarna för att satsa på att bli kock.
Nu berättar han om den tuffa tiden och alkoholproblemen.
– Jag är en glad kille överlag men drack öl av fel anledningar.
Niklas Robertsson var under många år verksam som tränare på Kalmartravet och skördade bland annat fina framgångar med Betting Pacer och Dame Arrow, för att nämna några. Sedan en dryg vecka tillbaka gapar det dock tomt i boxarna och livet i stallet är numera ett minne blott.
Efter att ha drabbats av utmattningssyndrom togs beslutet att ge upp travtränaryrket, vilket Travronden var först med att rapportera om, och istället satsa på en ny karriär – som kock.
– Det är tanken, det. Jag har sökt till en kockutbildning på ett år här i centrala Kalmar och den börjar i så fall om två veckor. Min svåger har tre jäkla fina fiskrestauranger (Blomlöfs Rökeri) och jag kanske ska börja lite hos honom senare, berättar Niklas för Trav365 och fortsätter:
– Det jag mest ser fram emot är att utveckla min matlagning då detta är något jag brinner för. För tio år sedan kunde jag nog knappt koka ett ägg men det blev sedermera en slags avkoppling för mig, och ett sätt att komma ifrån travet.
”Man lär sig av sina misstag”
Hur är det egentligen med läshuvudet runt 50-strecket?
– Det vete fan hur det kommer att fungera. Senast jag satt vid en skolbänk var nog 20 år sedan när jag gick en starta eget-kurs, men den fullföljde jag. Det är hemskt att bli gammal då man själv tycker att man fortfarande är 19.
För 51-åringen är detta ett beslut som växt fram under en lång tid. Hans stora passion i livet numera är inte hästarna utan matlagningen, och han slänger mer än gärna ihop något gott åt sina barn och likaledes tacksamma hustru. Allra helst blir det italienskt, men också traditionell svensk husmanskost.
Vi gissar att damerna uppskattar en man som kan laga mat?
– Ja, ja, det har varit positivt! Definitivt. Jag brukar alltid laga middag här hemma, gärna köttbullar med lite gurka och lingon, men har också blivit bättre på vegetarisk mat.
Vi anar dock att du ändå har bränt en del såser och köttbitar genom åren?
– Definitivt! Man lär sig av sina misstag, både som travtränare och kock.
Som en del av sin praktik på kockutbildningen, förutsatt att han kommer in, funderar han på att åka upp till Stockholm och hjälpa till på O'Pizzicato som drivs av en god vän. Drömmen är dock att på sikt öppna en egen restaurang, och namnet ovanför entrén verkar redan vara skrivet i sten.
– Den ska heta ”Robertssons Heta” och vi erbjuder nog en blandad meny. Kalmar är ett mysigt ställe.
Var duktig på fotboll – och trummor
Robertsson halkade in i travet en gång i tiden tack vare kusinen Fredrik Persson, också han framgångsrik travtränare på Kalmartravet. De båda håller fortfarande regelbunden kontakt och är goda vänner till vardags.
– ”Fredde” och jag har alltid varit på trav och åkt på resor ihop, men jag hade aldrig jobbat med hästar. Hans pappa Ingvar bad mig hjälpa till i stallet en dag och jag blev helt fast. På den tiden hade de Marcon Lady, hon vann bland annat Breeders Crown.
Niklas föräldrar var inte det minsta travintresserade och utan kusinens vägledning hade han inte valt yrket som genomsyrade hans liv under så många år.
– Mina föräldrar hade ett hotell under min barndom och jag är uppväxt i den miljön. De jobbade sju dagar i veckan och man var där jämnt. Jag spelade mycket flipperspel och åt lövbiff!
Faktum är att mannen med kockdrömmarna en gång i tiden hade andra talanger, och mycket väl kunnat slå igenom antingen inom idrotten eller musiken.
– När jag var tio, tolv år fick jag ibland hoppa in vissa lördagar och spela trummor i pappas orkester. Ibland var jag uppe till klockan två på natten men det var okej för farsan, ha ha. Jag är rätt musikalisk faktiskt, åtminstone när det gäller trummor.
– Sedan var jag faktiskt jäkligt duktig på fotboll men det höll bara till division tre. Det hade nog ändå kunnat bli en hygglig fotbollskarriär, det tror jag.
Lyfter fram V75-segern med Dame Arrow
Tiden i Söderåkra AIK minns Niklas visserligen med glädje men numera får han hålla tillgodo med att sparka boll med sönerna när tillfälle ges. Dessutom är den stolte trebarnspappan ett regelbundet inslag på läktarplats när grabbarna har match på schemat.
– En av mina pojkar är med i Kalmar FF:s ungdomslag. Han är dock stor och stark, jag var liten och svag. Barnen tränar runt fyra, fem gånger i veckan och jag kan lova er att det blir många mil under ett år för den här fotbollspappan. Jag har nog inte missat en enda match som de spelat och är riktigt engagerad. Det är skitkul.
Sådant där uppskattar barnen säkert också?
– Det hoppas jag.
Trummandet verkar han dock ha lämnat bakom sig...
– Jag köpte trumset åt barnen men annars har det inte varit så mycket.
Robertsson tillåts minnas tillbaka till de många åren i travets tjänst och plockar fram några två- och fyrbenta som ligger honom varmt om hjärtat.
– Betting Pacer är en häst jag både saknar och älskar. Jag har haft henne sedan dag ett och kört in mer än 1,3 miljoner. När jag började som tränare fick jag in Dame Arrow och höjdpunkten i min karriär är V75-segern på hemmaplan 2008. Jag körde själv, det var stor publik och jag slog Olle Goop.
”Energin fanns inte längre”
Just Olle har en väldigt speciell plats i Niklas hjärta och det gjorde ont i själen hos honom när trav-Sverige nåddes av nyheten att sportens kanske främste gentleman gått bort.
– Fy fasen, det fanns ingen snällare människa. Alla goda ord om honom stämmer. Jag jobbade under tre års tid hos hans svärfar Berndt I Arvidsson. Det var en enormt härlig tid. Jag var ny då och Olle brukade säga till mig: ”Kom ner så ser vi på trav över en öl.” Det var min idol när jag började men efter tio minuter var han en kompis. ”Bil-Berndt” var också skitrolig, Håkan Arvidsson likaså.
Trots fina framgångar genom åren blev det till slut ohållbart. Han kände sig utmattad och kunde när det var som värst sova 20 timmar om dygnet.
– Jag försökte börja om på halvtid i våras men nej, energin fanns inte längre. Det tog bara slut. Man vaknade upp vissa dagar med tolv problem och elva av dem var hästarna. Det var inte kul längre och jag hade inget ”go” i kroppen.
Han beskriver vardagen som travtränare som en ”jakt”. En jakt på att få in hästar, men också på att få ekonomin att gå ihop.
– Jag tror att alla mina kollegor, som ligger mellan åtta och 20 hästar, är i samma sits. Man skulle nästan behöva ta ut 800 kronor per dag, och då har det ändå inte gått dåligt för mig som kört in runt tio tusen per start. Alla kostnader stiger dock. Vissa perioder har man gått back och fått betala för att jobba. Det är en tuff bransch.
Hur vänder man en sådan tråkig trend?
– Jag vet faktiskt inte... Det är jättemånga tränare som jobbar extra med att sko hästar för att få det att gå ihop. Det är inte så jäkla lätt att få in hästar till Kalmar. Vi ligger i en avkrok, så enkelt är det. Jag har dock alltid varit lyckosam med att ha någon reklamhäst.
”Mina värden var i botten”
Niklas väljer även att öppenhjärtigt berätta om sina tidigare alkoholproblem för Trav365, som till stor del hörde ihop med stressen och ångesten som var förenad med yrket som travtränare.
– När jag mådde som sämst var alkoholen mina tabletter, så att säga. Då tog man någon öl för att må bättre och det blev verkligen en ond cirkel. Det var aldrig så att jag höll på med någon starksprit men väl ”dum-öl” som jag kallar det. I år besökte jag Elitloppshelgen och tog någon öl. Det skulle vara kul men istället blev jag trött och bitter av det. Jag är en glad kille överlag men drack öl av fel anledningar.
– En dag gick jag till en läkare och sa: ”Detta håller inte längre.” Mina värden var i botten. Tack och lov tog jag mig igenom detta och drack inte öl under två månader, bara för att visa att jag kan klara det. Nu mår jag mycket bättre och det har även blivit en nytändning för mig med kockdrömmarna. Livet känns jäkligt bra igen!
Trots att den sista hästen flyttade från stallet för en dryg vecka sedan lyckades han hålla tårarna tillbaka. Han lämnar yrket med en bra känsla inombords.
– Jag ska berätta för er att det mest kändes som en lättnad för mig. Det har inte blivit mycket tårar men väl mycket problemlösningstankar. Mina hästar har flyttats till flera av mina vänner, bland andra Thomas Madsen och Björn Goop.
Inom kort väntar således förhoppningsvis ett liv vid spisen för den sympatiske travprofilen. Hästarna har han till stor del släppt, även om det fortfarande tycks vara svårt då han bara dagen innan intervjun besökte en auktion. Om det ska bli en comeback i framtiden så blir det på hans egna villkor.
– Om någon ringer och erbjuder mig 40 000 kronor i månaden för att bli privattränare, då skulle det fungera. Eller om jag skulle vinna miljoner på Lotto. Jag älskar att träna häst, avslutar Niklas.
