”Väldigt mycket blod – livet var ett helvete”
Marcus Schön sparkades illa av häst – förlorade synen • Vägen tillbaka: ”Jag bevisade vad man kan uträtta med ett öga”
Publicerad 2023-07-31
Marcus Schön, 31, är privattränare åt storsatsande Stall Courants.
Under förra veckan tog han sin första seger som A-tränare – tio år efter den allvarliga olyckan som höll på att kosta honom livet.
– Det var väldigt mycket blod. Jag grät och tyckte livet var ett helvete, säger han.
Marcus Schön tog tidigare under året ut sin A-licens. Förra måndagen kom så första segern då det fyraåriga stoet Javeline vann ett lunchlopp på Färjestad.
En lång väntan var därmed över för Solvallatränaren som sedan 2021 är ansvarig för uppträningen av Stall Courants unghästar på Molnebo Unghästcenter.
– Det var så klart skönt att den fick sitta. Tyvärr är det lite dåligt med firande men det kommer säkert att bli något längre fram, säger Marcus.
”Det skulle vara otroligt stort”
Schön har för dagen 27 hästar på sin träningslista, varav 24 är ostartade tvååringar.
Bland dem hittar vi flera toppstammade ungdomar, med framgångsrika pappor som Father Patrick, Greenshoe, Nuncio och Walner, för att nämna några, som går en spännande framtid tillmötes.
Bland annat noterar vi en märr med namnet Loganberry, vars storebror Hell Bent for Am gjort succé för Stall Courants vd Sabine Kagebrant.
– Det skulle vara otroligt stort för mig om jag en dag får träna en ny Hell Bent for Am. Stall Courant får dock helt och hållet bestämma om jag i framtiden ska utöka min träningsverksamhet. Jag är bara tacksam över att få ha några av deras starthästar och kommer aldrig ta in något utifrån.
”Något jag inte kunde tacka nej till”
Hur kommer det sig att just du fick jobbet?
– Jag har känt Sabine under många år och fick ännu mer kontakt med henne och Anders (Ström, Stall Courants ägare) när jag var i USA. Att de frågade mig var otroligt tacksamt och något jag inte kunde tacka nej till. Det är ett drömjobb och de satsar oerhört hårt.
Vad är egentligen det bästa med ditt yrke?
– Det är framför allt hästarna och att se individerna utvecklas. Den som lyckats bäst av de jag tränat upp sedan jag kom tillbaka till Sverige är Jewilla, men sedan finns det också flera treåringar som jag tror kommer att blomma ut. En är Kuiper hos Daniel Wäjersten.
När man jobbar så mycket som du gör, hinner man då med ett privatliv?
– Nja, det får man nog fråga min sambo om. Som för alla andra i den här branschen så har man inte mycket sådant. Vi lever dock med vår hobby och det är väl det bästa man kan göra? Åtminstone så tycker jag det.
”Hästarna var lite läskiga”
Han halkade in i travsporten redan som ung grabb tack vare brorsan Daniel, numera amatörtränare på Årjäng, även om det första besöket i stallet inte lämnade några positiva intryck.
– Det var lukten och allt det där... och så var hästarna lite läskiga. Jag var ovan men redan andra gången var det världens bästa grej.
För högstadieeleven som dessförinnan haft skygglapparna på och lagt allt krut på innebandyn började nu kärleken till djuren snabbt växa fram.
Klubba och boll byttes ut mot sulky och järnskor, och det är heller ingen vågad gissning att han även fick mocka en del boxar där och då.
Saknar du någonsin innebandyn?
– Ibland rycker det lite i en, att kanske testa korpen, men jag är för dåligt tränad och har heller inte tiden för det.
”Det var en fantastiskt fin tid”
Marcus må endast vara 31 år gammal men har redan en diger bakgrund inom travsporten.
Familjen Melander har spelat en stor roll i hans livsresa och han har Cattis Lundström, samt Marcus och Stefan Melander, att tacka för det mesta.
– De har betytt otroligt mycket, på så många olika plan, och något jag inte riktigt kan sätta ord på.
Schön tillbringade tre år i USA i Marcus Melanders stall och var där supertränarens försteman.
Han fick vara med och uppleva sagohästen Greenshoe, delägd av bland annat tv-profilerna Hasse Backe och Lasse Granqvist, på nära håll.
– Det var en fantastiskt fin tid och han var ett unikum som jag även fick köra i jobben. Han var sjukt snabb och hade en explosivitet som är svår att förklara. En sjuhelsikes individ helt enkelt.
”Förstod allvaret – frös så in i helvete”
Förutom att dra ett stort lass på gården i Heby händer det även att Marcus hoppar upp i sulkyn i samband med tävlingar, något som han dock mer eller mindre lagt ner på senare tid.
I samband med en tävlingsdag på Rommetravet under november 2013 var Schön med om en allvarlig olycka som hade kunnat få dödlig utgång.
Han hade precis debuterat bakom kallblodsstoet Lome Li, som i föregående starter mest ägnat sig åt galopp för sin tränare Kjell O Jonsson, och det såg ut att bli en askungesaga då förstagångskusken styrde in skrällen till en lätt seger.
På väg till den efterföljande prisutdelningen var tragedin framme. Hästen börjar sparka bakut och träffar Marcus så pass illa i ansiktet att han ådrar sig flera frakturer och, trots omfattande specialistvård, förlorar synen.
– Det som jag minns mest är att jag frös så in i helvete i fötterna. Självklart förstod jag allvaret eftersom det var väldigt mycket blod.
”Jag hade kunna sluta som en grönsak”
Vägen tillbaka blev lång för 31-åringen som, förutom att vara helt blind på höger öga, även har 39 skruvar och runt 18 plattor i ansiktet.
– Jag grät och tyckte livet var ett helvete när jag fick beskedet. Det vände dock rätt fort och jag gick vidare i livet med positivitet. Det var tur i oturen att det ”bara” var ett öga som rök.
– Jag har ett ärr på huvudet som går från öra till öra. Det handlade om millimeter och jag hade lika gärna kunna sluta som en grönsak.
Hur har ditt liv förändrats på grund av olyckan?
– Ingenting skulle jag vilja påstå. Jag kom tillbaka och fick köra mycket lopp, med vinst i bland annat Travrondens Guldklocka. Jag bevisade vad man kan uträtta med ett öga, avslutar Marcus.