”Haft en svår period i livet – sovit hos vänner”
Dwight Peters i stor intervju om • Fotbollsdrömmarna • V75-succén • Tuffa tiden: ”Vad gör jag här i Sverige helt ensam när jag inte lyckas med någonting?”
Uppdaterad 2022-06-30 | Publicerad 2022-06-28
Dwight Pieters har på kort tid förlorat både bostad, jobb och funderat på att flytta tillbaka till Belgien.
När han i söndags vann sitt första V75-lopp i karriären kunde segerkusken inte hålla känslorna tillbaka.
– Jag har haft en svår period i livet och sovit på soffor och luftmadrasser hos vänner, berättar Dwight för Trav365.
Dwight Pieters vann under fjolåret 60 lopp och körde in drygt 3,6 miljoner. I år har det dock gått betydligt tyngre och det blev mycket känslosamt när han under söndagen tog karriärens första V75-vinst. I den efterföljande segerintervjun med Matteus Lillieborg i V75 Direkt avslöjade kusken att han till och med funderat på att flytta tillbaka till Belgien.
Dagen efter fick sig Trav365 ett längre samtal med kusktalangen där han berättar om en tuff tillvaro – samt saknaden av familj och vänner.
PLUS: Charles, 75: ”DET är bättre än gymmet”
– Jag har haft en svår period och ofta undrat: ”Vad gör jag här i Sverige helt ensam när jag inte lyckas med någonting?” Man kan köra lopp runt hela landet men utan att få den ekonomiska biten att fungera. I mitt yrke behöver man ha ett bra stall bakom sig. Jag har försökt hitta ljuset i tunneln och kanske är det är lika bra att åka hem, undrar Dwight.
”Det värmde i hjärtat”
Kanske kommer han på bättre tankar efter succén med Maria Törnqvists Cabasse?
– Det värmde i hjärtat att vinna och det är de här loppen som är anledningen till varför man håller på. Jag har fått en del chanser inom V75 tidigare, framför allt av Robert Bergh, och det var stort bara att sluta tvåa med Digital Ink. Att vinna är dock ännu häftigare. Mina föräldrar har sett loppet och är väldigt stolta över mig.
När bjöd du på en sådan härlig segergest senast?
– Ja... det var nog ett tag sedan. Den kom dock från djupet av mitt hjärta och det var mycket känslor. Precis som när jag vann med bäste vännen Gianni Coysmans häst tidigare den här månaden. Jag vill sända ett stort tack till Maria som gav mig chansen.
Reaktionerna lät inte vänta på sig och Pieters har bokstavligt talat överösts med kärlek från sina kollegor.
– Det kom som en överraskning för mig att så många stora kuskar och tränare hörde av sig. Det känns inombords att folk står bakom en och uppmärksamheten betyder mycket.
Saknar bostad – sover hos vänner
För drygt tre månader sedan upphörde anställningen hos Joakim Elfving på grund av meningsskiljaktigheter och sedan dess har Dwight saknat fast anställning, men också eget boende. En allt annan än idealisk situation där vänner ställt upp och erbjudit honom husrum.
– Jag har tvingats flytta runt då lägenheten jag bodde i såldes. Därför har jag kört runt i Sverige och sovit hos kompisar. På soffor och luftmadrasser, så det har varit struligt de senaste månaderna. Jag kan ju inte hålla på så här längre och har grubblat fram och tillbaka om jag ska flytta hem eller inte.
– Jag är god vän med Jonathan Carré och vi har rest ihop en del de senaste månaderna. Han har varit ett stort stöd för mig och nu börjar jag hitta mig själv igen.
Pieters hade redan inför söndagens V75-tävlingar bestämt sig för att om två veckor resa hem till Belgien och där ta sig en allvarlig funderare angående framtiden.
– Om jag bestämmer mig för att flytta tillbaka så finns det där ingen framtid för mig inom hästsporten. Då får jag nog jobba med något helt annat och kanske ha travet som en hobby. Jag saknar dock en utbildning och har bara arbetat med hästar sedan jag var 16 år. Om jag skulle bli lycklig av att ha ett ”vanligt jobb” vet man inte.
”Drömde om att bli fotbollsproffs”
Dwight växte upp på en gård. Hans styvfar Peter Derycke var travtränare och redan i ung ålder tvingades Pieters ta ett svårt beslut. Satsa helhjärtat på hästarna, eller försöka bli fotbollsproffs. Än i dag vet han inte om rätt beslut togs.
Som 15-åring stormade han fram som yttermittfältare i den belgiska tredjedivisionen och rankades ett tag som en av de hundra främsta ungdomarna i landet. Han har visserligen aldrig snurrat upp Kevin De Bruyne på läktaren men trots allt spelat mot Vincent Kompanys bror François en gång i tiden.
PLUS: Charles, 75: ”DET är bättre än gymmet”
– Man vet givetvis inte var man hade varit i dag om det blivit fotboll istället för hästar. Det genomfördes en uttagning och tyvärr valdes jag inte ut. Jag drömde dock om att bli fotbollsproffs, helt klart.
Händer det fortfarande att du snörar på dig fotbollsskorna och sparkar lite boll?
– Nej, inte längre. Här i Sverige har jag inte lyckats hitta tillräckligt med vänner för att göra det, men under min tid i Frankrike var vi både kuskar och tränare som brukade spela fotboll en till två gånger i veckan.
16 timmar Björn Rosenström
Pieters försökte skapa sig en karriär inom travet i Frankrike men i samband med att familjens främsta hästägare gick bort i cancer var han tvungen att se sig om efter nya arbetsgivare.
– Vi gick från att ha 50 hästar till runt åtta, och pappa kände inte för att börja om. Han har sedan dess slutat som tränare och flyttat tillbaka till Belgien.
Dwight var dock öppen för att testa nya saker och då Robert Bergh gav honom chansen var det inget svårt beslut att tacka ja till möjligheten att flytta till kalla Norden. Bara något år senare tilldelades han till och med Stig H Johanssons stipendiat och lyckan var total.
Hans svenska har på kort tid blivit riktigt bra och Dwight menar att det var rätt självklart för honom att lära sig språket i sitt nya hemland.
– Planen var egentligen att bara stanna här under två, tre månader men efter att ha blivit erbjuden ett bra jobb hos Robert blev jag kvar. Jag ville inte gå runt och prata engelska med folk, det är för tråkigt. Flyttar man till ett nytt land måste man åtminstone försöka.
Pieters var som en svamp och snappade upp nya ord både på tv, radio och i stallet. Och så har en han en viss musiker att tacka för mycket.
– Jag körde lastbil åt Bergh till och från Sundsvall och i bilen fanns det bara en enda skiva, av Björn Rosenström. Det blev åtta timmar upp och åtta timmar ner, där jag försökte plocka ur orden ur texterna.
Om albumet ifråga var ”Bakfylla & Tjat”, ”Syster Gunbritts hemlighet” eller kanske något ännu lite fräckare framkommer tyvärr inte under intervjun.
”Livet är för kort”
Dwight har förälskat sig i den svenska naturen men när det gäller att plocka fram det han minst av alla gillar med landet blir svaret något överraskande:
– Ni förstör många maträtter med ett halvt kilo bearnaisesås!
1,5 år senare står han dock och vet var varken ut eller in. Inget fast jobb eller egen bostad, och hela familjen drygt 1 300 kilometer bort. En släkt som haft sin beskärda del av tragedier.
– Min familj är inte så stor längre då många har gått bort i den där jävla cancern. Min morfar, farmor, farfar, en kusin, pappas tjej och för en månad sedan förlorade även min moster livet till sjukdomen.
– Det är ytterligare något jag funderar över. Att sitta här ensam och kanske missa mycket ihop med den kvarvarande familjen? Mamma och pappa blir ju äldre. Om tio år kan de vara så pass gamla att vi inte längre kan göra något ihop. Livet är för kort för att man ska strula till det för sig själv, avslutar Dwight.