”Egen företagare, han är min pensionsförsäkring”
Åke Lindblom i stor intervju om • Helgens succé • Framtiden • Familjen: ”Vi är lika stora vinnarskallar”
Publicerad 2022-05-10
Åke Lindbloms talang Power Doc spurtade in som tvåa bakom ”omöjlige” Francesco Zet i lördagens storlopp Kungapokalen.
En andraplats som kändes som en seger för Örebro-tränaren.
– Det är klart att det är speciellt att få fram en sådan här reklamhäst, säger Åke till Trav365.
När Francesco Zet vann finalen av Kungapokalen under den gångna helgen så var det få som var överraskade. Desto mer oväntat var det dock att dryga 200-oddsaren Power Doc via en rykande avslutning spurtade in som tvåa. Och ibland kan som bekant även andraplatser kännas som segrar. Fråga bara hästens tränare Åke Lindblom när han en dag som denna fortfarande svävar på moln.
– Det känns strålande och det var inte tungt att åka till jobbet i dag. Solen skiner och det är en riktigt fin vårdag. Det var en fantastisk känsla att sitta i sulkyn när han avslutade så fort, berättar Åke för Trav365.
Hur har egentligen responsen varit efteråt?
– Egentligen inte så mycket. Det har skrivits lite på sociala medier. Kanske blir det mer efter att denna artikel kommer ut?
”Jag har en så dålig pension”
Vi var ju inte många som tillskrev dig och honom någon som helst chans inför loppet. Vad har du för väl valda ord till oss staketkuskar?
– Det är så klart inte så lätt för er. Han hade spår tolv och det brukar normalt sett vara rätt så svårt, men det stämde något sånär under vägen. Helt överraskad är jag inte, det är en kanonhäst, även om jag inför loppet tänkte att om han tjänar lite pengar så är det bra.
Det dröjde till livets trettonde start innan Åke till slut valde att rycka alla fyra skorna – och vilken effekt detta fått såg vi om inte annat i lördags.
– Han har tidigare gått med järnskor, sulor och armbågsskydd men har blivit starkare under vintern. Jag tror att han kan bli hur bra som helst framöver. Han har många bra egenskaper och är både speedig och stark.
Andraplatsen i helgens final innebar en halv miljon kronor in på kontot, och faktum är att Lindblom är med på ett hörn som delägare. Med hela 75 procent av tårtbiten värmde säkert prestationen extra mycket för den stolte Stockholms-sonen.
– Man måste ha en stor del av hästen eftersom jag har en så dålig pension. Som egen företagare tvingas man betala in så lite som möjligt för att få det att gå runt. Power Doc är min pensionsförsäkring, säger Åke och skrattar varmt.
Exakt vad han ska göra med vinstpengarna vet han ännu inte, men det verkar sannerligen inte lätt för hästfolk att spendera sina slantar på annat än sin stora passion i livet.
– Jag lever upp dessa, min rörelse kostar, men kanske kan man unna sig att köpa några fina unghästar på någon auktion?
Köpte talangen – till ett fyndpris
När man som Åke nu har fått fram en sådan fin travhäst och presenterat denna i travets finrum så brukar ofta storhästägarna vara med på noterna. Vi kan ana oss till att Lindbloms telefon kommer att gå varm i framtiden.
Vad kommer du att säga till folk som skulle vilja köpa Power Doc?
– Nja, jag tror inte att kan kommer att sälja honom. Det är skojigt att ha en sådan här häst. Jag har haft många fina genom åren men numera kommer det inte in några i träning. Man får helt enkelt köpa in dessa själv då de är ettåringar.
Power Doc betyder extra mycket för Örebro-tränaren som en gång i tiden även hade mamma Ulrika Karsk i träning. En lovande märr som tyvärr tvingades avsluta sin tävlingskarriär allt för tidigt på grund av skador.
– Ulrika var stenhård och blommade ut efterhand. I samband med en olycka då hon blev sparkad var vi tvungna att operera ett griffelben på henne. Hon höll sedan inte för tävling och ett gaffelband small till. I avelsboxen lämnade hon först två klumpedunsar och då tröttnade jag lite på avelsbiten.
Åke var minst sagt på alerten en vacker septemberdag då han tog beslutet att köpa Power Doc från sin vän Dan Hultberg, som fött upp den brune hingsten. Och ska man tro Lindblom så fick han hästen till rena fyndpriset.
– Han har en fantastisk exteriör. Långa kotben, tät fram, fantastiskt kors, jättefint huvud. Jag köpte honom på en gång och betalade nog 90 000 kronor. Det är rätt mycket pengar för mig men det här blev ju kanon. Det kändes nästan direkt att han hade en fantastisk gång, ett otroligt driv i steget.
”Det var en tråkig, tråkig tid”
När vi känner tränaren på pulsen angående drömmar och mål så nämner han föga överraskande klassiska lopp som Breeders Crown och Derbyt. Även Fyraåringseliten på Solvalla sista söndagen i maj kan bli aktuellt, men där måste Åke få fundera lite till innan ett beslut tas.
– Det är klart att det är speciellt att få fram en sådan här reklamhäst. De poppar upp då och då.
Han har genom åren presenterat den ena topphästen efter den andra. På senare tid har det främst handlat om snabbe Chapuy, och dessförinnan segermaskinen Sauveur – som dock under tråkiga omständigheter lämnade stallet under 2016.
Så här knappt år senare lämnar detta fortfarande en bitter smak i munnen på mannen som formade Sauveur från ingenting – till att bli en internationell topphäst.
– Det var en tråkig, tråkig tid... att det blir så, framför allt när man själv tycker att man har gjort ett bra jobb. Först blev man mest förbannad men det lönar sig inte. Han kom till mig från noll, hopskruvad i benen och det var nästan så att man inte ville ha honom. Så blev han en världsstjärna.
– Ägarna kan dock göra i princip vad som helst och det är många fler än jag som råkat ut för detta. Det är bara att bita ihop, gå vidare och få fram nya hästar.
Förlorade sin far i ung ålder
Lindblom tog sin första segern 1975 och plockade ut en proffslicens 1987. Han är mer eller mindre född in i travet då flera släktingar på ett eller annat vis arbetat med hästar.
– Mina morbröder var båda tränare på Solvalla, likaså min pappa. Det var en rolig tid och jag var jämt på Solvalla.
Han växte som ung grabb upp på Bokvägen i Sundbyberg i Stockholm och hängde alltså regelbundet på huvudstadsbanan. Hans far gick tyvärr bort när Åke endast var två år gammal och genom åren har han fostrats av sin mor och mormor. Han minns dock sin uppväxt med glädje, även om saknaden efter pappa gör sin påmind.
– Han dog av en sjukdom och det var tragiskt, så jag fick växa upp utan honom. Till slut fick jag bo hos mormor, varför vet jag inte riktigt. Kanske för att det var närmare till Solvalla och att jag inte ville följa med mamma till Farsta?
Två år yngre Carl-Erik Lindblom, även han en legend inom svensk travsport, har funnits med under hela Åkes karriär och de båda växte upp tillsammans – låt vara i olika städer. Man kan ana sig till att det har blivit en hel del pojkstreck genom åren...
– Han bodde i Örebro men de hälsade ofta på. Vi har känt varandra hela livet, jag och ”Calle”, och var inte direkt skötsamma. Det är vi knappt än i dag!
Har du någon rolig anekdot att berätta för oss?
– Nä, det går inte... det är inte rumsrent och jag ligger lågt.
”Vi är lika stora vinnarskallar”
Det är inte Carl-Erik som är anledningen till den där guldtanden du har?
– Nej då. Det var i samband med en lek som jag råkade stå bakom en källardörr som någon slog upp. Mer dramatiskt än så var det inte. Jag var nog runt 13 år då och på den tiden använde man guld. Det har de tagit bort nu. Jag såg dock att Niklas Strömstedt också har en sådan tand, och han är väl ungefär lika gammal som jag.
– När Calle fick licens så jobbade jag i stallet under två års tid. Det var succé direkt för honom och jag fick köra en hel del. Vi är lika stora vinnarskallar, han och jag.
Då både Åke och Calle närmar sig 70 år lär det kännas tryggt att framtiden för familjen Lindblom tycks vara tryggad. I vassen lurar nämligen duktige Carl-Philip Lindblom. Pappa Calle och farbror Åke upp i dagen är han dessutom.
– Det är verkligen skojigt med hans framgångar. När han började hos mig för ett par år sedan så gjorde han det från noll. Han var ju framgångsrik golfare och det har gått i raketfart. Numera hjälper han till i stallet fem gånger i veckan. Carl-Philip är en fantastisk talang och kanske ligger det lite i generna? Vi har jäkligt kul ihop.
Farbror Åke är fylld av stolthet och är även far till fem egna barn. Ingen av dessa har dock följt i pappas fotboll – ännu ska tilläggas.
– Molly är bara tolv år och rider lite. Min son William spelar lite V75 kanske. Om han vinner något? Nej då. Jag sa åt honom i lördags att han skulle strecka Power Doc på två hästar. Hade han varit lite smart och lämnat in en tvilling, då hade det slutat bra. Den gav väl 130 gånger eller något liknande?
Längtar inte efter pensionärslivet
Lindblom har alltid intresserat sig för djur och det fanns ett tag till och med tankar på att bli veterinär, precis som hans morbror Sven. Han brann dock betydligt mer för travet och resten är historia. Han har genom åren arbetat hos flera kända travtränare, bland annat Sören Nordin.
Åke har hunnit bli 67 år gammal men visar inga tecken på att vilja gå i pension. På träningslistan finns 33 hästar där de mest namnkunniga är Power Doc, samt hedershästen Chapuy.
Är det lika kul att jobba med hästar nu som när du började på 70-talet?
– Faktiskt så är det så. Man älskar hästar och tycker att det är jätteroligt att hålla på med dem. Det är ett jobb som inget annat och aldrig monotont. Dessutom lever man alltid med drömmen om att en dag få fram en Power Doc. Man lever på hoppet i den här branschen.
Att arbeta med hästar är inte bara ett jobb – utan en livsstil. En livsstil Åke själv skulle sakna oerhört den dagen han mot förmodan tvingas gå i pension.
– Jag skulle få väldigt svårt med pensionärslivet och måste ha något att göra. Har man hållit på så länge som jag har gjort så blir detta som en drog. Tänk att vakna upp en morgon och bo i en lägenhet i Rinkeby, det kan inte vara roligt. Så länge jag får vara frisk fortsätter jag i samma omfattning, avslutar Åke.