”Var en jäkla chock – har fått en andra chans”
Proffstränaren Henrik Larsson är tillbaka efter hjärtoperation – minns tillbaka till dagen som kunde blivit hans sista: ”Livet kan ta slut när som helst”
Uppdaterad 2022-02-11 | Publicerad 2022-01-31
Henrik Larsson fick plötsligt hjärtstopp på löpbandet.
Han skyndades till sjukhuset och opererades.
På onsdag selar stallet ut sin första starthäst för året.
– Det var en jäkla chock. Jag har fått en andra chans i livet, säger Henrik till Trav365.
På onsdag startar han första hästen för året.
– Jag smög igång försiktigt och har nu varit på jobbet sedan någon månad tillbaka. Det är klart att det är roligt att vara igång. Vi har medvetet legat lågt en tid och det har varit en besvärlig vinter för oss här i Stockholm, berättar Henrik.
Med sina 48 år fyllda, och en allmänt bra fysik, kom nog hjärtproblemen som en blixt från himmel. Under olycksdagen stod han, som så många gånger förr, på ett löpband. Där och då hade han inte en susning på att det passet skulle sluta med en ambulanshelikoptertur till Karolinska sjukhuset.
– Jag håller igång och gillar att träna. Padel och allt möjligt. När man är över 40 måste magen hållas i styr, ha ha. Det var en jäkla chock och jag kände inte något varken före eller under.
”Jag gick över gränsen och det small till”
Det har gått några månader sedan incidenten på gymmet. Hur mycket har du hunnit reflektera över det som hände?
– Det har man hunnit göra, många gånger, och tänkt på andra sätt att leva. Det har dock gått bra och jag har kommit fint ur det. Man har dock kommit på att man inte är odödlig, så kan man säga. Från ett mysigt gympass till att hamna i en helikopter... Det är sådant som inte ska hända en själv utan andra. Jag är otroligt tacksam till människorna på plats. Hur det hade slutat om jag sprungit själv i skogen vet man inte, det är bara spekulationer.
Har du fått någon förklaring av läkarna om varför just du, en förhållandevis ung och vältränad man, råkat ut för hjärtproblem?
– Jag hade en hjärtmuskelinflammation som drog ner kapaciteten i hjärtat, som rusade och inte orkade pumpa runt. Jag gick över gränsen och det small till. Det har nog även något att göra med den där eländiga sjukdomen som vi har i hela världen. Om mina hjärtproblem berodde på covidsjukdomen som jag hade, eller vaccinet, vet jag inte. Läkarna misstänkte att detta hade något att göra med det som hände.
Blir du glad eller ledsen vid dessa återblickar och har du behövt söka professionell hjälp?
– Jag har inga problem att prata om sånt här. Under mina återbesök har jag fått frågan om jag vill prata med kuratorer men känner mig stark. Jag ser nog på livet lite annorlunda nu och man är nog lite mer tacksam över både familj och vänner, vilket nog de flesta som varit med om något liknande håller med om. Livet kan ta slut när som helst, varken man tror eller vill det. Jag har fått en andra chans.
Fick en hjärtstartare inopererad
Det blev sammanlagt två veckor på sjukhuset och en så kallad ICD-hjärtstartare, samma som den fotbollsspelaren Christian Eriksen bär på sedan hjärtstoppet i somras, blev inopererad. En slags pacemaker, helt enkelt, som kommer att bevaka hjärtat.
– Man får en sådan vård att det är helt otroligt. Jag blev dock snabbt lugn när läkarna sa att detta inte var livshotande. Det var inte läge att lura någon läkare utan bara lyssna och lyda. Jag följer deras råda, den här gången. Annars brukade man väl gena en del, men när det gäller hjärtat blir man lätt ödmjuk.
– För läkarna verkade det inte vara någon komplicerad operation, inte mer än det du sitter och skriver nu. Jag tyckte dock att det var jäkligt otäckt men tog bara en timme. Det gjorde ont under en dryg månad efteråt eftersom det stramar åt, men nu tänker jag inte på det.
Hur har familj och vänner slutit upp bakom dig?
– Det har varit helt galet. Många hörde av sig och gör det fortfarande. Det är värmer och jag trodde inte att jag hade så många vänner.
Är barnen tillräckligt gamla för att förstå vad som hänt deras pappa?
– Inte den yngsta som är fyra, även om han ofta frågade varför jag inte var hemma. Den äldste är 17 eller 18 och det var rörigt för honom. Det är klart att sånt är turbulent.
Tiden efteråt har bitvis varit tuff. Konditionen hade tagit ordentligt med stryk och var, enligt Larsson själv, nära noll. Sakta men säkert har han kunnat öka träningsdosen och avslöjar att han är tillbaka i gymmet med besked.
– Jag gick rätt upp på det där bandet som jag ramlade på och tänkte: ”Man ska upp på hästen direkt.” Ett liv utan träning är inget bra, framför allt inte för mina anhöriga. Jag gillar att hålla igång och blir tjurig annars. Min bror Fredrik tränar också rätt hårt, även om det kommer och går i perioder, och har nyligen kört ”16 weeks of hell”. Det är bra skalle på honom.
”Jag bara skakade...”
Henrik har för dagen 19 hästar i stallet och har hållit sig på den nivån en tid, även om det blivit färre auktionsbesök på grund av osäkerheten som råder inom branschen. Han har två anställda och känner sig nöjd med det upplägget.
Vad har du för mål för 2022?
– Det är väl som alltid, att några av hästarna utvecklas så pass att de kan starta i de större loppen. Jag klagar dock inte och är nöjd med livet som det är. Man kanske inte behöver maxa varje träningspass när man är 48, utan hitta något lagom. Jag är inte 25 längre. Det blir en del golf och så har vi en padelbana i närheten.
Vem är bäst av dig och brorsan?
– Det är jag. Nu blir det väl en utmaning från honom...?
Vad minns du av första dagen tillbaka på jobbet?
– Att det var fantastiskt kul, men jag var trött som satan och helt slut efter att ha kört första hästen. Jag bara skakade och hade ont i varenda kroppsdel. Det var faktiskt förvånande att jag tappat så mycket muskelstyrka under två månader. Personalen har dock varit bussiga mot mig.
Har din sambo Jennifer Tillman varit snäll mot dig när det gäller hushållssysslorna?
– Hon har varit helt okej, till en början i alla fall. Nu börjar det dock bli som vanligt och jag kan inte hålla mig undan lika mycket längre, avslutar Henrik.