Deras nya lyx – att kunna se

Optikerna Divna & Anton skänker glasögon till hemlösa

helskärm

LUND. Ute i regnet stod en man och sålde Aluma, de hemlösas tidning. En snygg publikation. Det var bara ett bekymmer. Han som sålde tidningen kunde inte läsa den.

Han hade inte råd till ett par anständiga glasögon.

Precis här börjar en hjältehistoria.

Eller förresten. Historien börjar egentligen för så där tio år sedan. Då, 1995, kom makarna Anton och Divna Marega till Sverige. De hade flytt kriget i Bosnien efter att en granat slagit ner i deras lilla företag. De vågade inte stanna längre i kulregnets Banjaluka. Med 125 dollar i reskassan och två väskor kläder som enda ägodelar följde de flyktingströmmen norrut mot Sverige och hamnade så småningom i Umeå.

Där började de läsa svenska, fick tips av en syokonsulent att optiker var ett bristyrke, sökte in på en utbildning i Borensberg i Östergötland, tog examen två år senare, sökte och fick jobb. Divna i Lund och Anton i Malmö.

Vill ge tillbaka

Och förra året kände de sig mogna att starta eget. Det blev en optikerbutik i centrala Lund.

– Förstå att vi känner stor tacksamhet mot Sverige, landet som gett oss chansen, säger Divna, 43.

– Många gånger har vi tänkt på hur vi ska kunna ge tillbaka, fyller Anton, 44, i.

Den möjligheten uppstod alldeles oväntat. Anton Marega berättar:

– Någon gång i november förra året mötte jag en man på gatan i Malmö. Han stod i rusket och sålde Aluma. När jag köpte tidningen frågade jag honom om innehållet.

Mannen skakade på huvudet.

– Jag ser inte vad det står, muttrade han.

– Har du inga glasögon då? undrade jag.

Nej, den slitne säljaren hade inte på åratal kunnat unna sig lyxen att sjunka ner hemma och läsa. Han ägde inga glasögon, inget hem heller. Anton och Divna Marega behövde inte ens diskutera situationen. De beslöt direkt att hjälpa mannen.

Makarna tog kontakt med De hemlösas förening i Lund. Kanske var det fler som behövde synhjälp?

Ja, verkligen. 30 personer i första svepet. Divna gjorde synundersökningarna och Anton slipade glasen. Allt gratis.

– Bågarna blev vi sponsrade med av några leverantörer. Hur det blir framöver vet vi inte men på något sätt kommer det att lösa sig.

Varje söndag kommer mellan 15 och 20 hemlösa till optikerbutiken i Lund och får hjälp.

– Många är trasiga och tilltufsade av livet, har inga resurser, inget fotfäste, ingen som bryr sig, säger Gertrud.

– Att då få den här hjälpen – och samtidigt komma med i en sorts social gemenskap, är ovärderligt.

Dan, 54, tittar in i butiken och får sina glasögon kollade av Divna.

– Du vet, nu kan jag läsa, det här har man ju inte haft en möjlighet till själv, brummar han.

”Det är lyx för mig”

– För mig är glasögonen det lyxigaste som hänt, säger Rosemarie, 51.

– Samma här, ekar Arturo, 54.

Stämningen är varm och fylld av respekt. Från båda håll.

– Vi vet hur det är att inte äga något, att börja från botten, säger Anton Marega.