Olivers glöd gav hopp åt andra cancersjuka barn
Uppdaterad 2018-02-22 | Publicerad 2011-09-09
”I all sorg är jag tacksam att Oliver fick ett så fint avslut”
SUNDSVALL. Cancersjuke Oliver Byström var en kämpe som spred glädje och hopp till andra.
Nu har han somnat in till den hårdrockmusik han älskade.
– I all sorg är jag tacksam att han fick ett så fint avslut, säger hans mamma Anna-Maria Byström.
När 15-årige Oliver Byström fick veta att hans cancer var obotlig hade han två saker han ville hinna med. Den ena var Nintendospelet Skyrim som släpps i november, den andra att få träffa sitt ofödda syskon som pappan och hans nya fru väntade.
Kroppen orkade inte
Men trots den starka viljan orkade inte kroppen och i onsdags eftermiddag somnade Oliver in.
– Det finns en stor sorg i att aldrig få se honom växa upp. Samtidigt är jag så tacksam för att jag fick ha honom den här tiden, säger hans mamma.
Efter att han klarat den första fajten mot den knytnävsstora hjärntumör han opererade bort den 27 mars, fick han först cellgiftsbehandling, som avbröts efter att han fått en allergisk chock. I stället fick han strålbehandling på barnonkologen på Umeå universitetssjukhus. Han mådde illa, blev trött och tappade sitt långa, mellanblonda hår.
En glädjespridare
Trots det blev han en glädjespridare som älskade att leka med de mindre barnen, busade med sköterskorna, och när föräldrarna blev oroliga behöll han lugnet.
Men för några veckor sedan fick han ont i ett öga och blev blind. Cancern hade spridit sig till ögat och ryggmärgen.
Behandlingen upphörde och han fick enbart smärtstillande och bromsmediciner.
”Inte rädd för att dö”
– Det fanns inget att göra längre. Då sa han: mamma, jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att inte få leva, säger Anna-Maria.
Den sista tiden i livet fick Oliver göra precis det han ville. En av höjdpunkterna blev en dvd-kväll då han övernattade hos några av sina bästa kompisar, käkade godis och pratade.
– Inte ens vilda hästar hade kunna stoppa honom. Jag vet inte var han fick krafterna ifrån, men han var lyrisk och jätteglad över att göra sånt man ska göra när man är 15, säger mamma Anna-Maria.
Volbeat i spelaren
Veckan därpå blev Oliver snabbt sämre.
Med sin familj omkring sig och med det danska favoritbandet Volbeats cd på repeat somnade han stilla in i sitt hem sent i onsdags eftermiddag.