Patrik, 37, räddade man från att drunkna i sitt fordon

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-27

”Han var tung som bly och alldeles blå i ansiktet”

HELSINGBORG. Solen gassar och folk njuter på bryggan vid småbåtshamnen i Helsingborg. Patrik Vackholt, 37, smuttar på sitt kaffe.

Samtidigt undrar han vad som pågår lite längre bort.

–?Men kolla, det verkar som om en bil har försvunnit ner i hamnbassängen, säger kompisen Ola Selmén, 34.

Sedan går allt rasande snabbt. Patrik och Ola springer mot olycksplatsen. Får veta att en stor Nissan King cab glidit ner i djupet via en ramp.

–?Det sitter en person i bilen ropar några killar som försökt dyka och få upp dörren till förarhytten, berättar Patrik.

”Lever han där nere”

Ola Selmén hoppar i direkt. Men kommer upp och säger att han inte heller lyckas nå den nödställde.

Under tiden har Patrik krängt av sig skjorta och byxor. Viktiga sekunder tickar iväg.

–?Jag tänker på killen där nere när jag dyker. Är han panikslagen? Lever han ens?

Fem meter ner uppfattar Patrik konturerna av bilen som ligger på botten. Han simmar runt och famlar med händerna längs frontpartiet.

–?Och nästan genast hittar jag fönstret på förarsidan som någon av dem som först var nere krossat med en hammare.

”Det var kolsvart”

Kunde du se något?

–?Nej, nej, det var kolsvart så jag trevar mig fram. Jag får tag i en arm, eller om det är ett ben, jag vet faktiskt inte riktigt vad. Men jag lyckas dra ut mannen genom rutan och bogsera honom upp mot ytan.

– Han var tung som bly och alldeles blå i ansiktet.

På kajen startar ett intensivt upplivningsarbete.

Patrik ger mun–mot–mun–andning. Någon annan trycker den livlöses bröstkorg i takt. En tredje skriker plötsligt:

–?Jag känner puls!

När ambulans och räddningstjänst anländer har mannen börjat kräkas, hans hjärta slår, han har överlevt.

Nu, två år efteråt, minns Patrik fortfarande hur han själv kräktes där på kajen. Kompisen Ola tänker ofta på den räddades blåfärgade ansikte.

–?Klart att en så speciell händelse sätter sig i minnet, man bär den med sig, funderar Patrik.

Hyllades som hjältar

Alla som hjälpte till vid dramat, totalt sex personer, har hyllats som hjältar vid ett par olika ceremonier i Helsingborg.

Patrik rycker på axlarna och säger:

–?Hjältar, ja kanske. Själv kände jag bara att jag gjorde mitt jobb.

30–åringen, vars liv han och de övriga räddade, har förhållit sig anonym efter dramat. Men till Aftonbladet säger han nu:

–?Jag kan inte nog tacka för vad de gjorde, det har jag också framfört till dem.

Hur mår du i dag?

–?Fysiskt är jag okej, men att vara så nära döden är inte lätt att förtränga eller glömma helt.

”Jag trodde detta var slutet”

–?Jag skulle ju bara backa ner bilen och sjösätta en vattenskoter – och så händer allt blixtsnabbt. Bilen gled ner i hamnbassängen, sekund för sekund steg vattnet mot taket i förarhytten.

Du insåg vad som höll på att ske?

–?Ja, jag var helt inställd på att detta var slutet.

Han säger flera gånger:

–?Det killarna gjorde var fantastiskt!