Hjältarna: Vi hann inte tänka

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-16

Peter och Mikael räddade Annelie ur den brinnande bilen

KISA. Sekunder räddade Annelie Karlsson, 39, från att slukas av lågorna i sin egen bil. Sekunder – och två hjältar.

Peter Bodefalk, 37, och Mikael Hidsjö, 22, grep in i precis rätt ögonblick.

Varken Annelie eller hennes räddare fattade hur halt det var just den här morgonen på vägen mellan Kisa och Österbymo i Östergötland. En blid måndag den 19 mars i år. Vem tänker på blixthalka när vägbanan är snöfri och våren är i faggorna?

– Inte vi i alla fall – och uppenbarligen inte Annelie heller, säger Peter och Micke, arbetskamrater på Motorcentralen i Rydsnäs.

Kraschade i bergväggen

De satt och småpratade i bilen på väg till jobbet. Framför dem rullade en gammal Citroën. Med Annelie Karlsson vid ratten skulle det visa sig. Hon var också på väg till jobbet.

Kockan var halv sju.

I en svag högerkurva mellan två bergväggar började plötsligt Citroënen jazza fram och tillbaka.

– Ett par riktigt otäcka sladdar och sedan rakt upp, vi såg hela bilens underrede innan den kraschade in i bergväggen, berättar Peter.

Hann ni säga något till varandra?

– Nej, inte ett ljud, vi bara tvärstannade. Hur det gick till vet vi inte för när vi hoppade ut kände vi att det var ren blankis på vägen.

”Det brinner”

Peter slirade fram till bilvraket, slet upp dörren och ryckte ut nyckeln. Föraren, Annelie, satt helt stilla fastspänd i säkerhetsbältet.

– Det brinner i fronten! skrek Micke som hunnit ut på vägen med en varningstriangel.

Nu gällde det liv eller död. Och det handlade om sekunder.

Peter och Micke bedömde att Annelie var någorlunda oskadd och kunde hjälpas ut direkt. De stöttade henne bort till Mickes bil och satte henne i framsätet.

– Visst, man ska ju vara extremt försiktig att flytta någon efter en sådan smäll, men vi hade inget val just då, säger Micke.

”Blev ett svart skelett”

Peter svepte en filt runt Annelie och satte sig bredvid henne och pratade lugnande.

I samma stund slog stora orange lågor upp ur den kraschade Citroënen.

Däcken exploderade, inredningen smälte, svart rök bolmade mot gryningshimlen. Ett skrämmande skådespel som kunde fått ett helt annat slut.

– Micke och Peter är mina hjältar, jag kommer alltid, alltid att känna enorm tacksamhet mot dom, säger Annelie.

– Alltså, hur stor tur kan man ha? Jag klarade mig med några småskav efter säkerhetsbältet – och bilen, den blev ett svart skelett. Otroligt att det kan hända så fort.

– Så här efteråt tänker jag ofta på hur fantastiskt det är att människor bryr sig.

Som så många andra vardagshjältar säger Peter och Micke:

– Vi tänkte inte, vi bara agerade.

”Ha brandsläckare i bilen”

– Jag gick en ABC-kurs i livräddning för hundra år sedan så jag visste ju lite hur man ska göra i ett krisigt läge, nämner Peter.

Micke skickar med ett bra råd till alla vägfarare:

– Ha alltid varma kläder och en filt i bilen. En brandsläckare är inte dumt heller. Och ett par stövlar.