Hon räddar varenda kotte

Jill Sjölund

Chatarina, 44, tar emot sjuka vilda djur i sitt hem – dygnet runt

Kuwaitkriget, 1990. Saddam satte oljekällor i brand.

På tv såg Chatarina Krångh hundratusentals oljeindränkta fåglar sakta plågas till döds.

– Jag tänkte att det här är sista gången jag bara sitter i soffan och gråter, säger hon.

Fladdermusen Kajsa kryper upp på Chatarina Krånghs hals. Den vilda nattvarelsen är trygg i sin surrogatmammas famn. Kajsa är ett av tusentals djur som lever tack vare Chatarina. 44-åringen från Ingarö har offrat pengar och status för att viga sitt liv åt den kanske mest utsatta gruppen i världen – vilda djur.

– Att få släppa ut ett djur som några månader tidigare varit dömt att dö är fantastiskt. Det är en enormt skön känsla att kunna ge till exempel en fågel som kommit till mig med brutna ben och vingar en andra chans, att se den återvända till livet i det vilda, säger hon.

Chatarina plockar fram en hög med djurbilder. De föreställer några av de dödsdömda djur som passerat genom hennes hem över åren: En fotbollsliknande igelkott med luftödem, skabb och lunginflammation som Chatarina under tre dagar tömde på luft med hjälp av en kanyl och sedan vårdade i tre månader innan den frisk och stark kunde gå tillbaka till skogen.

En kråka med två gevärskulor i kroppen som Chatarina fick opererad och rehabiliterade i fem månader innan den fullt återställd kunde släppas. En ringduva med vingbrott, benbrott och sprängd förmage som hade dött en plågsam död om det inte varit för Chatarina.

Räddade tusentals fåglar

Hon började skriva sina första insändare om säljakt som nioåring. Men det var när hon såg den oljeindränkta massdöden i början av 90-talet som hon började engagera sig på allvar.

Chatarina startade föreningen ”Sörmlands viltrehabilitering”. Hon reste till

katastrofområden i Bretagne och Wales för att med egna händer rädda livet på tusentals fåglar efter olyckor med oljebåtar.

Just nu samlar Chatarina in pengar för att bygga upp Nordens första viltsjukhus. Fram tills verksamheten är igång fungerar Chatarinas hem på Ingarö som dygnet runt-öppen klinik.

Under sommarhalvåret ringer minst 50 personer från hela landet dagligen och ber om hjälp med skadade djur – en överkörd räv, en svan som svalt en fiskekrok, en föräldralös igelkottunge eller en skottskadad korp. Samtidigt som Chatarina ger gratis rådgivning och vård skriver hon debattartiklar och lobbar politiskt för djurens situation – och jobbar på Djurens rätt för att försörja sig.

– Jag säger aldrig nej, får jag något på mitt bord måste jag hjälpa. Djur är mitt liv, från att jag kliver upp tidigt på morgonen tills jag lägger mig sent på kvällen. Även om jag personligen inte kan göra något i stor skala så gör jag skillnad för djuren som individer. Små handlingar kan bli som ringar på vattnet, säger Chatarina.

– Vilda djur är en svag och eftersatt grupp. De behöver människor som för deras talan på samma sätt som barn, fattiga och svältande behöver det.

”Kämpade för sitt liv”

Kajsa, som klängt sig fast vid Chatarinas hals, är ett av 15-talet djur som för tillfället tas om hand på lantgården på Ingarö. För några månader sedan hittade en familj den lilla fladdermusbabyn utmärglad och döende i en vattentunna. De sökte hjälp och blev hänvisade till Chatarina.

– Kajsa vägde sex gram, det fanns inget fett på den lilla kroppen. Hon kämpade för sitt liv, säger hon.

Chatarina gav fladdermusen modersmjölkersättning med en pytteliten specialimporterad napp från USA och började flygträna henne i en voljär, en stor fågelbur. I dag är Kajsa en frisk tonåring på sexton gram.

Fladdermusen kryper vidare från Chatarinas hals in under tröjan. Där kommer hon att stanna till sena kvällen.

– I vanliga fall ska man ha minimal kontakt med vilda djur men fladdermusen är ett gruppdjur som mår psykiskt dåligt utan närhet så jag socialiserar med Kajsa så mycket som möjligt, säger Chatarina.