14-årige Abdis hjärta stannade på fotbollsplanen

Publicerad 2023-09-09

BORRBY. Mitt under fotbollsträningen faller Abdi ihop. Hjärtat stannar.

14-åringens liv hänger på människorna på gräsplanen.

– Först tror jag att han skojar. Men när jag går fram till honom ser jag att något är fel, säger assisterande tränaren Peter Nilsson.

Borrby IF:s gräsplan, där Nacka Skoglund en gång spelat match, ligger idylliskt inbäddad i grönska. Det är svårt att föreställa sig att ett barn har varit sekunder från att mista livet här.

Och träningen med P15-laget börjar precis som vanligt, den varma augustidagen för ett år sedan när olyckan är framme.

14-årige Abdirahman ”Abdi” Worsome mår bra, men när det är en halvtimme kvar av träningen börjar han känna sig väldigt varm.

– Hjärtat börjar slå väldigt hårt, jag får dricka vatten. Jag sätter mig på marken, tänker att jag ska vila lite och ta luft. Jag tänker att om jag bara tar en liten paus så mår jag bra igen. Sen svimmar jag, berättar Abdi.

Assisterande tränaren Peter Nilsson står vid sidlinjen, tio meter från Abdi, när det händer.

Peter Nilsson, 49, Abdirahman ”Abdi” Worsome, 15 och Björn ”Nicke” Månsson, 57.

”Fradga ur munnen”

– Jag märker att något är fel när Abdi sätter sig ner på marken… eller, trillar ner på marken och lägger sig. Jag tror att han är trött, och mentaliteten jag har är att tänka ”Varför ligger du och latar dig?”. För jag tror först att han skojar när han lägger sig ner. Men när jag går fram till honom ser jag att något är fel. Han är helt borta, ögonen ser konstiga ut, han har svårt att andas. Han flåsar. Jag skriker till Björn att han ska ringa 112 och det gör han omgående, säger Peter Nilsson.

Björn ”Nicke” Månsson, tränare och ordförande för Borrby IF, kommer rusande. Han ringer 112 och får instruktioner att placera mobiltelefonen intill Abdi, för att sjuksköterskan på SOS Alarm ska kunna höra andningen. Och det sjuksköterskan uppfattar leder direkt till uppmaningen: sätt igång hjärt-lungräddning. De får instruktioner om hur de ska räkna i takt och hålla rätt tempo.

– Jag förstår att det är ganska illa. När Peter trycker på Abdis bröstkorg så kommer det fradga ur munnen, jag försöker hela tiden dra bort slemmet för att frigöra luftvägarna, så att Abdi ska kunna andas, säger Björn.

”Jag mår mycket bättre. Jag spelar fotboll ibland och det är kul” säger Abdi. Här på fotbollsplanen där allt hände, med tränarna Björn och Peter, och Abdis bröder Nuradin Mohamed och Niman Mohamed.

”Väldigt tryckt stämning”

Omkring dem står förtvivlade lagkamrater – även Abdis bror Niman, som också spelar i laget. Tränarna ger honom i uppgift att hämta föräldrarna.

– Det var fruktansvärt, flikar Niman in.

– Men då fanns det något jag kunde göra för att hjälpa till.

De övriga lagkamraterna får i uppgift att springa upp till stora vägen för att vägleda ambulansen och brandkåren.

Sex–sju minuter senare – som för människorna på plats känns som en evighet – kommer brandkåren, och kort därpå ambulansen. De tar över de livräddande åtgärderna.

– Brandkåren plockar fram hjärtstartare och kopplar på den, säger Björn.

Peter och Björn kan samla hela laget en bit bort.

– Det är då chocken kommer för de flesta, när de har landat lite. Det är väldigt tryckt stämning, en del gråter, andra sitter helt tysta och bara tittar rätt ut i tomma intet, säger Björn.

Blir märkbart rörd

Den första rapporten om hur Abdi mår lämnar hans storebror senare på kvällen, då Björn får veta att 14-åringen hålls nersövd och har förts till Lunds universitetssjukhus.

– I det läget får vi veta att Abdi har fått ytterligare ett hjärtstopp i ambulansen.

Morgonen efter får Björn höra att Abdi vaknat till. Och någon dag senare kan Niman berätta för laget att han pratat med Abdi via Facetime – och att Abdi mår bra.

Björn blir märkbart rörd när han pratar om det.

– Det känns ju väldigt skönt att höra, efter allt som hänt.

”Jag tackar jättemycket mina tränare. Om de inte hade varit där… De är riktiga hjältar”, säger Abdi.

Abdis första minnesbild efter händelsen är när han vaknar upp på sjukhuset, berättar han.

– Jag undrar var jag är, hur jag kom dit och vad som hänt med mig. Min mamma är där och jag frågar henne, och hon säger bara: ”Abdi, du kommer att bli bra.”

Hans mobiltelefon är full av oroliga meddelanden från vänner och släktingar.

Fick en pacemaker

Hur kunde det här hända mig? Det är Abdis tanke när han får veta att han fått hjärtstopp – den andra tanken är om han ska kunna spela fotboll igen.

– Jag älskar fotbollen, jag har spelat sedan jag var nio år, säger han.

Boven i dramat verkar ha varit en lunginflammation, som inte hade upptäckts. Abdi var sjuk utan att veta om det.

– Det är annars något vi blivit bättre på att prata om sedan covid, att mår man dåligt så ska man vila från träningen. Träna inte med lite feber, kroppen måste få vila, säger Peter Nilsson.

Kort efter hjärtstoppet fick Abdi en pacemaker inopererad, berättar han.

– Jag har fått en pacemaker, för ibland på idrotten i skolan blir jag jättetrött och mitt hjärta pumpar jättemycket, och om jag får hjärtstopp igen så kommer pacemakern att starta mitt hjärta snabbt och skicka meddelande till sjukhuset.

Men fotbollsdrömmen behöver inte vara över. Här finns ett trösterikt exempel som tränarna kan plocka fram direkt.

– Danska Christian Eriksen, han föll ju ihop med hjärtstopp på fotbollsplanen under EM och fick en pacemaker efteråt. Och han är tillbaka i danska landslaget igen, säger Peter.

”Kommer inte ge upp”

Nu har ett år gått. Abdi har fyllt 15 år. Solen skiner över Borrby IF:s fotbollsplan, där Abdi ger sina tränare en riktig björnkram. Värmen i rösten är tydlig när han talar om dem.

– Jag tackar jättemycket mina tränare. Om de inte hade varit där… De är riktiga hjältar.

Men Peter slår ifrån sig när ordet ”hjältedåd” kommer på tal.

– Det är ju egentligen inget hjältedåd att rädda någon annans liv, utan en skyldighet man har som medmänniska. Vi är ju glada att det gick så bra som det gick, och att vårt lag, våra ungdomar, betedde sig så bra som de gjorde. Vi är superstolta över dem.

Och Abdis framtidsdröm är tydlig. Inget snack om saken.

– Jag tänker att jag ska bli fotbollsspelare i Malmö FF. Jag kommer inte ge upp. Jag kommer spela fotboll igen, säger han och ler.

Pernilla Ericson

Följ ämnen i artikeln