”Jag undrar var alla föräldrar är”

Helén Jaktlund, 43, nattvandrar varje helg för att stoppa ungdomsvåldet

helskärm

Helén Jaktlund, 43, har ett uppdrag.

Att hindra ungdomar från att misshandla varandra på stan.

På kvällarna besöker hon platserna andra vuxna flyr.

De två killarna i femtonårsåldern har stått och bråkat utanför Burger King-restaurangen på Sergels torg i Stockholm ett tag. Plötsligt drar en av dem kniv.

Sedan går allt blixtsnabbt.

Den andra killens tjejkompis ropar hjälp och börjar springa mot polisbilen på andra sidan torget. Killen med kniven försvinner därifrån.

Startade nattvandringen

Klockan är halv tio och fredagskvällen har bara börjat.

Helén Jaktlund, som inte hann fram, är inte förvånad.

– I dag räcker det med att ha fel tröja på sig för att bli misshandlad.

För sjutton år sedan såg hon ett tv-program. ”Vi behöver hundra pappor på stan”, sa Fryshuset-chefen Anders Carlberg.

– Även mammor måste väl behövas, tänkte Helén, som nyss fött sitt första barn.

Tillsammans byggde hon och Anders Carlberg upp ”Farsor och morsor på stan”, en organisation av föräldrar som sedan dess nattvandrat Stockholms gator.

Varje helg drar hon på sig ”morsa på stan”-jackan och går ut. Stannar till ett eller två på natten. Eller så länge det behövs.

– Jag vill inte bli ännu en som sviker. Som lovar och försvinner, säger hon.

Målet är enkelt. Att förhindra bråk. Och visa att vuxenvärlden bryr sig. Ofta räcker det med att vara där och prata. Ibland måste de gå emellan.

Vi rör oss vidare till Medborgarplatsen på Södermalm.

Helén söker av området med blicken. Grillen på torget sägs vara Stockholms farligaste plats. Men i kväll är det lugnt.

Tonåringarna står i klungor och pratar. Vissa söker sig till Helén för att prata. Eller bara få en kram.

”Vi måste bli fler där ute”

Några föräldrar syns inte till.

Dödmisshandeln av en 16-årig pojke på Kungsholmen i Stockholm har just fyllt tidningarna med krigsrubriker, Helén blev ledsen och upprörd – men inte förvånad.

– Jag har länge undrat var alla vuxna är. Hur femtonåringar kan få ha fest på egen hand. Vi har svikit barnen. Nu måste vi bli fler vuxna där ute.

Hon pratar om killarna i sexton-, sjuttonårsåldern. De som hon brinner lite extra för, som det gäller att rädda.

– De befinner sig i en brytpunkt. Man kan styra in dem på rätt väg. Eller lämna dem till droger och kriminalitet.

Hon stannar till framför en pub på Götgatan. Går fram till dörrvakten, en kortklippt vältränad kille runt 30, och ger honom en lång kram.

– Jag hjälpte honom bort från gatan på 90-talet. Varje gång jag ser hur bra det går för honom blir jag alldeles lycklig.

Staffan Lindberg