Hon bytte sida – och blev en hjälte

Av: Jenny Agö

Publicerad:
Uppdaterad:

Mathilda, 17: Jag var en elak människa

Vågade vittna Mathilda Strömberg, 17, berättade om misshandeln och tvingades uppleva hur hela kompisgänget vände henne ryggen. ”Jag vet att jag gjorde rätt”, säger Svenska Hjältars Förebild 2012.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Vågade vittna Mathilda Strömberg, 17, berättade om misshandeln och tvingades uppleva hur hela kompisgänget vände henne ryggen. ”Jag vet att jag gjorde rätt”, säger Svenska Hjältars Förebild 2012.

Varken dödshot eller hån avskräckte Mathilda Strömberg, 17.

Trots att alla vänner vände henne ryggen vittnade hon mot killarna som misshandlat hennes pojkvän.

– Jag vet att jag gjorde rätt och att jag kommer komma längre i livet än dem, säger Svenska Hjältars Förebild 2012.

Mathilda ser koncentrerad ut när hon lägger sista penseldraget på sin väggmålning. Det är praktikdag på gymnasieskolan i Södertälje där Mathilda går andra året på målarlinjen.

– Det är roligt att spackla, tapetsera och måla väggar och tak. Jag klarar ­inte av att sitta i skolbänken och här får vi använda oss av kroppen i stället. Jag tänker kämpa för att få jobb som målare, säger Mathilda som hoppas kunna följa i sin farfars fotspår och öppna en målerifirma en dag.

Men även om viljan finns där är det inte helt lätt för Mathilda att klara av skolan. Hon bär på ett tungt bagage och har genomgått en helomvandling på bara ett par år.

I högstadiet var Mathilda del av ett stökigt ungdomsgäng som ofta hamnade i bråk i Södertälje.

– Jag var en hemsk och elak människa som struntade i alla utom mig själv. Jag slogs och tryckte ner folk. Alla gjorde det, säger hon.

Men en grov misshandel förändrade allt.

Tvingades att lyssna

Det var en natt i februari förra året och Mathilda var hemma hos sin dåvarande pojkvän när det plötsligt knackade på dörren. Två killar, 18 och 19 år, trängde sig in i lägenheten och drog med sig pojkvännen ut i köket.

De tillhörde samma gäng som ­Mathilda och ville hämnas för att pojkvännen haft en nyårsfest där en kvinnlig anhörig till 19-åringen utsatts för sexuella trakasserier. Mathilda satt övervakad och maktlös i rummet intill och tvingades lyssna på hur pojkvännen misshandlades.

En och en halv timme senare fick hon lämna lägenheten, oskadd men skakad. Gärningsmännen hotade att döda hennes pojkvän om han anmälde händelsen. Men det gjorde han ändå och Mathilda kallades som vittne.

– Då blev jag livrädd. I Södertälje är det oacceptabelt att vittna, då är man en golare. Alla ungdomar har den ­synen, annars är man värsta tönten, ­säger hon.

Ändå vittnade Mathilda. Och tvingades uppleva hur hela kompisgänget vände sig emot henne. När hon gick in i rättegångssalen satt alla utanför och buade.

Kämpig väg tillbaka

Gärningsmännen dömdes till ett­ respektive två års fängelse och Mathilda trodde att allt var över. Men det var bara början på hennes mardröm. Gänget dödshotade henne och smög i buskarna utanför hennes hus. Mathilda vågade inte gå ut och till slut gick det så långt att hon fick hemundervisning och polisbevakning sista tiden i högstadiet.

Hon gick tillbaka till skolan för att gå på avslutningslunchen i nian, men vände fort om.

– Det var en kille som skrek åt mig: din hora, du borde skjutas. Då åkte jag hem direkt och satt hemma ett helt sommarlov, säger hon.

Hösten blev början på en lång och kämpig väg tillbaka för Mathilda. Hon började i ett mindre gymnasium där hon kom långt bort från det gamla kompisgänget.

– Jag saknar dem verkligen inte. I min gamla skola var det bråk var och varannan kvart, men här känns det mycket bättre. Jag vet vilka mina vänner är och har blivit mer vuxen, säger Mathilda och lägger armen om sin klasskompis.

Jobbigt att vara ensam

Men allt är inte glömt och såren har bara precis börjat läka. Nu är det inte längre de hånfulla kommentarerna och hoten som gör mest ont.

– Det värsta är att vara ensam. Innan var jag ute hela tiden och var tvungen att ljuga för att få stanna hemma i soffan. Nu när alla andra är ute på fredagskvällen så sitter jag hemma och är på väg att gå och lägga mig vid halv nio. Det är så jävla jobbigt, säger Mathilda.

Ändå har hon aldrig ångrat att hon vågade gå emot strömmen.

– Aldrig. Jag är den jag vill vara och även om jag mår dåligt ibland så älskar jag fortfarande att skratta och att få andra att skratta, säger Mathilda.

”Vet att jag gjorde rätt”

Nu för tiden skrattar hon faktiskt ­ofta. Ännu mer sedan hon fick sitt livs överraskning under Svenska Hjältars skolturné i Södertälje. Bara ett drygt år efter rättegången gick Mathilda upp på scenen inför hundratals niondeklassare för att berätta sin historia – om hur hon trotsade alla hot för att ­göra det rätta och vittna mot gängets ledare.

Då, när hon som minst anade det, ­avslöjade Mark Levengood att hon ­utsetts till Svensk Hjälte. Publiken ­jublade och Mathilda kunde inte hålla tillbaka tårarna.

– Det var helt obeskrivligt. Jag visste att jag gjorde rätt, men jag kunde aldrig drömma om det här. Jag är väldigt stolt över att få vara med om det, säger Mathilda.

Publicerad:

Prenumerera på Svenska Hjältars nyhetsbrev

Nyhetsbrevet för dig som inte vill missa några goda nyheter eller att läsa om alla fantastiska Svenska Hjältar.