Smulan räddade livet på det magra fölet
Engagerade tiotusentals på Facebook
Uppdaterad 2017-07-29 | Publicerad 2017-06-24
ÖSTANÅ. Avrils Fighter fick en tuff start på livet men har verkligen levt upp till sitt namn.
När fölets mamma dog vid födseln fanns räddningen närmare än matte Maria Hildingsson hade vågat hoppas.
Numera är det gårdens egen ponny Smulan som både matar och uppfostrar sin långbente adoptivson.
För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook
Det var på morgonen den 12 juni som Maria Hildingssons dräktiga sto, halvblodet Avril, började föda i hagen på gården. Det blev en dramatisk och allt annat än okomplicerad förlossning som drog ut på tiden.
– Ett föl ska komma ut med frambenen och huvudet först men han satt fast eftersom han hade legat snett i magen, säger ägaren Maria Hildingsson.
Inga sugreflexer
Komplikationerna blev så svåra att stoet var bortom all räddning och veterinären tvingades avliva det. Sedan gjordes ett snabbt ”kejsarsnitt” för att rädda fölet som var i väldigt dåligt skick.
– Han var alldeles blå och slapp när han kom ut men började andas ganska snart, säger hon.
Fölet fick först arbetsnamnet ”Lill-Persan” eftersom en man som hjälpte till vid födseln kallas för ”Persan”.
Ett föl brukar fort ta sig upp på benen och kan ofta springa bredvid sin mamma efter någon timme.
Men ”Lill-Persan” visade inga sugreflexer och kunde inte stå upp.
Läget kritiskt
Mitt i förlusten över att ha förlorat fölets mamma blev det än mer viktigt att försöka rädda hennes avkomma.
Läget var kritiskt och Maria vågade knappt hoppas att han skulle överleva.
– Veterinären sa att om han inte kunde äta eller stå innan kvällen så borde vi ta ett beslut ifall han skulle avlivas, säger Maria Hildingsson.
Men när fölet fick i sig lite av den viktiga råmjölken som man lyckats rädda från hans mamma, kvicknade han till.
– När jag såg att det fanns hopp så lade jag ut en efterlysning på Facebook för att försöka hitta en amma till fölet, säger Maria Hildingsson.
Responsen blev enorm och inlägget delades otroliga 22 000 gånger.
Blev bortstött av stoet
Ett av svaren var extra intressant. Lisa Svensson i Sollefteå som ägde stoet Pralin erbjöd sig att komma med hästen för att prova om det kunde fungera.
Stoet hade ett föl som skulle vänjas av och hade fortfarande mjölk.
– Det var fantastiskt att Lisa ställde upp så eftersom ”Lill-Persan” var så skör att det var svårt att åka någonstans, säger Maria Hildingsson.
I början såg det ut att fungera. Fölet fick dia några gånger men efter ett par dagar stötte Pralin bort honom. Man försökte med en hormonbehandling men stoet visade väldigt tydligt att hon inte hade några moderskänslor.
– Då blev det kaos igen för det är inte lätt att hitta ett sto, säger Maria Hildingsson.
Fått skeva bakben
Men lösningen visade sig finnas i närheten. Marias man Fredrik föreslog att de skulle prova med egna ponnyn, shetlandskorsningen Smulan. Hon fick fölet Snöflinga för 1,5 månad sedan som hon diar.
– Smulan visade direkt att det var okej när han kom för att dia och tack vare Pralin hade han ju lärt sig hur man gör, säger Maria Hildingsson.
Eftersom ”Lill-Persan” eller Avrils Fighter som han numera heter hade legat fel i magen är de långa smala bakbenen skeva.
Hans nya extra(m)amma är dessutom låg och rund så det innebär lite praktiskt krångel att komma åt juvret under henne mage.
– Han har svårt att hitta spenarna eftersom hon är så liten och då blir hon lite less när han står och bökar länge, säger Maria Hildingsson.
Dessutom har han konkurrens om maten av styvsystern som kan bli lite småsur när hon ska dela med sig.
– Jag ger Smulan kraftfoder så hon ska orka med, säger Maria Hildingsson och skrattar.
En kämpe
Höjdskillnaden är inget bestående problem. Mjölken från amman kompletteras med ersättning och så snart fölet får tänder kan han börja äta foder och gräs.
Men eftersom fölet inte haft någon mamma är han lite för van vid människor.
– Minst lika viktigt som maten är att Smulan kan ge honom en hästuppfostran så att han förstår att han är en häst och kan bete sig därefter, säger Maria Hildingsson.
Hur skevheten i benen kommer att utvecklas vet man inte. Men förhoppningen är att det ska rätta till sig successivt med hjälp av en hovslagare.
Maria Hildingsson är glad och lättad över att allt löste sig till det bästa. Äntligen kan hon andas ut efter pärsen som kunde ha blivit en dubbel tragedi.
Fölet har fått sitt namn efter sin mamma och har redan bevisat att han är en kämpe på mer än ett sätt.
Han har en glupande aptit både på mat och livet och blir starkare för varje dag.
– Han är fortfarande lite skör. Men när man vet hur illa det faktiskt var så är det härligt att se honom springa omkring med sina kompisar och vara så glad och pigg, säger hon.
