Niklas stannade spårvagnen – för att hjälpa andfamilj
Publicerad 2016-06-21
Passagerarna fick bevittna en räddningsaktion som lämnade dem med en varm känsla i hjärtat. Föraren Niklas Wadbeck hoppade ur spårvagnen för att hjälpa fem ulliga andungar över rälsen.
– Jag hade inte hjärta att köra över dem, säger han.
Eva Backlund satt på Lidingöbanan i Stockholm när hon spårvagnen började krypa fram för att sedan helt stanna. Först blev passagerarna lite frustrerade.
– Folk började skruva på sig lite, någon som skulle av tryckte på dörrknappen och undrade om de missat stationen.
Men när föraren ropade ut om vad som stod på blev alla nyfikna istället.
– Det är en liten andfamilj som spatserar framför och jag har inte hjärta att köra över dem, sa föraren i högtalaren.
”Kom med med en varm känsla”
Eva Backlund och de andra passagerarna fick bevittna hur föraren gick ut för att bära några andungar över rälsen. Andmamman stod redan på andra sidan och väntade.
– De var för små för att kunna ta sig över själva, rälsen var för hög för dem, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att alla kom hem med en varm känsla i hjärtat.
”Gick där och kvackade”
Eva fångade hela räddningsaktionen på bild och la upp på Facebook där föraren, som heter Niklas Wadbeck, hyllas. Han berättar att det var några tjejer som uppmärksammat honom på andfamiljen när han närmade sig stationen.
– Jag såg hur andungarna hade svårt att komma över och hur andmamman gick och traskade på andra sidan.
Niklas kontaktade trafikledningen och sa att han inte hade hjärta att köra över dem. Istället hoppade han ur för att hjälpa flickorna som inte lyckats få tag i de fem andungarna.
– Jag fick ta en och en. Man var lite osäker på hur andmamman skulle reagera men hon gick bara där och kvackade. Hon var nog lite orolig över situationen.
”Ett hjärta som bultar för djuren”
När hela familjen var återförenad försvann de nedför slänten och Niklas kunde åka vidare, med en viss försening. När han frågade konduktörerna om passagerarnas reaktioner så fick han höra att ingen blivit sur. Niklas tycker själv att det kändes bra.
– Jag har ett hjärta som bultar lite extra för djuren, så att säga.