Tonåringar räddade Lillemor, 84, från att drunkna
Publicerad 2023-10-15
NORJE. Tre tonåringar på en brygga.
Det är skillnaden mellan liv och död för Lillemor, 84, när hon är nära att drunkna.
– Helt plötsligt bottnar jag inte. Jag får en kallsup och grips av panik.
Det är en fin sommardag i Norje Boke där Lillemor Axelsson, 84, och hennes make Harry, 91, har haft sommarhus ända sedan 1960-talet.
Hon går ner till badbryggan för att ta sig ett dopp, som så många gånger förr.
– På bryggan passerar jag tre ungdomar, som jag nu vet heter Amanda, Elliot och Jacob. Jag säger ”Hej”, och de hälsar tillbaka, berättar Lillemor, hemma i villan i Malmö.
Här minns hon den dramatiska dagen, den 29 juni i år, då hon är nära att mista livet.
– Jag går ner i vattnet, simmar ut och tänker för mig själv: ”Vilken fin dag!". Det är så lugnt och stilla. Så jag tänker ställa mig där en stund. Vattnet brukar inte vara så djupt där, men då, helt plötsligt, bottnar jag inte. Jag får en kallsup och grips av panik. På något sätt kommer jag upp över ytan och skriker allt vad jag orkar: ”Hjälp! Hjälp!”. Sen minns jag inget mer.
De tre 16-åringarna Amanda Albertsson, Elliot Vallertorp och Jacob Sonesson håller på att byta om. Då uppfattar de ett gurglande ljud nerifrån vattnet. Elliot reagerar.
– Jag hör ett väldigt dovt skrik, och tänker att det är något som är fel. För jag ser inte till damen längre, så jag går och kollar. Hon flyter invid bryggan, hon lyckas precis hålla sig ovanför ytan, och försöker ropa på hjälp. Då skriker jag på Amanda och Jacob, säger Elliot och fortsätter:
– Jag får tag i henne och drar henne till stegen.
Amanda och Jacob hinner fram, och tar tag om hennes andra hand. De försöker få Lillemor att sätta fötterna på stegen, men de får inte riktigt kontakt med henne.
– Hon kollar ut i tomma intet, ser jättechockad ut, säger Amanda.
De lyckas inte dra upp henne, hon är blöt och hal. Då får de syn på en barnfamilj som sitter på stranden, och ropar på dem.
– Det kommer en kvinna och hjälper oss att få upp henne ur vattnet, och då går det ganska snabbt, säger Elliot.
De lägger Lillemor på sidan.
– Hon andas, men rosslande. Hon har vatten i lungorna, säger Jacob.
– Det låter inte bra. Så vi skriker: ”Ring ambulansen!”, säger Amanda.
112 larmas. Tonåringarna hämtar filtar och handdukar för att Lillemor inte ska frysa. Två män ansluter, den ena visar sig vara läkare. Han undersöker Lillemor på bryggan. För den lilla skaran känns väntan på ambulansen oändligt lång, berättar de.
– Medan vi väntar ser jag att det rinner något från hennes mungipa. Jag tror att det är vatten som kommer ut från lungorna, men så börjar det även komma blod. Då blir jag stressad, säger Amanda.
De försöker hålla Lillemor vaken genom att prata med henne och ställa frågor om vad hon heter, hur gammal hon är.
– Hon ligger med slutna ögon, men hon svarar, säger Amanda och fortsätter:
– Hon säger att hon har ont.
– Ambulansen kommer ungefär 20 minuter efter att vi dragit upp henne, säger Jacob.
Lillemor förs i ilfart till intensivvårdsavdelningen i Kristianstad. Inledningsvis ligger hon i respirator. Det första Lillemor minns är att sköterskorna flyttar henne i sjukhussängen, och känslan av den tättslutande syrgasmasken runt näsa och mun.
– Läkarna tappar mina lungor på 1,5 liter vätska, säger hon och fortsätter:
– På grund av att jag får vatten i lungorna drabbas jag av en dubbelsidig lunginflammation. Jag får då inte syre till hjärnan och läkarna säger att jag får en sekundär hjärtinfarkt.
Maken Harry och hennes tre vuxna barn kommer och besöker Lillemor, men till en början orkar hon bara ta emot besök några minuter i taget. Sammanlagt tillbringar hon omkring fyra veckor på sjukhus. Till slut får de tre tonåringarna det glädjande beskedet att hon klarat sig.
– Det är ju en oerhörd lättnad, för när vi fick höra att hon låg på intensiven och var nersövd så lät det inte som att det skulle gå bra, säger Jacob.
I dag är Lillemor fysiskt återställd, även om hon fortfarande känner av en hjärntrötthet efter traumat.
– Det är så overkligt att det här har hänt mig, det går nästan inte att ta in, säger Lillemor.
De tre 16-åringarna vet nu att de har räddat en människas liv.
– Jag hjälpte henne så som hon skulle ha hjälpt mig, säger Amanda.
Det är Lillemor Axelsson som tipsat Svenska hjältar-redaktionen om tonåringarnas bragd.
– Jag vill visa min uppskattning för vad de har gjort. Jag behöver ingen uppmärksamhet, men jag vill att de ska få det. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på deras insats.
