”Tack, Robin – för mitt liv”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-29
16-åringen räddade pappan efter fem timmar i vattnet
GÖTEBORG. Det är nattsvart och vågorna piskar mot den havererade segelbåten.
Ensam ombord är Robin Evertsson,16. Hans pappa Leif, 43, kämpar för sitt liv någonstans bland vågorna.
Robin måste fatta ett beslut: stanna kvar och leta – eller försöka segla mot land och skaffa hjälp.
Han valde rätt – det räddade pappans liv.
Augustidagen börjar egentligen perfekt. Leif Evertsson och sonen Robin har planerat för semesterns sista segeltur med gamla pålitliga ”Ariel”, en Maxi 68 från 1977.
De går ut från hamnen i Näset söder om Göteborg. Vinden ligger på från väster, 10–12 meter per sekund. Tanken är att nå Läsö utanför danska kusten framåt kvällen.
– Norr om Göteborg får vi bekymmer med ett stag, en vajer till masten börjar släppa och måste fixas, berättar Leif.
Han rör sig kvickt och smidigt ombord, trots att han saknar vänster arm efter en mc-olycka i 20-årsåldern.
Men nu, mitt ute på Kattegatt i den tätnande skymningen, när vinden tilltar och vågorna går allt högre, tappar han fotfästet, halkar till och glider överbord. Ner i ett svart kokande hav.
Han hör Robins skrik
Han har sinnesnärvaro nog att aktivera flytvästen. Sedan börjar en fem timmar lång kamp mot kyla och tre meter höga vågor. Det sista han hör är Robins förtvivlade skrik:
– Pappa ge inte upp!
Robin som aldrig seglat ensam, Robin som inte vet hur gps:en funkar. Robin som nu måste handla överlagt i ett mardrömskaos. Dessutom i en båt där masten gett vika och lutade kraftigt
16–åringen försöker larma 112, men mobiltäckningen vid danska kusten är noll. Han berättar:
– Först cirklade jag runt i mörkret. Kanske skulle jag få syn på pappa. Och jag tyckte att det blänkte till från flytvästen – men säkert 70 meter bort.
Det är nu Robin måste bestämma sig. Stanna och leta vidare. Eller försöka ta sig tillbaka mot svenska kusten för att få mobiltäckning.
”Hjälp, pappa har ramlat i”
Han väljer att lämna pappa Leif, kanske att dö i vågorna. Ett fruktansvärt val, en intuitiv chansning. Han fumlar med gps:en, spanar efter ljus någonstans, styr genom vågorna så gott han kan.
Klockan halv tre på natten får han kontakt med 112. På bandet hörs pojkens röst:
– Hjälp, min pappa har ramlat i havet nära Läsö.
Han anger ungefärlig position och detaljer som kan underlätta sökandet.
Kort därpå är området fullt av fiske- och räddningsbåtar. En helikopter närmar sig och hissar upp Robin. Klockan halv fem på morgonen, när det börjar ljusna, hittas också Leif. Nerkyld, stel och utmattad. Men vid liv.
Efteråt har många talat om miraklet på Kattegatt.
– Enligt läkarna är det ofattbart att jag överlevde, säger Leif.
Så tittar han länge på Robin, kramar om sonen och fortsätter:
–?Men det riktigt stora hjältedådet gjorde den här killen.