”De fick Atlas Copco att leta vatten till de fattiga byborna”

helskärm

Birgitta och Kea Arnlund bor sedan två år tillbaka i en liten by i norra Kenya, på gränsen till Sudan. Birgitta är lärare och Kea pilot. De är 62 respektive 64 år gamla. de har 7 barn och ganska många barnbarn!

För tre år sedan besökte de platser i Kenya där de var missionärer för många år sedan. De blev alldeles tagna av den nöd människorna led i den norra delen av Kenya. Framför allt turkanafolket, en nomadstam som slagit sig ner i det mycket torra och fattiga området.

Hövdingen berättade att de hade en dröm, att bygga en skola till de cirka 200 barnen som varje dag samlades under ett träd mitt ute på savannen. Där de fick de sitta, de flesta nästan helt nakna, mitt i hettan, och ibland vinande vind som blåste upp det röda gruset som piskade mot deras bara kroppar.

När Birgitta och Kea återvände hem till Sverige var de alldeles tagna över barnens behov. De startade en stor insamling tillsammans med personal, elever och föräldrar på den skola Birgitta arbetade på. Några månader senare hade barnen samlat in närmare 150 000 kr för att bygga en skola. Birgitta åkte ner til Kenya igen tillsammans med ett par kollegor.
Under två veckor träffade de hövdingen och den nybildade skolkommittén för att förankra och planera skolbygget tillsammans med bybefolkningen.

Ett krav var att flera kvinnor skulle få vara med i skolkommittén, vilket var en helt ny tanke för männen.

I maj år 2010 stod den nya skolan klar. Ett flertal elever och föräldrar från Hannaskolan i Örebro hade rest ner i olika omgångar för att hjälpa till att bygga. I maj invigdes skolan av den svenska ambassadören i Kenya. Efter det fortsatte Birgitta att arbeta framför allt med barnen och kvinnorna. Hon har startat ett bageri, där det bakas svenska kanelbullar (bland annat) varje dag, på det sättet har flera kvinnor fått arbete och är självförsörjande. Några månader senare startade hon smyckestillverkning, där flera kvinnor arbetar med att tillverka smycken. Smyckena säljs i Sverige, utan mellanhänder. All förtjänst går oavkortat till de arbetande kvinnorna.

Vattenbristen är det största problemet för människorna i byn. i slutet av 2010 kontaktade Kea och Birgitta Atlas Copco i Sverige för att be om hjälp med att borra efter vatten. I maj 2011 sprutade det vatten som en fontän när Atlas Copco hade nått ända ner i berget och till slut hittat vatten. Detta kommer att rädda många liv och säkra framtiden för många familjer.

Under våren 2011 inleddes fas två av skolbygget. Nu är målet att samla in 500 000 kr för att bygga en mycket större skolbyggnad, med 6 klassrum, som ska rymma alla de äldre barnen. Många av männen i byn har fått arbete med att gjuta byggstenar till skolbyggnaden. Som lön får de mat till sina familjer.

Kea, som är pilot, arbetar i huvudsak med att organisera flygningar med mat och mediciner till kringliggande områden, främst i Sudan, där svälten och fattigdomen är extremt utbredd.

Under sommaren har Kea och Birgitta varit hemma i Sverige för att vila och Kea, som har varit ganska sjuk, behövde genomgå en operation. I augusti åker de ut igen. Kvar i Sverige lämnar de sina sju vuxna barn med familjer och en hel drös med barnbarn.

På Hannaskolan finns i dag en växande skara människor, alla kategorier, som blivit berörda av deras engagemang och stora kärlek till turkanafolket. De arbetar för fullt med att samla in pengar till nästa etapp av skolan.

För oss är Kea och Birgitta otroliga hjältar som gör stora uppoffringar för att ge hopp om en
ljus framtid till så många människor i Emuriakin (den bortglömda byn). Samtidigt har de
påverkat hundratals barn, ungdomar och vuxna i Sverige att sträcka sig ut för att vara
med att rädda och hjälpa barn, ungdomar och vuxna som lever under helt andra
levnadsförhållanden än vi gör här.

Kea och Birgitta Arnlund är stora hjältar som kämpar för andra människors skull!

De förtjänar stor uppmärksamhet och tacksamhet från oss alla, för att de gör skillnad!

Mia Wallin,

Örebro