Kompisarna stoppade misshandel: ”Såg inte kniven”
Erik, 33: ”Shit, shit, jag har blivit huggen!”
Publicerad 2023-11-25
Misshandeln på Nobeltorget eskalerar snabbt.
Rasmus Lindsten och Erik Karlsson har bara sekunder på sig att bestämma sig: gå in i en farlig situation – eller låta en man löpa risk att dö.
– Jag är både lärare och förälder, och vad för slags förebild hade jag varit om jag bara gått därifrån, säger Erik.
Det är sommarförmiddag i Malmö, den 27 juli, och två familjer har planerat en rolig dag tillsammans.
Juridikstudenten Rasmus Lindsten, 31, är på väg till Nobeltorget. Där ska han möta sin sambo och gästerna från Vänersborg, högstadieläraren Erik Karlsson, 33, med sambo och tre barn. Tillsammans ska familjerna besöka ett klättercenter. Men den glada stämningen förbyts snart i allvar.
På väg in på torget noterar han fyra personer som är mycket högljudda.
Rasmus sambo och vänner anländer. Samtidigt uppstår tumult i den högljudda gruppen. Tre personer, två kvinnor och en man, angriper en fjärde person, en man.
”Måste backa Rasmus”
Erik Karlsson ser att Rasmus viker av och sätter fart mot gruppen.
– Jag går efter Rasmus. Det är hotfullt och gapigt och en man är utsatt, det fattar jag direkt, säger Erik över telefon och fortsätter:
– Det första jag tänker är att jag måste backa Rasmus, vi måste försöka se till att situationen inte spårar ur. Samtidigt är jag lite rädd, det måste jag erkänna. Vi ser ju direkt att de här människorna är påverkade av något, de är helt väck.
– Jag hoppas att de ska sluta om vi går fram och visar att vi ser vad som händer, säger Rasmus.
Våldet eskalerar. Nu händer allt blixtsnabbt, på bara några sekunder.
– Den angripna mannen får ett slag i ansiktet och faller omkull, in i ett buskage, säger Rasmus.
Erik och Rasmus når fram och ropar ”Vad håller ni på med!? Sluta!”. Svaret från angriparna är aggressivt.
– En kvinna konfronterar mig, kommer nära och säger att jag inte ska lägga mig i. Hon är väldigt hotfull, säger Erik.
Svårt att minnas exakt
Men i det här läget är Erik och Rasmus rädda att mannen som ligger ner på marken ska bli mördad.
– De tre personerna hoppar in i buskaget och börjar sparka honom och stampa på hans huvud, slå honom med en krycka. De använder kryckan som en klubba, säger Rasmus.
Erik och Rasmus kliver också in i buskaget, för att försöka skingra gruppen. Det finns ingen tid för eftertanke, berättar Rasmus. Misshandeln är så pass grov.
– De är några stampningar från att krossa skallen på killen. Vi är tvungna att ta ett beslut. Valet står mellan att hoppa in eller att stå och se på när han dör.
Rasmus har svårt att minnas händelseförloppet som följer, kanske på grund av adrenalinpåslaget.
”Då skriker Paulina”
– På något sätt får jag tag i kryckan som de slår killen med, men jag minns inte hur. Jag använder kryckan för att mota bort två av dem.
Erik föser bort den aggressiva kvinnan.
– Men då hoppar hon fram igen och börjar veva, säger Erik och fortsätter:
– Först tror jag att jag har fått ett hårt slag i överarmen. Jag ser aldrig kniven, hon har säckiga kläder och jag ser inte hennes händer. Hon måste ha haft kniven i handen redan när jag kom. Men så fattar jag. Jag blir chockad, jag ser blodet men känner ingen smärta. Jag minns att jag ropar ”Shit, shit, jag har blivit huggen!”.
Eriks sambo Paulina kommer fram och tar hand om honom. Leder honom en bit bort, undersöker skadan.
Rasmus uppfattar inte när Erik blir knivhuggen, berättar han.
– Jag hamnar med två av angriparna, Erik är bakom mig med den tredje, en kvinna. Plötsligt vill de inte bråka längre, utan bara gå därifrån. Jag tänker ”Okej, nu är det över” och vänder mig om. Då skriker Paulina att vi måste ringa efter ambulans, att Erik har blivit knivhuggen.
Hinner inte långt
Rasmus blir chockad.
– Det blir bara helt svart, extremt obehagligt. Jag ser hur vit Erik är i ansiktet, hur rädd han är, och så blodet på marken. Men Paulina börjar snabbt göra ett tryckförband.
Rasmus ringer 112, polis och ambulans är snart på väg. Den angripna mannen har passat på att fly.
– Han får väl tillfälle att springa därifrån, och det är nog tur att han gör det, säger Rasmus.
Även angriparna flyr, men de kommer inte långt innan polisen upptäcker dem.
Under rättegången som följer i Malmö tingsrätt vittnar både Erik och Rasmus. Kvinnan som knivhögg Erik döms för grov misshandel till fängelse i ett år och sex månader, samt skadestånd. Domen har överklagats.
Eriks skada har läkt bra och bandet mellan familjerna har stärkts efter händelsen. Men ett ledsamt efterspel är att barnen bevittnade allt som hände på Nobeltorget och händelsen väckte stor rädsla.
– Det är fruktansvärt att de såg det. Att knivhugga en annan människa inför barn borde vara någon form av barnfridsbrott, säger Rasmus.
Besökt psykolog
Familjerna har haft många samtal efteråt. Föräldrarna har försökt förklara att det som hänt är väldigt ovanligt – och inte skulle ha hänt om inte Rasmus och Erik gått in i den farliga situationen.
– Vi var hos psykolog med barnen efteråt och jag hoppas att deras syn på samhället inte påverkas i det långa loppet, säger Erik.
Erik tillägger att det andra alternativet, att inte gripa in, också skulle ha skavt i honom.
– Jag är både lärare och förälder, och vad för slags förebild hade jag varit om jag bara gått därifrån när en människa var nära att dö?
– Det känns bra att vi räddade mannens liv, men inte att barnen hamnade i en potentiellt farlig situation. Vi tänker nog lite lika, jag och Erik, att vi å ena sidan inte skulle vilja att våra barn tog sådana risker, men vi vill samtidigt leva i ett samhälle där folk agerar som vi gjorde, säger Rasmus.