Hans olycka blev barnens lycka

Mika bröt ryggen – byggde barnhem i Thailand för alla försäkringspengar

MOTALA. Det fanns ett val efter motocrossolyckan.

Leva gott på försäkringspengarna.

Eller ge bort allt, en miljon, till föräldralösa barn på andra sidan jorden.

–?Jag tog ett snack med Gud innan jag bestämde mig, säger Mika Juurikivi, 35.

Bilden på ett nybyggt barnhem visar vad Gud och Mika kom fram till.

Ibland verkar allt så enkelt och självklart.

Som när Mika berättar hur han tänkte innan han skickade sin försäkringsmiljon till Thailand.

–?Visst, jag satt i rullstol och så skulle mitt liv förbli eftersom jag är förlamad från nyckelbenen och neråt. Å andra sidan: där borta i Thailand skulle mina pengar verkligen göra skillnad för många, många barn.

”Han är allas förebild”

–?I det perspektivet är det rätt lätt att inte sätta sin egen trygghet främst.

Vi träffar Mika Juurikivi i Pingstkyrkan i Motala. Han är ungdomspastor och har mycket att styra med. Just nu planerna kring höstens rockcafé.

Att pastorn fräser fram i rullstol väcker ingen uppmärksamhet.

–?Mika är nog allas förebild här, han klagar aldrig, säger Emanuel Bosson, 16.

–?Precis, han tänker på andra och inte på sig själv hela tiden, ekar Emil Svensson, 17.

Tillbaka till en lördag i november 1989. Mika Juurikivi är 17 år och på väg att ta ett nytt steg i sin motocross­karriär. Har har börjat köra för SMK i Motala, laddar för SM-serien.

Den här eftermiddagen är det träning på banan och Mika dundrar uppför en platå när något går snett.

Bröt nacken på träningen

Mika minns:

–?I landningen efter hoppet fastnar cykeln i en jordbula och jag slungas framåt över styret och slår i marken med huvudet före. Nacken bryts vid fjärde kotan.

När ambulansen kommer kan Mika knappt andas. Hela kroppen är i chock och redan då anar alla konsekvenserna av nackbrottet.

I sju långa månader vårdas Mika på universitetssjukhuset i Linköping.

Han kommer upp i rullstol, kämpar med rehabiliteringen, försöker se framåt.

–?Jag som alltid varit aktiv med sport, musik och studier får bara inse att jag nu har ett annat liv, säger Mika.

Ett liv i rullstol. Ett liv där kroppen bara fungerar från nyckelbenen och uppåt.

Funderade du nån gång på att ge upp?

–?Nej, nej. Jag hade ju så många underbara människor omkring mig. Och har fortfarande.

Familj, kompisar, alla i Pingstkyrkan – där Mika så smått började deltidsjobba med ungdomarna.

Och det var via församlingen han fick kontakt med en pingstpastor i Phitsanulok norr om Bangkok i Thailand.

Tog ett snack med Gud

–?Det ena gav det andra kan man säga. Jag förstod vilka behov det fanns, hur svårt många barn hade det därborta. Så jag skickade lite pengar då och då.

1997 kom ett brev som förändrade allt. Pastorsfamiljen i Thailand skrev och berättade om planerna på att bygga ett hem för de utsatta barnen.

Tanken på barnhemmet lämnade inte Mika i Motala någon ro.

–?Alltså, jag hade ju mina försäkrings­pengar, miljonen som skulle trygga mitt liv, göra det möjligt för mig att köpa roliga saker, känna mig bekymmersfri.

Mika berättar att han behövde ta ett snack med någon.

–?Ja, med Gud som är min vägvisare. Efter samtalet kände jag mig helt säker: jag ville satsa på barnen.

Allt gick plötsligt väldigt fort.

Mika skrev till pastorsfamiljen och gav klartecken.

–?Sedan skickade jag ner min miljon.

Va, bara sådär?

–?Okej, lite riskfyllt var det kanske men jag litade på mina vänner i Thailand.

1999 reste Mika ner till invigningen.

–?Oj, jag blev imponerad. En fantastisk trevåningsbyggnad mitt i staden. Och så alla barnen. Klart man blir varm om hjärtat, och lite stolt.

”Alla kan ge små gåvor”

Sedan dess har Mika varit och hälsat på fem gånger. Hjälpt till, träffat alla som kommit att betyda så mycket för honom.

Upplevt det han kallar mirakel.

–?När man ser hur barnen utvecklas och har det bra betyder det mer än allt annat. För mig handlar det om värden som inte går att mäta i pengar.

Driften av barnhemmet sköts i dag av Erikshjälpen via faddergåvor.

–?Just små gåvor kan vi alla ge, säger Mika Juurikivi.

– För så är det ju. Dörrar öppnas hela tiden – titta in och se om någon behöver din hjälp.