Grannarna i Rondellen har fått nya vänner för livet
Uppdaterad 2018-08-29 | Publicerad 2016-06-03
Ingvar, 61: "Mångfald är fantastiskt"
Grannarna i den lilla byn i Småland tog mod till sig och knackade på dörren till asylboendet. Nu spelar infödda bybor och nyanlända fotboll tillsammans, har målarverkstad och internationell after work ihop – och alla har de fått nya vänner för livet.
– Helt plötsligt öppnar sig en ny värld när man får börja åka snowracer igen, säger Ingvar Palm, 61, som drog i gång det hela.
Har du hört talas om lilla Dörarp i hjärtat av Småland? Det hade inte de tjugo personerna från Syrien, Irak, Albanien och Jemen heller när de för ett år sedan anlände till den idylliska byn med bara 150 invånare vid Färsjöns strand. Här finns ingen affär, ingen bensinmack – bara en kyrka från 1200-talet och en underbart vacker natur med lövträd som vajar i vinden.
Startade med fotboll
Ingvar Palm är 61 år och uppvuxen i Dörarp. Sedan han gick i pension har han ägnat mycket av sin tid åt att välkomna de nyanlända in i byns gemenskap. Det hela började en dag för ett år sedan då Ingvar och hans fru Ingalill bestämde sig för att knacka på dörren till byns nya asylboende för att hälsa människorna välkomna.
– Vi visste inte vad som väntade oss egentligen. Det var ganska frusna människor till både kropp och själ som vi träffade, och lite rädda. Men vi började bygga lite relationer med dem, och så gav det ringar på vattnet, berättar Ingvar.
Han kom på idéen att starta fotbollsträning för att samla sina nya och gamla grannar.
– Jag har en stor kärlek till fotbollen. Och jag tänkte att de behöver nog röra på sig. Första gången var vi sju spelare. Senast var vi tjugofem – det växer hela tiden. Det har varit riktigt, riktigt kul.
Rondellen är navet
Nu är uppvärmningen i full gång inför kvällens match. Planen är full av vuxna och barn som vill kicka boll. Ingen vill missa matchen – de som inte vill spela minglar vid sidan om planen och tränar på sina färdigheter i svenska och engelska. Efter matchen blir det fika och eftersnack, i kväll bjuder Ingvars fru på hembakad rabarberpaj med vaniljsås.
För 30 år sedan flyttade Ingvar in i ett nybyggt hus på gatan som numera heter Rondellen. Här byggde han bo och fick barn. På gatan ligger åtta hus, och det är just grannarna i Rondellen som är navet i byn när det gäller aktiviteter.
Carol-Ann Karlsson är en annan av de drivande krafterna. Hon flyttade till Sverige från Sydafrika när hon var i 20-årsåldern och jobbar som lärare. På sin fritid håller hon i svenskundervisningen för de nyanlända.
– Jag är invandrare själv, så jag vill gärna hjälpa andra invandrare att hitta en plats i samhället, säger Carol-Ann.
– Nyligen bjöd vi in till en afterwork med internationell prägel, då alla vi som är utlandsfödda lagade mat från våra egna hemländer. Det kom 80 personer till hembygdsgården, det var knökfullt!
Carol-Ann visar oss runt i den vackra trädgården. Här växer pioner från svärmor, en lilja som såtts av frön från hennes bror i Sydafrika och årets första rabarber.
Minns du själv när du var ny i Sverige och inte kunde språket?
– Ja, det var väldigt frustrerande när man kunde inte beskriva det man ville i ord, säger Carol-Ann.
Vilken respons har ni fått på era initiativ?
– Väldigt mycket kärlek tillbaka, och nya vänner. Vi träffas hemma hos dem och hos oss och ute på stan, och man får alltid en kram. De här pojkarna kunde vara mina söner. De är ju så goa, de har ingen familj med sig. Det är så sorgligt att det drar ut på tiden med uppehållstillstånd, säger Carol-Ann.
Odlar egna grönsaker
En ung man som nyligen kommit till byn, Dorjan från Albanien, är väldigt duktig på att teckna. Tack vare honom fick man idén om att starta en målarverkstad där alla får fika, teckna och prata av sig.
– Människorna här är väldigt trevliga. Det är svårt att anpassa sig till ett nytt ställe, men de är underbara och hjälper oss, säger Dorjan som vill bli tatuerare.
Ett annat initiativ kommer från Gabriella som också bor i Rondellen – hon har fixat odlingslådor och frön att plantera utanför asylboendet. Engagemanget och glädjen är stor, och grönsakerna som skördas hamnar som ingredienser i köket.
Åkte snowracer ihop
Både Ingvar och Carol-Ann har sett generationer komma och gå i Dörarp. Deras egna barn är vuxna och har flyttat från byn.
– Mina barn har vuxit upp och är i 30-årsåldern. Men helt plötsligt öppnar sig en ny värld när man får börja åka snowracer igen. I vintras åkte jag och lilla Mahmoud i tre timmar, han ropade ”en gång till, en gång till”. Jag vet inte om han eller jag tyckte att det var roligast!, säger Ingvar.
Vad är det som driver dig?
– Att se människor utvecklas, det ger mig mycket tillbaka. Tar man den frusna människan lite närmare lägerelden så händer det saker. Och när de blir lite varmare kommer de att utvecklas och bidra med fantastiska saker, säger Ingvar.
– Mångfald är fantastiskt. En sa till mig att om man plockar ihop många nationaliteter så rockar det ganska bra, och så är det säkert!
Sara från Syrien: "De har gett oss hopp"
Sara är 21 år och och kom till Sverige från Syrien för ett år sedan tillsammans med sin man och deras 4-åriga son. Nu har familjen just fått uppehållstillstånd.
– Vi väntar på personnumer och svenskt id sedan ska vi titta på ett hus och börja i SFI, säger hon.
Vad betyder människorna från Rondellen för er?
– De har gett oss hopp. Vi gillar dem bara mer och mer, de är verkligen trevliga människor och välkomnar oss. De är generösa och ser till att vi har saker att göra. De gör ett jättefint jobb.
Vad har ni för framtidsdrömmar?
– Att vi får ett bra jobb och en bra framtid för våra barn, och att vi ska vara bra invånare förstås, säger Sara.
Ahmed från Jemen: "Jag känner mig välkommen"
Ahmed kommer från Jemen och jobbade som tv-journalist. Han trivs väldigt bra i Dörarp.
– Sverige är det bästa landet jag har varit i, jag har rest mycket i världen. Jag älskar det för det är så rofyllt och alla respekterar varandra och hjälper varandra. Den här byn är som att leva i Utopia. Alla hälsar på gatan och hjälper varandra. Jag känner mig hemma och välkommen här. Jag är så positiv för min framtid, säger Ahmed.
Hasan från Irak: "Jag vill ta min läkarlegitimation"
Hasan är 26 år och flyttade från Bagdad i Irak med 6 miljoner invånare till lilla Dörarp. I sitt hemland var han läkare.
– Jag älskar Sverige, att jag känner mig mer säker och gladare här. Jag drömmer om att få permanent uppehållstillstånd så att jag kan ta min läkarlegitimation och få jobb här, säger Hasan.