De våldtar barnen – i utbyte mot veckopeng
”Han bad mig ställa mig på knä med ansiktet mot väggen. Sen minns jag inget förens jag vaknade upp av att det var natt ute. Det var blod överallt. Från mitt bakhuvud. Från min panna och näsa. Från underlivet. Bredvid mig låg en femhundring och en lapp där det stod ’städa upp efter dig’.”
Det är 2018 och vi ser fortfarande män långsamt cirkulera i sina bilar på Malmskillnadsgatan. Vi vet inte hur många kvinnor i dag som är inlåsta i lägenheter runt om i Sverige där de våldtas och utnyttjas av man efter man.
Vi ser en dåligt förklädd prostitution i skepnaden av sugardatingsidor som försöker snärja unga tjejer att tro att dessa hemsidor och dejter är en trygg, laglig och lukrativ plats att vara på. En plats där Sugardaddys ger barn veckopeng i utbyte mot våldtäkt, analsex och sperma i ansiktet.
Om ni tycker det låter obegripligt rekommenderar jag er att se senaste programmet av ”Uppdrag granskning” som försöker ta reda på hur dessa sidor fungerar i praktiken.
Det här är vår tids Sverige. Ett Sverige som hade en unik spetskompetens för behandling och stöd för utsatta personer med den världsledande Mikamottagning i Stockholm – men den monterade socialförvaltningen ned.
I uppropet #intedinhora vittnade modiga vuxna och barn om sin utsatthet i prostitution. Det är berättelser om grova övergrepp, men det är också berättelser om ett samhälle som sviker; ett rättsväsende där barn väntar år på att deras ärenden ska tas upp till rättegång, en psykiatri med bristande kompetens och en socialtjänst med otillräckliga resurser.
De få organisationer som finns har ofta svårt att få sin verksamhet finansierad. Inom offentlig sektor finns nästan inga stödverksamheter med rättmätig kompetens och de som finns nedmonteras, likt Mikamottagningen i Stockholm.
Det är nog nu. En av samhällets mest utsatta grupper kan inte lämnas utan stöd. Därför har nätverket #Intedinhora och jag startat en namninsamling som syftar till att ställa krav på makthavarna för att öka stödet och rättsskyddet för barn och vuxna som lever i prostitution i Sverige och den kommer att lämnas över till regeringen och Sveriges alla kommuner och landsting.
Detta är våra krav:
- Att Mikamottagningen återgår till sin tidigare form eller att socialförvaltningen tillgodoser ett fullvärdigt alternativ omgående. Vi kräver också en utvärdering av Mikamottagningens nya verksamhet med fokus på målgruppens erfarenheter.
- Kompetenshöjande insatser inom vården, socialtjänsten, rättsväsendet och skolan för att garantera ett professionellt och respektfullt bemötande för personer i prostitution och människohandel.
- Ett ökat rättsskydd för personer i prostitution: att böter tas bort ur straffskalan för både köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn; strikt ansvar när det gäller åldersrekvisitet för köp av sexuell handling av barn; att vuxna i prostitution får brottsofferstatus; tillgång till skydd- och stödinsatser från myndigheter oavsett medborgarstatus eller medverkan i rättsprocess.
- Förebyggande insatser genom samtal om sexuella övergrepp och sexköp i skolans sexualundervisning, samt åtgärder för att minska den ekonomiska utsattheten, såsom höjd norm för existensminimum och tidigare möjligheter till skuldsanering.
- Kompetensbaserade stödprogram med möjlighet till både praktisk hjälp och traumabehandling.
Om någon mot förmodan skulle känna att detta inte angår dem vill jag påpeka att det inte bara är vuxna utan även utsatta barn jag pratar om. Våra barn som vuxna lurar, lovar, utnyttjar, våldtar, slår, stryper, kladdar fulla med sperma och sen lämnar trasiga och blodiga. Det här kan vi och ska vi aldrig acceptera.
”Jag minns inte när jag började ta betalt, om jag var 13 eller kanske 14. Under de första 7–8 månaderna hade jag sex med över 100 män. När männen frågade om min ålder så var det inte för att hjälpa mig, utan för att de gick igång på att jag var så liten. Jag var i lägenheter där bilder på deras barn satt uppe på väggarna, barn som var både äldre och yngre än mig.”
”Jag var 16 år och han 40. Enligt polisens protokoll av filminspelningen slog han mig 139 gånger under 30 minuter. När han var klar släpade han ut mig i badrummet och kissade på mig. Jag låg där och tänkte, är det såhär det känns att vara död?”
”Jag var en mästare på att stänga av mina känslor och kan inte minnas alla möten med sexköparna. Men jag minns några gånger, då de bara betalat för ”vanligt sex” men våldtagit mig analt. Jag minns att jag alltid hade blåmärken mellan benen, på låren, armarna. Jag var alltid sprucken, i båda hålen.”
”Jag sålde sex när jag var 16 till och från tills jag var 18. Jag var i kontakt med soc, BUP och vuxenpsykiatrin men jag fick ingen hjälp. De visste om detta, jag skrek efter hjälp, men de hade ingen aning om vad de skulle göra.”
Det är 2018 – så här kan det inte få vara.
Vill du vara med och göra skillnad skriv på namninsamlingen på MittSkifte.org.
Den här texten är skriven tillsammans med personer som levt eller lever i prostitution för jag ville lyfta deras historier och röster. En påminnelse här är att alla som levt i prostitution självklart inte tycker likadant om allting och det finns delade meningar om, exempelvis vad de behöver för stöd och vilken terminologi som bör användas.
Alla har rätt till sin historia och ståndpunkt.