Det finns bara ett fel: priset...
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-01-17
Toyota Corolla - en av världens felfria bilar
Felfri, är det vanliga omdömet om Corolla.
Till det kan vi lägga – lite dyr.
Både som nybil och begagnad.
Det är bara att konstatera – Toyota Corolla är en av marknadens mest felfria bilar.
Tittar vi på ärkerivalen Volkswagen Golf, som ju knappast har rykte om sig att vara en dålig bil, når den inte lika högt anseende för hållbarhet och stryktålighet
Varken Peugeot 307, Opel Astra eller någon annan bil i samma storlek får heller så fina betyg av Bilprovningen.
Med tanke på driftsäkerheten kan man förstå att verkstäderna får högt betyg, ägarna verkar inte behöva dem mer än för att ta en fika med gänget.
Kanske är det samma sak med betyget för säljarna, ingen kan anklaga dem för att ha sålt dåliga bilar...
Tappar på utseende
Men är då allt frid och fröjd? Kan man köpa en Corolla och slå sig till ro i trygg förvissning om att ha den optimala bilen? Knappast, bilden är betydligt mer komplex än så.
Talar vi om utseendet så tappar Corolla rejält. Men utseende är ju en smaksak och för många ägare dessutom en bisak.
Värre är det då med körglädje, förarplats och bagageutrymme, områden där Corolla ligger långt efter snittet och även får stryk av de tidigare nämnda konkurrenterna.
Är det då ingenting som går sönder på en Corolla?
Jo visst slits även Toyotas trotjänare. Men betoningen ligger just på ”slits” – inte går sönder.
Stötdämparna har en tendens att mattas i förtid, specielt om man ofta kör med tung last.
Något som försämrar köregenskaperna och ytterligare drar ner körglädjen.
Samma sak gäller bromsarna som har en tendens att becka ihop och dra snett. Och orsaken är oftast att ägarna använder dem för lite.
Ett annat problem är att de högvarviga, men relativt vridklena motorerna kan orsaka kopplingsslitage om man inte hanterar pedalen med en viss bestämdhet.
Avgassystemet rostar
Avgassystemet har också en tendens att rosta sönder i förtid, kanske en följd av att många Corollor i huvudsak körs korta sträckor med mycket kondens i avgassystemet som följd.
Ur våra tester kan vi också konstatera att vissa motoralternativ, framför allt 1,6-liters, lider av en aningen låg utväxling.
Det gör bilen lite bullrig i landsvägsfart, samtidigt som bränsleförbrukningen påverkas negativt.
Den som valt automatlåda till 1,6:an slipper både förbrukningen och kopplingsslitaget, automaten är högre växlad vilket också medför att bilen går tystare på motorvägen.
En annan sak som många noterat är att ratten inte är justerbar i längsled. Det gör att flera har svårt att hitta en optimal körställning. Tilläggas bör att Toyota är lyhörda och att man i samband med ansiktslyftningen 2004 förbättrade förarmiljön.
Slutsatsen blir att Corolla är bilen som gäller – om man prioriterar driftsäkerhet. Andrahandsvärdet är dessutom ruggigt bra.
Robert Petersson (bil@aftonbladet.se)
