Voyager – charmtroll från USA
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-25
Succébussen: Krångelpelle som räddade Chrysler
Det var USA som uppfann den praktiska familjebussen.
Och Chrysler dök på spåret tidigt.
Voyager blev namnet – och vem vill inte resa stort och flott?
Ägarna till Chrysler Voyager lever i ett underligt ”hat- kärleksförhållande” till sina bilar.
De vet att Voyager drar massor av bensin, är fullständigt befriad från körglädje och ofta behöver besöka verkstaden.
Ändå köps Voyager som aldrig förr.
Vad är hemligheten?
Hur kan en sådan tråkig krångelpelle till bil ändå lyckas med att charma och förblinda sina ägare fullständigt?
Svaret är förstås de generösa utrymmena, speciellt i Grand Voyager som bjuder på 29 extra centimeter.
Och dessutom – inte att förglömma – den lyxiga komfortkänslan som genomsyrar allt i bilen. Hela familjen trivs i Voyager, även om man har många barn och mycket packning.
Voyager brukar beskrivas som ”modellen som räddade Chrysler”.
Håller försprånget
Den kom som en snilleblixt på 80-talet och bilköparna insåg snabbt fördelarna med att ha en bil som rymde nästan lika mycket som en fullsize-van, men ändå inte var mycket större än en stor personbil.
Trots stenåldersteknik har Chrysler hela tiden lyckats förpacka sitt koncept i ett designmässigt attraktivt format.
Voyager är nu inne på sin fjärde generation (som kom 2001, men släktskapet med föregående generation är mycket stort).
Marknadsmässigt har Chrysler lyckats hålla sitt försprång och i år kom Chrysler med den genialiska ”stow’n go”-idén, som innebär att alla baksätesstolar kan sänkas ner i golvet. Välbehövligt då speciellt det andra baksätet, en hel soffa, väger som bly i Voyager och kräver i praktiken två personer för att kunna rubbas utan risk för ryggskott.
För begagnatköparen gäller det att leta efter en ”bra” bil.
Krångel-index är nämligen inte det bästa. Att hitta rätt bil är alltså mycket viktigt.
Se därför till att kontakta förra ägaren och kontrollera att all service är gjord. Voyager har korta serviceintervaller (1 200 mil) och det innebär att vissa ägare medvetet dragit ut på verkstadsbesöken.
Hög utrustningsnivå
Voyager finns i tre modeller: SE, LX och Limited.
Utrustningsnivån är hög redan i basmodellen SE och komfortnivån ökar sedan uppåt. De som söker extra trygghet i vinterväglag ska leta efter någon av de sällsynta bilarna som har fyrhjulsdrift. Antisladd finns ej, tyvärr, inte ens som tillval.
Merparten av de bilar som sålts i Sverige har 3,3-liters V6-motor och fyrstegs automatlåda.
En utmärkt kombination för biltypen men vill man ha bättre driftekonomi är den vridstarka dieselmotorn (sällsynt), eller raka bensinfyran på 2,4 liter, bättre alternativ.
Båda funkar bra.
Säkerhetsmässigt är Voyager en bil som blandar både vin och vatten.
Euro-NCAP gav Voyager bottenbetyget noll poäng (!) i frontalkollision medan Folksams statistik över verkliga olyckor visar att Voyager är 30 procent säkrare än genomsnittsbilen.
Har ni undrat över varför så många Voyager har stora extraljus i fronten?
Strålkastarna är urusla, och de blev bara marginellt bättre vid ansiktslyftningen 2003.
Den generösa amerikanaren har alltså sina brister, men bjuder på det bredaste leendet i sin klass. Det är lätt att bli charmad!
Fakta/Chrysler Voyager
Pär Brandt (bil@aftonbladet.se)
