Sportigt? Javisst. Men säkert? Kanske inte helt

Testkaravanen svänger av från E4 vid Hagsta ett par mil norr om Gävle.

Vi lämnar salt och slask för riktigt vinterföre på länsväg 303 mot Ockelbo men än är det långt kvar till byn med det talande namnet Kall.

Det är där vi ska ha vår testbas i tre dygn.

Snart utkristalliserar sig testets två motsatser, Ford Mondeo med sitt sportigt(?) sladdgiriga chassi och Citroën C5 som går stadigt som tåget.

Kollegan Fredrik Huldt på Auto motor & sport drar ifrån med Cittran och jag tvingas koppla ur (det extramonterade) antisladdsystemet i min Ford för att inte bli frånåkt.

Ytterligare fyra testförare från ams blir långt efter men om det beror på bilarna eller på förarna är ännu för tidigt att uttala sig om.

Vi kommer att köra över tvåhundra mil på vinterföre i temperaturer ner mot minus femton innan testet är klart. Vi ska mäta och utvärdera strålkastarrengörarnas törst på spolarvätska, lyktornas lyskraft, värme och ventilation, fjädrings- och ljudkomfort, bränsleförbrukning och kanske viktigast av allt; bilarnas köregenskaper i halka. Och vi ska ställa allt i relation till pris och ägarkostnader.

Först när vi är hemma igen är det dags att kora årets vinterbil.

Volvo överlägset renast

Strax före Bollnäs kommer vi upp till den väg alla stockholmare kör till Härjedals- och Jämtlandsfjällen men just den här onsdagen i slutet av november är vi rätt ensamma utsocknes och vi samsas med några få ortsbor och timmerbilar.

I Färila, strax innan vägsaltningen upphör för gott, kollar vi hur effektivt lyktorna gjorts rena.

Vi konstaterar att strålkastarna i Volvo S60 med sina riktiga torkare inte bara är överlägset renast utan faktiskt 100 procent rena samtidigt som det bara gått åt en halv liter spolarvätska. Alla andra bilar har sprutat ut mellan två och tre liter UTAN att lyktorna blivit rena! Och det på den korta sträckan från Uppsala, ungefär 23 mil av vilka knappt 20 mil var saltade.

Sämst är Mazda 6 med sitt superstylade lyse med hel- och halvljus i var sin ända av den halvmeterlånga reflektorn. Eftersom helljuset inte varit tänt har det bildats en kraftig isskorpa utanför helljuslampan.

Väglaget mot Ytterhogdal och vidare mot Svenstavik består mestadels av högpolerad isbark där de dubblösa däcken vi valt till testbilarna gör sitt bästa för att hitta grepp.

Sladdarna kommer snabbt

C5 tuffar vidare som tåget och med enastående komfort tack vare det hydrauliska fjädringssystemet. Mondeo sladdar vidare lika glatt som tidigare.

Volvo S60 är lika trygg som vi minns från vintertestet för två år sedan. Lite understyrd men utan Cittrans sävlighet och med betydligt mer känsla av kontroll.

Bland nykomlingarna visar Mazda 6 tydligt släktskap med Ford Mondeo. Den nya japanen har ju utvecklats av Fordfolk och en hel del egenskaper och komponenter kommer från Ford i Köln.

Mazda 6 är ensam bland testbilarna om antisladdsystem som standard. Det fungerar effektivt men med ESP urkopplat (billigare Mazda 6 med 1,8-litersmotor säljs enbart utan ESP) kommer bakvagnssladdarna snabbt och överraskande men utan att ställa till några större problem för en rutinerad förare.

Opel Vectra, som vi testar i halvkombiversionen GTS, förmedlar mindre kontakt mellan väg och förare, styrningen saknar skärpa, men bilen känns pålitlig, den hittar inte på något själv.

Saab mer levande än Volvo

Mest spännande är kanske nya Saab 9-3. Är den bättre än konkurrenterna på vinterhalkan? Lika bra? Eller inte ens det?

Jo då. Saaben klarar vintern med glans. Den är mer levande än Volvon, styrningen är mer exakt och chassit lite snabbare på krokvägen på grund av en bakvagn som styr med, släpper i väg en bit och hjälper till i kurvan.

Inte alls så mycket som Mazda eller Ford som i vissa lägen är lite väl giftiga, men kanske ändå lite för mycket. Att släppa upp gaspedalen i en kurva medför inga som helst problem i Volvon men kan leda till en bakhjulssladd i Saaben. Sportigt? Ja visst. Men säkert? Kanske inte helt.

Av testbilarna har Citroën inga som helst elektroniska hjälpmedel för att undvika sladd och slir, ESP finns inte ännu men kommer efter nyår.

Saaben har ett antislirsystem som hjälper till i starten, sedan får man klara sig själv. Ford, Opel och Volvo är alla extrautrustade med ESP medan Mazda alltså har ESP som standard.

Viftar i väg med baken

Ford och Mazda har så nervösa chassin att ESP är en klar trygghet, nästan ett krav på halkiga vägar, Opel är aningen ombytlig i sitt uppträdande och styrningen inte tillräckligt exakt för att man ska känna sig helt torr under armarna utan ESP.

Saab har en liten tendens att vifta i väg med baken i kurvan och i undanmanövern men fixar nästan alltid upp situationen av sig själv. Nästan alltid, välj gärna ESP.

Volvo och Citroën slutligen har så konsekventa och trygga chassin att man klarar sig bra utan elektroniska hängslen och livremmar.

ATT KÖRA:

Läs vintertestet - rond för rond

Vintertest/Komfort:

Robert Collin