Jakten på den perfekta isen

Bredsladd med bahjulsdrivet kräver rätt underlag

Jag har suktat länge och väl efter bakhjulsdrivet. Växte upp med framhjulsdrivna bilar i familjen och lärde mig aldrig det ädla men ack så trivsamma nöjet att bredsladda.

Tryggt framhjulsdrivet.

helskärm

Åren går och jag köper själv ett par framhjulsdrivna bilar. Så kommer det en Miata, men den är alldeles för fin för att trycka in fronten på i en snövall. Inte särdeles praktisk på vintern heller.

Två år efter den uteblivna 30-årskrisen står jag plötsligt en dag med två gamla bakhjulsdrivna bilar på parkeringen. Frun är måttligt road över min ”kris” men jag flinar bara och tänker på isen som växer sig tjock därute. Nu ska det bannemej sladdas. Och antisladd vad är det? Gamla bilar fick man köra med omdöme och moderera gasfoten efter greppet.

Blockerad – av bredsladd

Men hur blev det två bilar?

Jag hittade en fin Ford Sierra, årsgammal med min bror, alltså från 1984. Eftersom vägarna redan var vinterfina var det hög tid att köpa och tanken på att bilen egentligen var för välskött och aningen dyr för bus slog mig aldrig. Bredsladden hade blockerat den sunda delen av min hjärna.

Men vilken upplevelse att köra en välhållen gammal bil. Allt fungerar och bara det nödvändigaste finns då det är en 2.0L. Det enda som för tankarna till moderna bilar­ är ekonomilampan som lyser gult vid halvgas och rött vid fullt för att uppmana föraren att köra mer bränslesnålt.

Bilen var lite för fin

Forden kändes ändå lite för fin och när jag letade isdäck ramlade jag över en betydligt skruttigare BMW. Perfekt, utrustad med differentialbroms (så att inte bara ett hjul slirar när det är halt), och i sådant skick att det mekaniska verkade okej medan det visuella gav kräkreflexer. Jag åkte till Karlstad, slet ur wunderbaumen och körde sedan fullt vinterklädd hem till Jönköping, värmen fungerar nämligen sisådär i bilen.

Ispremiär i januari

Nu var det dags att leta isbana. Och dags att bekanta sig med forum­ på internet där jag kunde hitta information. Samtidigt vräkte snön ner utanför fönstret så en och annan tur på små skogsvägar i Småland hans med mellan varven på forumen. Snön gjorde dock isen dålig och först i januari, efter mildväder, var det dags för ispremiär. Körde 16 kalla mil in

i Skaraborg, men de sista tio metrarna innan isen var sumpmark och där uteblev den premiären. Jag hade nu upptäckt att BMW:n inte alls hade diffbroms, ett hjul slirade nästan jämt och inte blev det bättre av sju år usla dubbdäck. Hjulspinn i 90 km/tim på fyrans växel! Så nu har jag köpt en begagnad diffbroms också.

Isbanor är lite som kantareller. Vet man var de finns behåller man gärna guldklimparna för sig själv. Men i slutet av januari hittade jag min kantarell på Ylen. Där tjänstgör numera BMW som isracer medan Forden agerar transport från och till. Ett perfekt upplägg. n