Drottningens bil är rik på kärlek

Bentley Arnage - den sista levande dinosaurien

Arnage är den sista levande dinosaurien. En urtidsbil som överlevt tack vare ett fåtal excentriska mångmiljonärers kärlek till det klassiskt brittiska.

Årsmodellen 2005 har varsamt förnyats med runda lyktor fram, en mer sparsmakad placering av lyktspolarna(!) och en mer klassisk instrumentering.

Bilen väger 2,7 ton, som en mindre lastbil, och det är med respekt jag styr ut på de toksmala landsvägarna i Wales.

Trängsel på vägen

Det känns som om bara jag och min Arnage ryms mellan stengärdsgårdarna, men allt som oftast kommer möten i form av allt från bondmoran i sin Mini till mjölkbilen med sin bredd på drygt två meter och både Arnagen och mötet, men inget mer, ryms mellan murarna.

Jag andas in, spänner mig, håller till vänster så långt jag vågar utan att repa lacken mot stenmuren.

Spänstig och vig

Efter ett par mil släpper respekten. Visst är Arnage en av de största och tyngsta personbilar jag någonsin kört, men den känns spänstig och vig. En bil att köra, inte att åka, vilket Bentley också betonar i sin marknadsföring.

Jag blir djärvare, försöker glömma bilens dimensioner och gamla anor och behandlar den snart som, tja, vilken bil som helst.

Vanvördigt, kanske, men makalöst roligt.

Urstark motor

Motorn har ett vridmoment som knappt någon annan och orkar vad som helst redan från låga varv. Den fyrstegade automatlådan är kanske inte modern, men vem behöver fler än fyra växlar, när motorn är urstark på alla varvtal?

Väghållningen är lika förbluffande bra. Och komforten. Och utrymmet.

Det är bara att kapitulera: Det är ju en sån jag vill ha!

Just, det, en sån också. Jag förstår att de som har råd både har en Arnage och en Continental GT i garaget.

Bentley Arnage T

Robert Collin