VW Beetle cab är en sötnos

Robert Collin

Nya bubblan gör sig bäst som sportig cabriolet

Den är gul, liten och söt. Och den sticker ut bland alla stora Pick Up Trucks och jeepar med sina mullrande 5,7 liters V8:or. Även om vår turbomotor på 200 hk också morrar på rätt bra när man trampar ner gaspedalen.

När fotografen Lasse och jag stannar till på Best Western-motellet utanför Austin går mannen i receptionen i vågor: ”So cute! And such a cute color! I love it.” Han kan inte nog berömma oss för bilen.

När vi sen vill ha var sitt rum tappar han lite intresset för oss. Blir mer formell. Vågorna lugnar ner sig.

Hmm, jag hade redan sagt det till Lasse: ”Inte helt macho”. Särskilt inte här i Texas där manlighet stavas Pick Up Truck och V8. Och den första människa vi träffar bekräftar mina misstankar.

Och då har ändå Volkswagen gjort sitt bästa för att få den nya Beetle mer manlig. Bilen är kantigare, aningen längre och bredare, men lägre. Vindrutan är mer upprätt. Och så är blomvasen ersatt av ett racingtidtagarur som kommer direkt från Porsche. Och vår turbomodell har en stor spoiler där bak.

Nu, drygt en vecka senare med ett par hundra mil i Texas har vi sett en handfull Beetle, ett par av dem cabbar, och alla av förra modellen. Alla körda av vita kvinnor. Det är bara vi som är två män i bilen. Ja, utom en kväll när vi var fyra herrar i bilen på väg till Jack’s Steakhouse i Uvalde. Rena orgien!

Beetle byggs i en Volkswagen-fabrik i Mexiko och den nya cabben som inte kommit till Europa än har just börjat säljas i USA som är den viktigaste marknaden. Och nu gäller det alltså att nå männen.

Precis som vanliga Beetle har cabben slipat av de tokrunda formerna och blivit mer lik originalet, Typ 1 som kom som cabriolet redan 1949 (och kallades Typ 15). Taklinjen är plattare och både fram och bak har bilen fått lite rätare linjer. Jo, det ser betydligt bättre ut. Även om det kan vara svårt att se om det är nya eller gamla bilen, om man inte har båda modellerna framför sig samtidigt.

Mer utrymme

Måtten är aningen större och den plattare och mer utdragna taklinjen ger mer utrymme för baksätespassagerarnas huvuden, att det är aningen lägre i tak i framsätet spelar ingen roll.

Förra Beetle var rätt trång bak, även med taket nerfällt, nya bilen är märkligt nog riktigt rymlig där bak, både för ben och armar, förutom huvudet. Bra jobbat i designstudion!

Suffletten lägger sig ovanpå bagagerummet precis som på originalet. Det finns ett sufflettskydd som är tungt, skrymmande när man ska ha det med sig i skuffen eller i baksätet, och bökigt att montera. Första gångerna behövs instruktionsboken. Jag gissar att skyddet blir liggande hemma efter de första försöken att montera eller stuva. det ser bra ut ändå, och börjar det plötsligt regna är det definitivt en bra idé att inte först försöka demontera skyddet.

Vindavvisaren förvaras i en kassett upptill i skuffen, fiffigt, och den som är van att bygga Lego känner igen sig. Men när vi ska ha in den gigantiska fotografväskan så måste vi ta bort kassetten. Men jag är imponerad ändå, bagagerummet är ovanligt stort för en liten cab, omkring 50 procent större än i föregångaren. Och ännu bättre, taket som ju brukar fylla bagaget om det är en plåt-cab inkräktar inte alls.

Nästan dragfritt

Baksätet går att fälla i två delar och då går det att lasta mer skrymmande gods. Men bilen har också gjorts mer vridstyv än föregångaren (för bättre kör­egenskaper), därför är genomlastningshålet inte särskilt brett. Men det visar på god vilja.

Med taket nere, vindavvisaren på plats och sidorutorna uppe är det nästan dragfritt i bilen, inte bäst i klassen, men mer än godkänt.

Med taket uppe är det ljudkomfort som i en vanlig täckt bil. Suffletten har sju lager tyg och isolerar och absorberar störande ljud extremt bra.

Och så har takmekanismen förädlats. Fälla ner tar 9,5 sekunder, fälla upp tar 11, och går att göra i hastigheter upp till 50 km/tim.

Vi kör in i Dallas, kör längs Elm Street och får nästan nackspärr av att försöka titta upp på alla skyskraporna, men mäktigt är det. Passerar platsen där Kennedy blev skjuten, där är fullt av turister som fotograferar varandra på den legendariska platsen. Vi kör vidare och cabbar upp i farten när vi kör ut på Highway I10.

Märkligt tyst

Volkswagen brukar ha problem med vägljud. I Golf, i Passat och även i lyxbilarna från Audi. Märkligt nog är Beetle Cab en av de absolut tystaste bilarna jag kört från den tyska bilkoncernen. Det spelar ingen roll hur grov asfalten är, på väg 90 väster om San Antonio vet jag att beläggningen är minst lika grov som på Stockholms infarter. Men det är lika tyst i bilen som det var nyss på den släta betongen.

Nu hoppas jag bara att de bilar som kommer till Europa är lika tysta. Den täckta nya Beetle som jag körde i Berlin för ett år sedan hade sportfjädring och var outhärdlig, både när det gällde ljud och stötighet. Så man vet ju aldrig vad marknadsförarna tycker. De kanske tycker att en Beetle ska stöta och bullra. Men nu vet vi att den inte behöver vara så. Det är bra nog.

I förra generationen Beetle satt man mitt i bilen och körde, hade en halv billängd framför sig. Märkligt och inte särskilt bra. I nya bilen är förarpositionen mer normal, det fungerar för att vindrutan är mer upprätt. Köregenskaperna drar åt Golf, gamla Golf som Beetle är baserad på. Det innebär tryggt och säkert, men inte så lustfyllt, kanske.

Vad tycker jag då, om nya Beetle-caben? Jo, jag säger så här: Den som är intresserad av en Beetle ska definitivt välja cabben som är betydligt charmigare, roligare och faktiskt mer användbar än den täckta versionen. Beetle är ju en bil att finåka i, och visst ska man kunna cabba ner finbilen! Dessutom är den snyggare, antingen taket är uppe eller nere.

Riktigt bra bil

Den som är sugen på en Beetle blir inte besviken. Tvärtom. Han (för det är ju männen som VW vänder sig till den här gången) får en bil som är rolig att titta på, som väcker uppmärksamhet och som får folk runt omkring på gott humör.

Han får en bil som är riktigt bra att köra och att åka i, som rymmer fyra utan problem, som rymmer en massa bagage även när taket är nere och som faktiskt fungerar både till fint och till vardags.