KD har unik möjlighet till en nyorientering

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-02-13

Debattören: Partiets historia visar att möjligheterna är stora

När Göran Hägglund meddelade att han under våren avgår som Kristdemokraternas partiledare, kom en strid ström av positiva uttalanden – även från hans politiska motståndare. Men Hägglund är inte bara ”ett socialt geni”. Till meriterna hör att han varit alliansregeringens socialminister i åtta år. Och han är politikern bakom avvecklingen av den kontroversiella fastighetsskatten. Föga hördes denna dag om partiets usla valresultat på 4,6 procent och den krisstämpel, som ofta omgärdat Hägglunds parti.

De åtta regeringsåren har tärt hårt på partiet, som visat prov på stor lojalitet mot Alliansen. Kristdemokraterna har fjärmat sig från sin ursprungliga ideologi, och blivit allt mer av ett allmänborgerligt parti. Detta ger anledning att ifrågasätta hela partiets existensberättigande – och landets väljare har gett Kristdemokraterna sitt tydliga svar, både i valet 2010 och 2014. Partiet har visserligen klarat riksdagsspärren, men fortsätter att vara riksdagens minsta parti. Ett flertal opinionsmätningar mellan valen har placerat partiet utanför riksdagen. Det är därför hög tid för omprövning och nytänkande, om Kristdemokraterna ska ha någon framtid.

Kristdemokraterna har under regeringsåren inte lyckats locka till sig nya väljargrupper. Parallellt med detta har partiets kärnväljare blivit allt mer desillusionerade, när de upptäckt att deras hjärtefrågor fått ringa genomslag i alliansregeringens politik.

Kärnväljarna vill slå vakt om vissa fundamentala värden i samhället. Samtidigt är denna väljargrupp klart progressiv när det gäller att stå upp för de svaga i samhället, genom väl fungerande trygghetssystem.

Kärnväljarnas frustration blommade ut när Kristdemokraterna ställde sig bakom alliansregeringens sjukförsäkringsreform, som ledde till att många svårt sjuka människor kände sig övergivna av samhället. Det var också denna fråga som ledde till att Alliansen förlorade sin riksdagsmajoritet i valet 2010.

Samma gäller alliansregeringens osvenska och orättvisa beskattning av landets närmare två miljoner pensionärer, som tvingas betala mer än löntagarna i skatt vid lika inkomst. För Kristdemokraterna med en stor andel äldre väljare är detta mer än problematiskt.

Nu är det krafttag som krävs för att vända Kristdemokraternas negativa utveckling. Och partiets historia visar att möjligheterna till förändring är stora. Efter tre år i Carl Bildts borgerliga minoritetsregering 1991-1994 var Kristdemokraterna ytterst nära att med 4,07 procent av väljarna åka ur riksdagen. Men i det efterföljande valet 1998 nådde partiet rekordresultat med 11,7 procent av väljarna, under Alf Svenssons skickliga ledning. Detta är valresultat i klass med Folkpartiets så kallade Westerbergeffekt i valet 1985.

Det finns ganska stora väljargrupper som i dag känner sig politiskt hemlösa. Det handlar om alla de som vill se en politik baserad på kristen etik och samhällssyn men som inte har någon speciell koppling till någon kyrka – eller kanske någon religion överhuvudtaget. För Kristdemokraterna handlar det om att försöka mobilisera alla dessa, som delar värden och ståndpunkter och som står partiets värdekonservativa väljare nära. Detta bör stå i fokus när partiet ska välja både ny partiledare och ny partistyrelse.

Kristdemokraterna har just nu en unik möjlighet till nyorientering och därmed sätta stopp för en mångårig negativ utveckling. Det är hög tid för Kristdemokraterna att ”vända blad”.

Nils-Eric Hallström

Fil.dr i statsvetenskap