Ett år är ingenting för den som sörjer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-26
I dag är det årsdagen av tsunamikatastrofen. En dag som de flesta av oss inte glömmer. Eländiga annandag jul som skapade så mycket sorg. Till vilken nytta?
”Varför?” tänkte jag den 8 maj 1989 då min pappa dog i en flygolycka. Varför? Än i dag undrar jag om jag lärt något?
Jag lärde mig att förstå sorg och det kanske var nyttigt. Jag lärde mig att statsapparaten inte kunde hantera människor i kris och det var ju också en erfarenhet. Jag förstod att någon ansvarig för olyckan aldrig skulle att träda fram. Flygbolaget fick ett nytt flygplan och flög vidare.
Jag insåg att folk som inte var drabbade egentligen inte begrep. Det går över, sa de!
Men sorgen går aldrig över. Den får man leva med. Livet däremot går vidare. Jag minns att jag tittade på folk som skrattade och var glada och som inte var drabbade. Jag tittade på pappor med sorg eftersom min lillebror ingen pappa hade. Det var en hård tid.
Ett år är ingenting för den som sörjer. Kanske har inte ens chocken släppt!
Tänk på det!