Extremister styr livet för somalier i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-10-07 | Publicerad 2015-10-06
Debattören: På mindre än ett år har 14 unga anslutit sig till IS
DEBATT. Arbetet med att integrera somalier i Sverige går åt fel håll. Orsaken är att fundamentalistiska krafter tagit över i de områden där många somalier bor.
En stor grupp människor lever utanför det svenska samhället – och unga somalisvenskar är i dag den näst största gruppen, efter arabisktalande, som ansluter sig till IS.
Jag och min familj kom till Sverige från Somalia för 26 år sedan. Trots en ny kultur och en annan religion klarade vi anpassningen bra, och jag började i fjärde klass i Karlstad där vi bodde de första tre åren. Sedan flyttade vi till Stockholm, som många andra somalier på 90-talet. I dag bor de flesta från mitt gamla hemland i förorter som Husby, Rinkeby, Tensta, Biskopsgården (Göteborg) och Vivalla (Örebro).
I slutet av 90-talet förändrades livet för många somalier i dessa områden. Anledningen var att en församling togs över av en grupp somaliska extremister med kopplingar till terrororganisationen al-Shabab. Gruppen motsatte sig all kontakt med det svenska samhället.
Den extrema inriktningen spred sig snabbt bland somaliska familjer, många av dem kom från inbördeskriget i hemlandet och identifierade sig med fundamentalisternas klantänkande. Här fanns något man kände igen och som grundade sig i den egna religionen. Resultatet av utvecklingen är att fundamentalisterna i dag till stora delar styr vardagen för somaliska familjer i förorterna. Islamisterna följer sina egna lagar; den somaliska kulturen och traditionerna har suddats bort.
De religiösa företrädarna fungerar som en stat i staten, det är hit människor går med sina problem och det är här problemen åtgärdas. Uppstår det ett problem mellan två familjer är det fundamentalisterna som sköter samtalen, inte polisen. Svenska myndigheter lämnas utanför.
Om en kvinna vill skilja sig är det den lokala imamen som utreder och sedan fattar beslutet. Det är också vanligt att imamen sedan utser en ny man till den nyskilda kvinnan, en man ”godkänd” av församlingen.
Om någon kommer i konflikt med fundamentalisterna, eller vänder sig mot deras tolkningar, smutskastas personen eller anklagas för att ha lierat sig med ”svenskarna”. Släktingar får höra att han eller hon inte är en riktig muslim eller har alkoholproblem, kvinnor utmålas som ”horor”.
Att utvecklingen nu går bakåt drabbar de unga. Fundamentalisterna fungerar som moralpoliser ute på gatorna, om någon blivit sedd med fel kläder eller vid fel tidpunkt får föräldrarna reda på det och uppmanas att hålla efter sina ungdomar bättre. Tjejer blir tillsagda om de inte är rätt klädda.
Ett annat problem är att fundamentalisternas ord väger tungt hos myndigheter som socialtjänsten och Försäkringskassan. Det finns exempel när myndigheter har ändrat sina beslut efter att ha blivit kontaktade av den lokala imamen.
1996 började församlingen samla pengar till islamistiska, stridande grupper i Somalia. Sedan dess har flera ungdomar åkt på militär träning i Afghanistan för att sedan ansluta sig till al-Shabab och IS.
Bara från sommaren 2014 till våren 2015 lämnade 14 somaliska ungdomar och unga män från Järvaområdet sina familjer och anslöt sig till IS. Många gånger är föräldrarna helt ovetande när deras barn plötsligt är borta.
Majoriteten somalisvenskar står inte bakom fundamentalisterna men för en del finns det inte något alternativ i dag. Det svenska systemet fungerar inte i de här områdena. Trots det backas församlingar upp med bidrag från stadsdelsnämnder och av lokala politiker.
Utvecklingen måste brytas. Jag träffar förtvivlade föräldrar som inte kan förstå varför svenska myndigheter inte agerar. Det är dags för våra politiker att besöka förorterna, att våga se problemen och lyssna på människorna som bor här.
Hashim Salad Elmi