En politik för minskad konsumtion behövs

Forskare: De rikaste bakom 25–45 % av utsläppen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att konsumera mindre (tillräcklighet) är den strategi som har störst potential att minska miljöpåverkan från konsumtionen. En politik för tillräcklighet skulle kunna innefatta mer radikala åtgärder såsom kvoter för utsläpp (för länder, regioner, städer, hushåll, individer) som innebär att all ekonomisk aktivitet måste rymmas inom ett visst konsumtionsutrymme (köttkvoter, flygkvoter). Det kan även innebära förbud mot viss konsumtion (till exempel korta flygresor), förbud av vissa produkter (till exempel de som inte kan repareras och uppgraderas), förbud för vissa aktiviteter (till exempel kassering av osålda varor), eller förbud mot aktiviteter som stimulerar till mer konsumtion (till exempel bonuspoäng för flygresor), skriver Oksana Mont och Carl Dalhammar, Internationella Miljöinstitutet vid Lunds universitet.
Att konsumera mindre (tillräcklighet) är den strategi som har störst potential att minska miljöpåverkan från konsumtionen. En politik för tillräcklighet skulle kunna innefatta mer radikala åtgärder såsom kvoter för utsläpp (för länder, regioner, städer, hushåll, individer) som innebär att all ekonomisk aktivitet måste rymmas inom ett visst konsumtionsutrymme (köttkvoter, flygkvoter). Det kan även innebära förbud mot viss konsumtion (till exempel korta flygresor), förbud av vissa produkter (till exempel de som inte kan repareras och uppgraderas), förbud för vissa aktiviteter (till exempel kassering av osålda varor), eller förbud mot aktiviteter som stimulerar till mer konsumtion (till exempel bonuspoäng för flygresor), skriver Oksana Mont och Carl Dalhammar, Internationella Miljöinstitutet vid Lunds universitet.

Del 3 i debattserien #viktigasteklimatrösterna där forskare skriver om hur klimatpolitiken skulle se ut om forskningen fick bestämma – och partipolitiskt obundna unga skriver om hur de upplever klimatkrisen och klimatpolitiken.

DEBATT. En av mänsklighetens största utmaningar är den pågående miljökrisen, som har sitt ursprung i de ohållbara konsumtionsmönster vi har i dag.

En hållbar konsumtionsnivå måste respektera de planetära gränserna och ligga i linje med uppsatta klimatmål, samtidigt som konsumtionen hos de fattigaste delarna av jordens befolkning behöver öka för att de ska kunna leva ett värdigt liv.

Klimatpåverkan från svensk konsumtion består dels av klimatpåverkan från aktiviteter i Sverige, dels av klimatpåverkan från svenska konsumtion som sker i utlandet, där många varor tillverkas.

I Sverige ser vi en viss minskning av de konsumtionsbaserade utsläppen, men inte i en takt som gör att vi kan nå uppsatta klimatmål.

Sverige har infört ett antal progressiva klimatpolicyer, men den svenska konsumtionen har en väldigt hög miljöpåverkan i andra länder.

Vår höga köpkraft, individualiseringen av ansvaret för konsumtionens miljöpåverkan, samt olika sociala faktorer kan delvis förklara varför Sverige har svårt att minska de konsumtionsbaserade utsläppen.

Forskning om hållbar konsumtion urskiljer tre strategier för att uppnå mer hållbara konsumtionsmönster och nivåer:

  1. Att konsumera mer effektivt – bättre/grönare konsumtion – innebär konsumtion av bättre alternativ av samma varor och tjänster, till exempel miljömärkta, ekologiska, energieffektiva, etiska eller lokalt producerade varor.
  2. Att konsumera annorlunda – konsumtionsskifte – betyder relativ minskning i konsumtionens påverkan genom växling till en mindre belastande kategori av varor och tjänster, till exempel att åka kollektivt istället att köra bil eller äta vegetabilier istället för kött.
  3. Att konsumera mindre – tillräcklig konsumtion – betyder absolut minskning i konsumtionsnivåer av varor och tjänster som leder till minskning i miljömässig och social påverkan, till exempel att bo på en mindre yta, flyga mer sällan, minska konsumtion av kött och inköp av kläder, och att köra mindre bil.

Politiken inom hållbar konsumtion har främst syftat till att göra konsumtionen bättre och mer effektiv, till exempel genom att korrigera marknadsmisslyckanden med hjälp av mer information, så att privatpersoner kan göra mer hållbara val på marknaden, genom stöd till miljömärkningar, och genom införandet av konsumtionsskatter.

Denna politik ifrågasätter inte nuvarande konsumtionsmönster utan syftar främst till att göra dem mer hållbara. Detta gör att politiken får en begränsad effekt.

Strategier inom annorlunda konsumtion (”konsumtionsskifte”) ser bland annat på förändringar i socioekonomiska system, nya affärsmodeller, och nya sätt att konsumera, till exempel att dela saker i stället för att köpa.

Konsumtionsskifte ryms inom ramen för det befintliga ekonomiska systemet, men vissa typer av affärsmodeller ifrågasätter de rådande ”linjära” flödena i ekonomin. Förändringen mot annorlunda konsumtion går långsamt, och det ofta rör sig om ”nischaktiviteter” som har svårt att få brett genomslag i ekonomin. Konsumtionsskifte kan bara ge viss relativ (inte absolut) frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan.

Att konsumera mindre (tillräcklighet) är den strategi som har störst potential att minska miljöpåverkan från konsumtionen.

En politik för tillräcklighet skulle kunna innefatta mer radikala åtgärder såsom kvoter för utsläpp (för länder, regioner, städer, hushåll, individer) som innebär att all ekonomisk aktivitet måste rymmas inom ett visst konsumtionsutrymme (köttkvoter, flygkvoter).

Det kan även innebära förbud mot viss konsumtion (till exempel korta flygresor), förbud av vissa produkter (till exempel de som inte kan repareras och uppgraderas), förbud för vissa aktiviteter (till exempel kassering av osålda varor), eller förbud mot aktiviteter som stimulerar till mer konsumtion (till exempel bonuspoäng för flygresor).

En politik som syftar till att minska konsumtionen ifrågasätter det rådande tillväxtparadigmet. Detta orsakar stor oro bland ledande politiska eliter.

Samtidigt ser vi att flera forskningsrapporter under senare år lyfter fram behovet av att minska konsumtionsnivåerna, och förbjuda vissa typer av konsumtion. Det finns också tecken på att frågan börjar komma upp på den politiska agendan, inte minst på grund av förändringar vi ser i geopolitiska omständigheter.

Strategin ”minska” har en annan viktig skillnad mot strategierna effektivisera/växla: den kräver mer uttryckligen att man beaktar rättviseperspektiv.

Det är lättare att ignorera ekonomiska ojämlikheter om man tror på en ekonomisk tillväxt som kan ”lyfta alla båtar”. Om man däremot säger att kakan inte kan växa så kommer mer fokus att ligga på hur den fördelas.

Det är därför som allt fler forskare framför budskapet att konsumtionen från de rikaste individerna måste minska så att fattiga kan få möjlighet att konsumera mer för att kunna nå en tillräcklig nivå.

När det gäller styrmedel för hållbar konsumtion, så behövs mer genomarbetade styrmedelspaket, med starkare incitament, för att öka farten i omställningen.

Bland potentiella styrmedel finns det styrmedel som har hög potential att minska miljöpåverkan från konsumtionen, till exempel individuella koldioxidkvoter och förbud av ohållbara produkter och tjänster.

Vi kommer också att behöva diskutera den känsliga frågan om hur vi kan minska konsumtionen bland de rikaste individerna i samhället. De 10 procent som har högst lön globalt står för mellan 25 och 43 procent av miljöpåverkan.

Att omfördela medel från privat lyxkonsumtion till mer nödvändiga satsningar på infrastruktur, sjukvård och klimatomställning är nödvändigt.

Som läget är nu, med skenande inflation och kriget i Ukraina, och en kommande resurskris, förstår de flesta att vi kommer att få göra vissa uppoffringar i framtiden.

Livsmedel, resor och energi kommer att kosta mer. Därför behöver vi politiker som inte är rädda att ta sig an utmaningarna och ta fram kraftfulla åtgärder för att lösa dem.

Tiden är inne för policyer för minskad och rättvis konsumtion, som kompletterar policyer för effektivare konsumtion och konsumtionsskifte!


Oksana Mont, professor, Mistra Sustainable Consumption och Internationella Miljöinstitutet vid Lunds universitet


Carl Dalhammar, docent, Mistra REES och Internationella Miljöinstitutet vid Lunds universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

LÄS VIDARE