Torven har blivit Sveriges bruna kol
Debattörerna: Torvindustrin förbjuds runt om i Europa – i Sverige gör vi tvärtom
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-03-31
DEBATT. Torvindustrin förbjuds runt om i Europa – medan internationella torvbolag flyttar till Sverige för att öppna upp än fler torvtäkter.
Torv släpper ut mer växthusgaser än kol, olja och gas per energienhet när det förbränns. Hur kan dessa verksamheter tillåtas i Sverige när vi vet med säkerhet att konsekvenserna skördar tusentals liv varje år?
Klimatkatastrofen kostar Sverige flera miljarder varje år. I Europa miste 15 000 personer livet i värmeböljor förra året, och i Sverige har vi en överdödlighet under somrarna kopplad till den globala upphettningen. Dödstalen kommer att accelerera, och drastiska åtgärder krävs för att motverka de allra värsta konsekvenserna.
Det finns ett alternativ med stor potential – men regeringen väljer att arbeta i motsatt riktning. Utdikade våtmarker friger lika mycket växthusgaser som hela Sveriges personbilstrafik, det vill säga hela 25 procent av Sveriges utsläpp.
Att låta torven stanna i marken och återväta utdikade våtmarker är tillsammans det enskilt mest effektiva sättet att snabbt sänka våra utsläpp – och vi kan göra det omedelbart.
I stället väljer regeringen att främja internationella torvbolag som flyttar sina verksamheter hit när andra europeiska länder, såsom Storbritannien, Finland och Irland, fasar ut och förbjuder torvanvändning på grund av de oerhört höga växthusgasutsläppen. Det gäller exempelvis internationella koncerner som Neova Group och Horticoop B.V.
Vi ser hur brytning av odlingstorv ökat stadigt i Sverige de senaste åren, vilket ökar utsläppen.
Neova Group, som till majoriteten ägs av finska staten, bryter ca 70 procent av torven på de 182 torvtäkterna som finns i Sverige. Torvbrytning är en nyckelverksamhet för Neova, med distributionsbolag i Nederländerna och export till över 100 länder.
Koncernen har en årlig omsättning på ca 1,4 miljarder kronor. År 2021 hade Neova kontrakt på torvmarker värda 100 miljoner kronor som löper fram till år 2060, och i sin årsrapport är de öppna med att en hårdare reglering av torvanvändning är en stor finansiell risk de aktivt arbetar för att motverka.
Torvbolagen i Sverige står bakom lobbyorganisationen Svensk torv som snabbt gjort sig känd för försök att grönmåla torvbrytningen.
Verkligheten är att utsläppen från torvbrytningen är större än de från hela Sveriges inrikesflyg, och dessa utsläpp bidrar till den globala upphettning som nu skördar liv. Ändå jobbar bolagen på att öppna fler torvtäkter.
Torven som bryts används till förbränning, till odling samt till djurströ. En stor del exporteras som odlingstorv, och störst andel används till fritidsodling hemma i svenska trädgårdar.
Torv är ett fossilt bränsle och ett tidigt stadium av kol och olja. Vid förbränning orsakar det omedelbara utsläpp – som minskat de sista åren – medan utsläpp från odlingstorv och djurströ släpps ut efter ca tio år i trädgårdar och stallar.
Att torvbrytning får fortgå är huvudlöst när det finns alternativ.
I ett brev till regeringen kräver vi att denna verksamhet omedelbart förbjuds. Att tillåta torvbrytning förhindrar tillväxt av gröna industrier och jobbtillfällen som ökar produktionen av fossilfria alternativ.
Till dess att torvbrytningen förbjuds i Sverige så uppmanar vi konsumenter att sluta köpa torvprodukter såsom torvbaserad odlingsjord.
Köp fossilfria alternativ som är fria från torv. De finns på samma ställen som torvprodukterna och är kompostbaserade. Det går också att med fördel göra egen kompost, till lägre pris än torv.
Under Återställ våtmarkers flagga kommer nya fredliga klimataktioner påbörjas den 17 april om regeringen inte innan dess bjudit in Återställ våtmarker till ett offentligt samtal för att diskutera frågan om förbud mot torvbrytning.
Våra barns och vårt lands framtid hänger på vad vi gör nu. Därför ser vi inget annat val än att göra allt vi kan för att stoppa de dödliga utsläppen.
Gudrun Schyman, talesperson, Klimatalliansen
Carl-Magnus Clausson, forskare, Återställ våtmarker
Bo Landin, biolog, författare, filmproducent, Scandinature
Stefan Wirsenius, docent i miljöanalys av markanvändning, Chalmers tekniska högskola
Lennart Olsson, professor i geografi, IPCC coordinating lead author on land degradation, LUCSUS, Lunds universitet
Brita Sundelin, docent i miljövetenskap, Stockholms universitet
Pontus Bergendahl, talesperson, Klimatalliansen
Romina Martin, forskare i hållbarhet, Stockholms universitet
Henrik Lagerlund, professor i teoretisk filosofi, Stockholms universitet
Helen Wahlgren, talesperson, Återställ våtmarker
Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi, Stockholms universitet
Magnuz Engardt, docent i meteorologi
Anne Jerneck, professor i sustainability science, LUCSUS Lunds universitet
Erik Huss, geograf och glaciolog
Kes McCormick, associate professor i sustainability and governance, Lunds universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.