Äntligen frisk - då slår cancerbaksmällan till
Debattörerna: Eftervården måste stärkas, ingen ska lämnas ensam med följderna av sjukdomen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-10-03
DEBATT. Johanna Pettersson var 27 år när hon drabbades av bröstcancer. I stället för att gå ut i yrkeslivet ställdes hennes fokus in på att bara överleva. Behandlingarna gav lyckligtvis bra resultat och i dag är hon friskförklarad. Åtminstone från sin cancer.
För bara veckor efter den sista behandlingen kom Johannas första mentala krasch. Först då förstod hon vad hon genomgått och överlevnadsinstinkten byttes mot svår ångest och sorg. I dag lever hon i ett tillstånd hon liknar vid posttraumatiskt stressyndrom.
Hon berättar också om ett socialt utanförskap där hon ofta möts av ett samhälle som har svårt att ta in vad hon gått igenom. Enligt henne har vården inte heller erbjudit goda möjligheter till rehabilitering samtidigt som Försäkringskassan vill veta när hon ska orka jobba heltid igen.
Det här är sjukdomens efterspel – det är det här vi kallar cancerbaksmällan.
Johannas upplevelser är långt ifrån unika. Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att inte bara få människor att överleva cancer utan även hjälpa dem att återerövra livet. Eftersom fler och fler i dag överlever cancer blir den här frågan allt mer relevant, särskilt för våra unga vuxna.
Det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering, uppdaterat våren 2017, har tydliggjort ojämlikheter och brister som i dag finns i svensk cancerrehabilitering. Där lyfts flera insatser som vården snarast måste börja arbeta med för att få till en förändring.
Ingen människa ska behöva känna att de lämnas ensam med att hantera de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följder som cancer och dess behandling kan medföra. Precis som det behövs en plan för hur själva tumören ska bekämpas behövs det en plan för hur en patient ska kunna gå vidare till ett kvalitativt liv.
Inom internationell cancervård talas det om en ”Survivorship care plan” (överlevnadsplan) som utförligt beskriver för patienten vad den kan vänta sig efter avslutad behandling och hur man går vidare. Den svenska motsvarigheten är Min vårdplan och det är viktigt att varje cancersjuk patient får en sådan upprättad. Men viktigt är också att den uppdateras vid behov och inte tar slut bara för att behandlingen upphör.
Cancervården i Sverige måste dessutom bli mer jämlik, i dag finns inte specialistkompetens inom rehabilitering i hela landet. Vi vill därför se en vård som erbjuder alla patienter rehabilitering i samband med och efter sin cancer, oavsett landsting.
Samhällsvinsterna av en förbättrad cancerrehabilitering är stora, särskilt för unga vuxna som har många år inom arbetsmarknad, familj och föreningsliv framför sig. En snabbare och mer funktionell rehabilitering minskar kostnad för vård och socialförsäkringssystem samtidigt som man också ger dem en värdigare tillvaro.
Vi i Ung Cancer och Swedpos möter ständigt behovet av att skapa denna förändring. Många av Ung Cancers medlemmar, i åldrarna 16-30 år, berättar om hur ångest och rädsla präglar några av de viktigaste åren i deras liv. Personer som ofta förväntas vara vitala och arbetsdugliga kan längre inte identifiera sig i den rollen. Nu hoppas vi att våra beslutsfattare uppmärksammar denna fråga för att få till en förändring.
Under rosa månaden lanserar Ung Cancer därför begreppet cancerbaksmällan.
Genom att ge fenomenet ett namn hoppas vi öka kunskapen, påskynda debatten och förbättra rehabiliteringen för de som genomgått en behandling. Förhoppningen till framtiden är tydlig; ingen cancerberörd ska behöva kämpa ensam - även efter sjukdomen.
Camilla Tuneberg
Jeanette Winterling
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.