Turista med ansvar i juntans Thailand
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-02 | Publicerad 2015-10-29
Debattören: Landet är ett fantastiskt resmål – och en hård militärdiktatur
DEBATT. Vintermörkret närmar sig och vi rusar efter resor till den thailändska solen. I thailändska Chiang Mai, där svenskar gillar att rida elefant, sover en 29-årig tvåbarnsmamma på betonggolvet i en överfull cell där lysrör strålar hårt från taket natt som dag. I augusti i år dömdes hon till 56 års fängelse, som sänktes till 28 år när hon erkände. Med tanke på brottets allvarliga karaktär är straffet milt, ansåg militärdomstolen som fällde henne.
Tvåbarnsmamman‚ som heter Sasiwimon‚ dömdes för att ha publicerat sex statusuppdateringar på Facebook som ansågs förolämpa det thailändska kungahuset.
Vackra stränder, låga priser, god mat och vänligt bemötande gör Thailand till ett fantastiskt resmål. Verklighetens Thailand är däremot långtifrån ett paradis. Sedan ett årtionde delas befolkningen i två läger i en bitter konflikt. Sedan den 22 maj 2014 är Thailand även en militärdiktatur.
Artikel 112 om förtal av kungafamiljen är militärens mest fruktade vapen för att tysta kritiker. Det är inte bara förolämpningar av kungligheter som bestraffas utan allt som liknar kritik av det auktoritära system som byggts runt kungahuset. Möjligheten för vem som helst att anmäla en misstänkt förövare har skapat ett angiverisystem som drivs av rädsla och oförutsägbarhet.
Men artikel 112 är bara ett av många verktyg som militären använder för att tysta och kontrollera. Dagens militärstyre i Thailand är det hårdaste som landet upplevt sedan 1970-talet. All form av kritik mot militärjuntan är förbjuden.
Journalister, forskare och politiker kallas in för attitydjustering, som det kallas av juntan. Den som inte anses ha rätt åsikter tvingas till underkastelse och hotas med fängelse. Aktivister som hållits av militären uppges ha blivit torterade.
Militären har lovat att demokrati ska återinföras, men det finns anledning att tvivla. Processen mot nya val går mycket långsamt. Det är också mycket osäkert om juntans pågående reformering av det politiska systemet kommer att leda till verklig demokrati. Mycket tyder på att slutprodukten blir ett system som utesluter dem som inte tycker som den gamla eliten.
Att hålla igång turismen hör till militärjuntans mest prioriterade frågor. Turistnäringen är en av få sektorer som går bra i den hackande thailändska ekonomin. Den har också stort symbolvärde för juntan som lyfter fram turismstatistiken som kvitto på att landet accepteras av omvärlden.
Förra året spenderade svenska turister sex miljarder kronor i Thailand, enligt Thailands turistbyrå. Det gör oss svenskar till en maktfaktor. Vi kan välja att inte åka till landet i protest mot militärstyret. Vi kan också välja att åka dit men spendera reskassan så att den hamnar i fickorna på vanliga thailändare och inte hos militären och den auktoritära eliten.
Jag tror att det finns ett stort värde i mötena mellan svenska turister och lokalbefolkning, det är genom sådana möten som solidaritet uppstår. Den som vill gynna vanliga thailändare kan välja att bo på ett mindre, familjeägt hotell i stället för en stor hotellkedja, och handla i småbutiker i stället för shoppinggallerior. Man kan också fundera över vart i landet man åker. Populära svenska resmål som Phuket och Bangkok hör till de rikaste och mest pro-militära delarna av landet. Däremot reser vi sällan till regionen Isan i nordöst, där militären alltid gått hårt fram och där det är fattigt.
Många svenskar har redan sökt sig långt från tryggheten på turistanläggningen. Svenskar är populära hos thailändarna för att vi anses respektfulla, öppna och nyfikna. De flesta av oss vill nog veta mer om Chiang Mai än att man kan rida elefant.
Mattias Sköld