Där på byvägen var rädslan för fågelinfluensan närvarande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-20
I torsdags när jag körde min dotter till dagis låg det en and på vägen alldeles stilla och tittade med stora ögon. Runt omkring henne satt skatorna i träden. Jag fick känslan av att de bara väntade på att börja hacka. Naturen är grym när ett djur är sjukt eller skadat.
Min första tanke var att jag måste få undan fågeln och jag funderade över vad som kunde ha hänt henne. Givetvis kom tanken - tänk om det är fågelinfluensa! Men jag slog bort den med förnuftet. En liten and som varit i denna lilla by i Sverige hela vintern, varför skulle hon ha fått fågelinfluensa. Ändå bestämde jag mig för att använda handskar när jag flyttade henne till ett varmare och mer säkert ställe. Resolut klev jag ur bilen och skred till verket och då flög hon sin kos, snabbt och piggt och knappast märkt av någon sjukdom.
Så här efteråt kan jag skratta. Men när jag stod där på byvägen var rädslan för fågelinfluensan närvarande. Tänk vad mycket tok man kan få för sig av rapporter i massmedia. Jag läste att på fågelstationen i Falsterbo var man inte orolig för influensan. Däremot bekymrad över alla tokerier som folk får för sig.