Inget är romantiskt i kontroll och övergrepp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-02-14 | Publicerad 2015-02-13
Psykologen Jenny Jägerfeld om 50 ofräscha nyanser av Grey
För några år sen började tv-producenten E L James skriva Twilight-fanfiction, bytte ut vampyrtemat mot BDSM och gjorde viral succé – så fick vi ”50 shades of Grey”. Nu har hon snart sålt fler böcker än det har sålts typ… bröd. Det är inte en bokserie, det är en folkrörelse med egen merchandise, allt från sexleksaker och egen underklädeslinje till babykläder (!) och handklovsutrustade nallebjörnar.
Jag har problem med E L James. Jag har problem med 50 shades. Jag har problem med Anastasia Steele och Christian Grey. För huvudpersonen Anastasia är förstås vacker utan att veta om det (snark), refererar till sin inre gudinna på ett störande infantilt sätt och kallar sitt könsorgan för ”down there”, som om det vore något onämnbart i stil med Voldemort. Jag är ingen unik snöflinga, jag vet, vi är många som har stört oss på det litterärt undermåliga i böckerna. Men det verkliga problemet ligger inte där. Det ligger i protagonisternas relation.
Som läsare förväntar man sig en lite härligt kinky BDSM-relation. Vad man får är en relation präglad av kontroll, maktmissbruk och övergrepp. Det är ju förstås inget fel i att skriva en sådan roman, det finns ju tusentals böcker om destruktiva relationer. Men författaren skriver det som en erotiskt laddad kärlekssaga, med Christians manipulativa stalkerbeteende som ett uttryck för romantik, och så marknadsförs också böckerna och filmen.
E L James normaliserar och romantiserar därigenom en högst dysfunktionell och skadlig misshandelsrelation. För Christian manipulerar och kontrollerar Ana, han isolerar henne från vänner och familj, super henne full för att få henne att gå med på saker och våldtar henne. Jo. Han gör faktiskt det. Ana säger nej och försöker sparka bort honom, men han fortsätter och hotar henne verbalt. Även om hon senare njuter av sexet så går det inte att se det som något annat än våldtäkt.
En del invänder att det inte kan vara våldtäkt då Ana har samtyckt till en BDSM-relation. Och det har hon men några av ledorden inom BDSM är safe, sane och consensual. Det betyder att allt alltid sker med alla inblandades samtycke, att utövarna förhandlar fram och planerar BDSM-sessionerna i syfte att måna om de inblandades hälsa, att man när som helst kan avbryta, genom stoppord eller på andra sätt visa att man inte vill. Sex utan samtycke är aldrig BDSM, det är alltid våldtäkt. E L James slänger sig med ord från BDSM-sfären men tycks ha gjort rätt kass research.
I försvar till E L James kan man väl säga att hon bara skrev lite som hon kände för och inte kunde ana att det skulle bli så stort. Men jag skulle respektera henne mer om hon nu tog diskussionen på allvar. Istället vägrar hon att svara på frågor och menar att det är kritiken mot hennes böcker som trivialiserar våld i nära relationer. Fast – några av de främsta kritikerna till hennes böcker är människor som faktiskt upplevt sådant våld.
Sonja Schwarzenberger har också försvarat ”50 shades” och menar att kritiken får kvinnor att skämmas för vad de går i gång på. Jag tycker att alla människor får bli saliga (läs: kåta) på sin egen fason. Men det är ändå viktigt att fundera över vad de här våldsskildringarna gör med oss, vad de upprätthåller i vårt kollektiva medvetna vad gäller erotiserad över- och underordning.
SPOILER: När man har tröskat sig igenom ett par hundra sidor visar det sig naturligtvis att Christians Greys sadistiska mörker har sin förklaring i en traumatisk barndom. Att en sådan sexuell preferens bara skulle få finnas där, utan att ha orsak ett barndomstrauma, är visst otänkbart. Fräscht.
Jenny Jägerfeld