Sluta svartmåla hela supporterkulturen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-04-18 | Publicerad 2015-04-17
Debattören: Vi behöver riktig hjälp – inte okunniga påhopp
Det är vår i luften, Allsvenskan är i gång, AIK vinner matcher i april och Hammarby spelar i Allsvenskan. Ingenting är sig likt!
Fast en del saker är precis som vanligt. Vi har som varje år vid den här tiden, en ilsken så kallad debatt om fotbollssupportrar. En debatt som inte förs av och med människor från fotbollsrörelsen, eller ens av sportjournalister, makthavare eller beslutsfattare. Den förs i stället bland annat av människor som inte sett mer än två matcher på åtta år som sedan hittar på, gör antaganden och förtalar en folkrörelse.
I Expressen (14/4) presenterar Diamant Salihu just sin andra fotbollsupplevelse på åtta år. Han beskriver en för honom obehaglig upplevelse där han kunde se blodådror på folks halsar och att vissa hade tatueringar. Han kände att när som helst skulle någon kasta en handgranat mitt bland publiken.
Hur blir man rädd för handgranater på en fotbollsmatch i Sverige?
För honom var säkert rädslan på riktigt. Just för många som inte går på fotboll är rädslan för läktarna på riktigt. Men jag menar att den rädslan är en produkt av en våldsam historia och en modern skrämselpropaganda.
I veckan sände "Tendens" i P1 ett avsnitt med rubriken "Är fotbollssupportern en fara för samhället?". I programmet fick vi veta att på fotbollsläktaren hälsar man numera genom att kalla varandra för hora, "Tjena horor, hur är läget?" En lögn, men hur ska lyssnaren veta det?
Enligt "Tendens" är sexism ett stort problem på de allsvenska fotbollsläktarna. Och vet ni vad? Jag håller med. Vi har fortfarande ett problem med sexism, homofobi och rasism på läktarna. Synd då att "Tendens" inte lyckas identifiera och analysera det på riktigt. I stället gjorde redaktionen en enda oinsatt provokation mot supporterrörelsen.
Problemet med dessa två exempel – och vi ser liknande exempel varje år – är att debatten förs av folk som inte vet vad de pratar om. När jag förra året tog upp just detta fick jag kritik av ledarskribenten Patrik Kronqvist på Expressen, för att supportrarna vill bestämma agendan själva och att vem som helst faktiskt måste få ha åsikter kring supporterfrågan.
Jag tycker att Kronqvist har fel när han har rätt. För faktum är att det medier gör när de släpper igenom dåliga texter och program, är att slå oschyst mot de framsteg som hela tiden görs inom fotbollsrörelsen, av engagerade supportrar.
När jag möter folk som inte går på fotboll och de hör att jag är engagerad supporter, får jag ofta frågan "är du en sån som slåss och bränner bengaler?". Men de flesta supportrar varken slåss eller bränner bengaler. Fler slåss på musikfestivaler under en sommar än kring alla allsvenska fotbollsmatcher tillsammans under ett år. Men jag får frågan för att medier inte tar ämnet på allvar, och inte gör seriös research.
När medierna målar med bred pensel slår de mot det goda jobb som görs av supportergrupper, av SFSU (Svenska fotbollssupporterunionen) och av idrottsföreningarna. Vi som engagerar oss dagligen, som kämpar för vår kultur och för våra läktare. Vi som jobbar för ett bättre språk, för säkrare arrangemang och gör det varje dag – vi som utgör majoriteten bland fotbollens fans.
När det extrema får sätta etikett på hela supporterrörelsen så bidrar det inte till att förbättra fotbollsrörelsen eller fotbollsläktarna. Men det är säkert värt några klick.
Nu måste medierna höja nivån på debatten och faktiskt lyssna på oss som lever med detta. Sluta tala om för oss vad som är fel och fråga oss i stället hur ni kan hjälpa! Det enda den nuvarande debatten gör är att skrämma folk från att gå på fotboll. Det kan väl inte vara målet?
Björn Enjebo