Samvetet knackar på!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-26
Julen är motsättningarnas tid
Jag tillhör dem som verkligen gillar julen. Samtidigt får jag alltid dåligt samvete. Julen är verkligen motsättningarnas tid. Till julen hör både glädjen och vemodet. Det är gemenskapens och ensamhetens tid. Julen kan vara oerhört jobbig och oerhört avkopplande med sina förväntningar och krav.
De som har det bra kan vi ju faktiskt lämna därhän, men alla andra vad gör vi med dem?
Jag tänker mycket på barnen. De barn som svälter, som sover på gatan och bor i kloaker, barn i krig och barn som misshandlas. Jag har en kompis som är polis. Han mår dåligt när han jobbar julhelgen. Det är så mycket elände säger han. Poliserna kallas till bråkiga lägenheter. Värst är det där barn är inblandade. Föräldrarna som är stupfulla och slåss och så en liten rädd pojke som sitter inklämd i ett hörn. Eller en liten flicka som är utslängd och måste vandra på stan tills föräldrarna somnat. Det finns så mycket elände, visserligen alla dagar på året, men magin och drömmen om julen som målas upp i media gör eländet värre.
Vi lever i en tuff värld. Det finns inte så värst många idyller. Livet går upp och ner för alla människor och alla har sitt. Förhoppningsvis kanske alla någon gång i livet får känna riktig glädje och lycka.