Utspel om hårdare tag räddar inte Folkpartiet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-01-30
Debattören: Byt ut Björklunds kravliberalism mot klassisk socialliberalism
Om man googlar den engelska sångfrasen ”Here we go again”, får man 1 200 000 000 träffar. Ungefär så originellt känns folkpartiledaren Jan Björklunds med fleras utspel om hårdare regler mot invandrare och flyktingar.
Under mina år som nationell integrationssamordnare i Folkpartiet, 2002 till 2004, gjorde FP- ledningen, då bestående av Jan Björklund, Lars Lejonborg och Mauricio Rojas, det ena populistiska utspelet efter det andra, med udden riktad mot invandrare. Men de förväntade resultaten uteblev och folkpartiväljarna minskade från 13,3 procent, till runt 4-7 procent.
Länge trodde partiledningen att man skulle kunna återupprepa ”miraklet med språktestet”, alltså den upphämtning som gjordes i slutskedet av valrörelsen 2002, som gav en ökning i opinionen från 3,8 procent till 13,3. Eftervalsanalysen gjordes i ett vinnarrus, och man missade den djupare insikten att det var Folkpartiets grundmurade rykte som flyktingkramare, biståndsivrare, värnare av äldre i långvården samt försvaret för homosexuellas rättigheter som varit avgörande – inte förslaget om språktest. Allt enligt principen “only Nixon could go to China”. Bland väljarna stod FP, trots anklagelserna om smygrasism från bland andra statsminister Göran Persson, över alla misstankar.
Detta stora förtroendekapital förverkades åren därefter genom de ständiga utspelen om “hårdare tag” mot samhällets svagaste, invandrare, flyktingar, sjukskrivna och kriminella. ”Kravliberalismen”, som den kom att kallas, kom att dominera helt i och med valet av Jan Björklund till partiledare 2007.
I ett debattinlägg i Aftonbladet samma dag som Jan Björklund valdes varnade jag faktiskt för FP:s kommande ökenvandring i opinionen och risken för att till och med åka ur riksdagen.
Men varefter opinionsstödet minskade, minskade även utrymmet för Bjöklunds ”kravliberalism” inom partiet. Behovet av en starkare socialliberal profil började dryftas internt. Först i försiktiga ordalag, sedan allt högljuddare. Efter höstens katastrofval, då partiet backade för tredje valet i rad, har även frågan om byte av partiledare väckts.
Det är mot denna bakgrund som det senaste desperata utspelet gentemot invandringen ska ses. Desperat för att det måste vara särdeles bittert för Björklund, en av arkitekterna bakom ”kravliberalismen”, att se hur allianspartnern Kristdemokraterna räddar sig kvar med gammal FP-politik om hårdare krav mot immigranter.
Om väljarflykten från FP ska stoppas, måste partiet återta den socialliberala ledartröjan och sin klassiska devis ”socialt ansvar utan socialism”. Ett borgerligt, socialliberalt parti utan förlamande bindningar till höger eller vänster som kan vara troget den socialliberala agendan – utan hänsyn till blockpolitiken. Som tydligt värnar alla människors grundläggande fri- och rättigheter, bekämpar sociala och ekonomiska ojämlikheter till förmån för de sämst ställda och tar antidiskriminering på blodigt allvar. Då skulle FP återfå den moderna, urbana medelklassen som inte känner igen sig partiets hårda kravprofil och istället, liksom jag själv, bytt till Miljöpartiet eller Centern.
Utspelet ska ses för var det är: partiledare Jan Björklunds svanesång från den politiska scenen. I kulisserna väntar redan partiledarkandidater med mjukare framtoning och som nynnar en modernare melodi, feminister och hbtq-förespråkare som Birgitta Ohlsson och Maria Arnholm.
Mikael Trolin
F.d. nationell integrationssamordnare (FP)