Fusklappar för 2014

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-12-30

Oj, vilket år! Men vad var det som hände egentligen? Jo, det ska vi berätta för er. Varsågoda!

Tack för i år – vi ses 2015!

Valår extra allt

Supervalår vi sa, supervalår det va'. Det tog faktiskt 361 dagar innan vi helt kunde pusta ut. Då hade vi valt till EU-parlament, riksdag, landsting och kommuner – och under en knapp månad levt med hotet om ett extra val eftersom den nya riksdagen omedelbart hade gått i baklås. Kanske ska vi vara tydligare framöver: när vi säger att vi vill leva mer kontinentalt så avser vi vinluncher, inte politiken.

Som i en dröm

Men innan vi fick pusta ut var det alltså valrörelser – ni minns väl dem? Nä, inte vi heller. Det blir liksom ett töcken när vi försöker, med enstaka detaljer som sticker ut. Ljudet av en vuvuzela och ordet ”regeringsalternativ” dyker upp. Vi hörde Reinfeldts vädjan om att öppna våra hjärtan – men när valnederlaget var ett faktum var det som om han gick upp i rök. Konstigt, alltihop. Den där kolbiten, fick den en riksdagsplats?

Tips till coachen

Hur som helst, en ny regering fick vi i alla fall. Men det vore synd att säga att team Löfven fick en flygande start. I en hel drös frågor som kom upp fick vi motstridiga svar. Förbifarten? Nej men ja. Vargjakt? Ja men nej. Vinster i välfärden? Kanske men lite. Och det här var bara innan de inte fick igenom sin budget. Vi förutsätter att regeringen ägnar jul, nyår OCH trettonhelg åt maratonpass med teambuildingövningar.

Fornstora dar

Det spelades ett fotbolls-VM i Brasilien i somras och som vanligt vann Tyskland. Mest minnesvärda matchen var när tyskarna körde över en chockad hemmanation med 7-1, men mest minnesvärda händelse var när Luis Suàrez satte tänderna i en italiensk försvarare – och det var inte ens första gången. Sverige var som bekant inte med men det gjorde inte så mycket. Vi hade ändå fullt upp med att fira ett 20 år gammalt brons.

Dansa i Nuon

2009 köpte statliga Vattenfall energiföretaget Nuon för 89 miljarder kronor, vilket har kallats för ”Sveriges sämsta affär någonsin”. Detta fynd tröskades i år igenom i konstitutionsutskottet – men Maud Olofsson, då ansvarig minister, tackade nej till att komma. I stället gav hon en intervju i Aktuellt men ville då bara svara på ”konstitutionella frågor”. Så vi undrar: är ”Hur i hela friden tänkte ni?” en konstitutionell fråga?

Först som sist

För första gången sedan ämbete instiftades 1164 fick svenska kyrkan i år ett kvinnligt överhuvud. I juni mottogs Antje Jackelén som landets ärkebiskop och plötsligt kändes världen lite mer jämställd. Nu väntar vi bara på att SVT:s långkörare ”På spåret” ska få en kvinnlig programledarduo. Vi vet att det kommer ta tid, men den som väntar på nåt gott. År 2864 är vi redo.

80-talet revisited

Årets comeback stod en rysk ubåt för. Plötsligt hade vi en i skärgården igen, och lägg till detta återkommande ryska kränkningar av svenskt luftrum och du får den ljudligaste vad var det vi sa-kören sen vi mot mammas inrådan körde en sidenblus i maskin. Det är alltid trist när försvarsvänner får rätt. Inte så mycket för deras kalla kriget-retorik och osunda intresse för vapen – utan för att världen faktiskt vore bättre om de hade fel.

Hollande, mon amour

När bilderna kablades ut av den franska presidenten Hollande på en moped på väg till ett kärleksmöte med älskarinnan bekräftades än en gång franska statsmäns rykte som levnadsglada. Sambon Valérie Trierweiler bröt ihop men repade sig så pass att hon bara några månader senare kunde ge ut den definitiva kiss and tell-biografin. Av denna pikanta historia lärde vi oss att livskriser når ända in i Elyséepalatset. Och att franska presidenter ändå har så pass mycket omdöme att de inte glömmer att använda hjälm.

Du och jag Håkan

Årets litteraturbomb kom från politiken, strax efter valet damp boken om Håkan Juholts tid som partiledare ner. Daniel Suhonen skildrar ett infernaliskt maktspel men också en gripande kärlek mellan en författare som trånar efter bara en blick, bara ett kort möte med den mustaschprydde ledaren som han under knappt ett år tjänade som talskrivare och informell rådgivare. Enligt uppgift sorteras ”Partiledaren som klev in i kylan” inte på hyllan för Politik och debatt utan på hyllan för Politik och erotik.

Tid att tänka

Djurens 2014, hur har det varit? Ömsom vin, ömsom vatten. Vi gläds med Artur, tidigare gatuhund i Ecuador, som fick ett nytt hem i Sverige. Vi lider med giraffen Marius, 1,5 år – inte bara valde Köpenhamns zoo att avliva honom, han blev dessutom obducerad inför en publik med barn (!) och slutligen lejonmat. Vi faller i existentiella grubblerier av ålen i Brantevik. Den dog, efter 155 år ensam i en brunn. 155 år. Ensam. I en brunn. 155 år…

Blinka lilla stjärna

2014 har varit ett rätt risigt år på jorden, med framryckningar av rövarband som IS och Boko Haram, annekteringen av Krim och det tröstlösa kriget i Syrien. Men i rymden presterade mänskligheten bättre. I november lyckades vi få ner rymdsonden Rosettas landare på en komet. Vi landade en grej PÅ EN KOMET. Nu har landarens batterier tagit slut och behöver solljus för att få liv igen men inget att säga om det. Vi är likadana.

Mot nya mål

Oavsett vad som händer så strävar människan vidare; uppåt, framåt. 2014 var inte bara året då vi landade en grej på en komet – det var också året då vi uppfann selfiepinnen. Ibland räcker ju armarna inte till när man vill ta en selfie. Det är sådant som får oss att med tillförsikt se fram emot 2015. Det kan bli året då vi får fram ett vaccin mot malaria – och/eller kommer på ett sätt att inte bränna oss på smält ost. Gott nytt år!