Nu har Sverige inte råd med mig längre

Debattören: Regeringens mål verkar vara att putta oss funktionshindrade utför klippkanten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-10-25 | Publicerad 2016-10-23

Bilden på mig själv i rullstol kan verka brutal, men det är så det känns. Om inte våra folkvalda slutar fingra på avtryckaren tror jag en många funktionsnedsatta självmant tar steget utför ättestupan, skriver Christian Wass.

DEBATT. Det är, rätt och slätt, skamligt att få uppleva hur beslutsam nuvarande och tidigare regering varit och är, i ambitionen att putta hela funkisrörelsen utför klippkanten. En propagandamaskin som enträget pumpar ut budskapet om fusk, kriminalitet och överutnyttjande av assistanstimmar utan någon som helst saklig eller sanningsenlig grund.
Frustrerat får vi bevittna hur alla motargument, vetenskapliga fakta och bedrövliga livshistorier bemöts med kallhamrad, politisk retorik: ”Kostnaderna ska ner!”.

Personligen har jag alltid haft ett ganska stort förtroende, och förståelse, för en politikers komplicerade uppdrag. Att de är i högsta grad kompetenta människor, uppbackade av departement och sakkunniga väl insatta i alla de frågor de ska handskas med varje dag. Därför har jag också väldigt svårt att förstå vad som nu håller på att hända. Hur det gick till när de bestämde sig för att vi inte längre har råd med funktionshindrade (människor).
Jag sätter ordet människor medvetet inom parantes eftersom det är det som är den sanna konsekvensen. Man kan prata pengar, budgetar och bedömningskriterier för rätten till personlig assistans till tidens ände när det egentligen handlar om en enda sak. Nämligen alla människors lika värde.

Jag tror ärligt talat inte att de inser hur mycket de devalverar mitt upplevda mänskliga värde varje gång jag reduceras till en krympande påse pengar. Att oron över att förlora min assistans och därmed möjligheten till att vara förälder till mina två barn, vara äkta make, yrkesverksam och ha en meningsfull fritid, sakta gnager på livsgnistan. Att den genom åren alltmer normaliserade synen på mig som funktionshindrad, nu successivt kletas ner av allt prat om för stora kostnader och bedrägerier.
Om inte våra folkvalda snart slutar fingra på avtryckaren så tror jag en ganska stor grupp av (människor) självmant tar steget utför Ättestupan. Sedan finns det ingen retorik i världen som kan göra det som hänt ogjort.
Är det verkligen mitt land som beter sig så här svinaktigt?

Christian Wass (människa), civilekonom, fd aktiemäklare, inspirationsföreläsare, författare till självbiografin ”Invalido – på ett ögonblick förändrades allt”. Bröt nacken som 20-åring vid en dykolycka.

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln