Storstäderna måste bli mer barnvänliga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-09-08 | Publicerad 2011-09-02
Moderatpolitiker: Villa, Volvo och vovve har blivit bostadsrätt, buss och barnvagn
Länge var det standard att bo i staden när man var ung, för att sedan lämna trängsel och trafik till förmån för radhus när man fick första barnet. Villa, Volvo och vovve. Kan det bli mer Sverige än så? Tre klassiska ”V” som präglat uppväxten för väldigt många av dagens småbarnsföräldrar.
Fortfarande är det här verkligheten för de allra flesta barnfamiljer i Sverige. Samtidigt ser vi att allt fler väljer att faktiskt bo i stan även när man får barn. I stället för villan ordnar man en lägenhet inne i stan. Att ha bil blir inte lika viktigt när det ändå är med kollektivtrafik man snabbast tar sig fram. Barnvagnarna är på väg att ta över trottoarerna i rask takt.
Bostadsrätt, buss och barnvagn. Tre ”B” som beskriver livet för en växande grupp föräldrar som väljer att stanna kvar i stan. Vi ser till och med exempel på familjer som mitt under småbarnsåren väljer att lämna radhuset och flytta tillbaka in till staden igen. Statistik visar att antalet barn i till exempel Stockholm har ökat med mer än 150 procent de senaste 30 åren.
Skälen är naturligtvis olika. Återkommande är att det är smidigt att bo centralt och ha nära till arbete, förskola och vänner. I takt med ett allt högre tempo blir det attraktivt att kunna spara dyrbar pendlingstid.
Vi deltar i arbetet med att utveckla Moderaternas storstadspolitik. Under våra resor i Sverige har vi slagits av hur många småbarnsföräldrar som bor och vill bo i stan. I samtal med föräldrar har vi även insett hur mycket som finns kvar att göra för att våra storstäder ska bli mer barnvänliga.
Det handlar inte minst om stadsplanering. Förändringen i boendemönster har de senaste åren tagit stadsplanerarna på sängen i vissa fall. Hammarby Sjöstad i Stockholm uppvisade flera barnsjukdomar när människor började flytta in. I stället för pensionärer som sålt sina villor för att flytta in till staden, vilket planerarna räknat med, fylldes stadsdelen av barnfamiljer.
Följden blev trängsel i kollektivtrafiken och brist på förskolor åt barnen. Bristerna har till största delen rättats till nu, men exemplet visar på de problem som kan uppstå med nya oväntade boendemönster.
Vi gör inte anspråk på att sitta inne med alla svar, men vill peka på några delar som v<i tror är viktiga för att skapa mer barnvänliga städer.
Naturligtvis ska kvaliteten på skolor och förskolor vara hög. Men det ska också vara möjligt att kunna gå eller cykla till dagis och skola utan att behöva riskera livet i trafiken. På samma sätt måste det vara möjligt att snabbt och säkert kunna röra sig inom städerna. Även för föräldrar med barnvagn.
Vem vill låta sitt barn växa upp i en stadsmiljö där den enda gröna ytan är filtmattan på balkongen? Det ställer höga krav på tillgång till lekytor, parker och grönområden. Dessutom ser vi ett ojämlikt hälsoläge med socioekonomiska skillnader i till exempel stillasittande och överviktsproblem bland unga. Med bättre möjligheter till vardagsmotion kan fler barn och ungdomar aktivera sig på ett naturligt sätt. Man ska inte heller behöva vänta en halvtimme på att gungan ska bli ledig. Och självklart ska inte lekplatserna slå igen när första snön kommer.
Vi ser positivt på att storstädernas stadskärnor blir mer åldersblandade. Men det innebär också att vi måste lägga större vikt vid saker som gör det möjligt för människor i alla åldrar att ta del av storstadens möjligheter.
Johan Forssel
Hampus Magnusson