Ska du jobba på mot hbtq-rättigheter nu, Annika Strandhäll?
Tidigare S-riksdagsledamot: Jag är orolig över vad du ska ställa till med
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-04-14
DEBATT. Jag skriver som en föredetting, före detta riksdagsledamot, före detta ordförande i den svenska Europarådsdelegationen, före detta vicepresident av Europarådsförsamlingen och före detta generalrapportör för hbt-frågor.
I veckan pågår vårsessionen av Europarådets Parlamentarikerförsamling, PACE.
För dom flesta en anonym organisation men som har stort inflytande över hur de mänskliga rättigheterna i Europa ska definieras och försvaras.
Sveriges riksdag, liksom de flesta nationella parlament i Europa skickar representanter till organisationen för att granska och debattera utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i medlemsländerna.
I den här församlingen är Annika Strandhäll medlem som en del av den svenska delegationen, därför kan hon inte kan delta i omröstningen om ny könstillhörighetslag.
Det är inget konstigt att riksdagsledamöter inte kan delta i omröstningar i riksdagen till följd av åtaganden i Europarådet eller andra internationella organ.
Det som får mig att höja på ögonbrynen i det här fallet är att frågan Annika Strandhäll nu inte behöver rösta om i den svenska riksdagen är en sak PACE länge krävt att Europas länder ska ta tag i.
Den del av församlingen Annika Strandhäll verkar i arbetade redan 2015 fram en resolution som krävde att medlemsstaterna ska ”utveckla snabba, öppna och tillgängliga förfaranden, baserade på självbestämmande, för att ändra namn och registrerat kön på transpersoner på födelsebevis, identitetskort, pass, utbildningsintyg och andra liknande dokument; göra dessa procedurer tillgängliga för alla människor som vill använda dem, oavsett ålder, medicinsk status, ekonomisk situation eller polisregister”.
Den här resolutionen antogs med stor majoritet och samtliga svenska ledamöter oavsett parti röstade för.
PACE tillsammans med andra delar av Europarådet har varit instrumentella för att driva medlemsstaterna framför sig för att säkerställa transpersoners rättigheter.
Det jobbet hade inte varit möjligt utan tongivande och modiga socialdemokrater från hela Europa. De förändringar som bland annat har sin grund i det arbete Europarådet genomfört har varit buret av progressiva parlamentariker bland annat från Sverige.
När jag nu får höra att Annika Strandhäll inte kan delta i omröstningen i den svenska riksdagen för att hon har åtaganden i Strasbourg måste jag ändå påpeka att en nejröst i riksdagen inte hade betytt så mycket i slutändan, lagstiftningen kommer att förändras till det bättre ändå.
Men om Annika Strandhäll tar med sig de åsikter hon manifesterat i debatten om den marginella förändring som nu är på gång i Sverige till en församling vars beslut påverkar så många fler än bara oss i Sverige kommer hon att gå stick i stäv mot det som många socialdemokrater innan henne slitit otroligt hårt för att uppnå och effekterna riskerar att blir negativa för mängder med människor långt utanför Sveriges gränser.
Annika Strandhäll har mer eller mindre valt envägskommunikation i diskussionen om ny lagstiftning, tråkigt men inte särskilt anmärkningsvärt.
Vad hon däremot aldrig har gjort är att förmedla hur hon ser på sin roll i PACE. Sverige och dess representanter har kunnat ses som en stabil och pålitlig röst för bland annat transpersoners mänskliga rättigheter.
Kommer Annika Strandhäll ta med sig de åsikter hon drivit i den svenska diskussionen utmanar hon den styrkan samtidigt som hon sällar sig till ofta väldigt extrema krafter.
Jag vänder mig inte emot att Annika Strandhäll inte kan delta i en omröstning i riksdagen.
Jag blir däremot jäkligt orolig över vad hon kommer att ställa till med i stället.
Jonas Gunnarsson, före detta riksdagsledamot (S) och generalrapportör i hbt-frågor för Europarådet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.