Regeringen sprider skogsindustrins myter
Slutreplik från Miljöpartiet om den nya skogsutredningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-02-19
SLUTREPLIK. Regeringen beskyller mig för att ta ifrån tårna. Jag önskar att regeringens företrädare också gjorde det, och vidtog akuta åtgärder för ett akut läge i skogen. Regeringens påstående att allt är frid och fröjd i den svenska skogen stämmer inte. Kalhyggesbruket är inte ett hållbart skogsbruk.
Gamla slitna myter återupprepas desperat av debattörerna. Men nej, Sverige har inte skyddat 25 procent produktiv skogsmark, utan 6 procent, alltså långt ifrån de 30 procent som miljöministern utlovat.
De fortsätter peka på att den döda veden har ökat. Men det är naturen som skapar den döda veden och skogsbruket försöker med all kraft att motarbeta det.
394 av de svenska arterna hotas, på grund av att deras hem tillintetgörs. Kalhyggena släpper också ut cirka 15 miljoner ton koldioxid årligen, vilket är ungefär lika mycket som hela transportsektorn.
Kulturvärden bokstavligen körs över och tillintetgörs, då skadenivån på kulturlämningar i skogen ligger på 10–20 procent.
Kolonialismen fortsätter med stora kalhyggen som inte tar hänsyn till rennäringen. Arealen lavrika skogar, en förutsättning för renens vinterbete, har minskat med 71 procent sedan 1950-talet.
Och vem vill ta med sig familjen till en picknick, på ett kalhygge? Väldigt få. Däremot vill man ha stora träd och variation.
Stora rekreationsvärden går förlorade med dagens kalhyggen. Ett tecken på det är att blåbären. Sen 1950 har de minskat med hela 50 procent i södra Sverige.
Är det värt det? Allt detta, samtidigt som 60 procent av Sveriges skogsägare går med förlust, för dagens system gynnar industrins miljardvinster.
I det läget tillsätter regeringen en utredning som syftar till accelererad skövling. De ursäktar skövlingen med ett ynkligt ”ja men för varje år så skyddar vi ju skog också”.
Det är tydligt att regeringen sitter i skogsindustrins knä. Näringen i stort har basunerat ut att politikerna ska hålla sig borta, för att behålla status quo.
Ingen ansvarig politiker kan stå och titta på. Och det är nog det som är förklaringen. Allt för många nöjer sig med skogsindustrins propaganda.
Därför vill jag uppmana alla politiker, i riksdagen och regeringen. Ut och leta efter en skog, som inte planterad. Då kommer insikten att skövlingen redan har gått för långt, och att det vilar ett tungt ansvar på politiken. Att rädda det som räddas kan, och snabbt ställa om skogsbruket till ett hyggesfritt skogsbruk.
Rebecka Le Moine, riksdagsledamot, talesperson för biologisk mångfald (MP)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.