Ulf Kristersson, du sviker våra barn

Författaren Nora Khalil: Våra politiker bryr sig inte om oss som drabbas hårdast av gängvåldet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-10-07

Jag tänker på pojken som gick till fotbollsträningen med drömmen om att bli nästa Zlatan. Barnet som tvingades bevittna en skottlossning. Vågar han hålla kvar vid drömmen? Våra politiker bryr sig inte om oss, därför måste vi organisera oss, skriver författaren Nora Khalil. Bilden är från platsen vid Mälarhöjdens IP där en en ung man nyligen sköts till döds.

DEBATT. Dagen efter skottlossningen vid Mälarhöjdens IP står två barn på tunnelbaneperrongen och håller om varandra: ”Inget får hända dig, förstår du det?”.

Den rädslan ska inte våra barn behöva känna. Alla är överens om att det gått för långt, vi passerade gränsen för länge sedan. Ändå lyckas Ulf Kristersson hålla ett tal till nationen utan att lyfta orsakerna till våldet eller vikten av det förebyggande arbetet för att tackla problemet.

 

Inför valet lovade Ulf Kristersson att 250 miljoner skulle satsas på idrotten för att just motarbeta gängkriminaliteten. Hur kommer det sig att dessa pengar uteblivit?

I våras mottog min lillebror ”Kompassrosen”, en utmärkelse som han fick av självaste kungen, för sitt ledarskap och engagemang i förorten. Pojkarna han tränar i fotboll blev stolta och ropade: ”Vi har den bästa tränaren!”.

Föräldrar i Alby har så stor tillit till honom att de tryggt lämnar sina barn ensamma på träningen. Han är en positiv förebild för barnen. När nyheten om skottlossningen nådde honom blev han knäckt: ”På en idrottsplats?!”

En plats som symboliserar trygghet och glädje för så många barn.

 

Kan inte Ulf Kristersson se det uppenbara? Att detta hänsynslösa våld orsakas av de ständiga nedskärningarna i bland annat skolan och föreningslivet? Nedskärningarna fråntar barn en chans att få tillgång till fritidsaktiviteter som forskning visat vara en skyddsfaktor mot framtida normbrytande beteenden.

Ulf Kristersson har svikit våra barn.

 

En tonårskille berättar: ”Jag säger inte att det är rätt att beckna, men vad fan ska jag göra när jag inte har något eller kommer bli något? Jag suger i skolan, jag har inte ens ett eget rum och mamma sliter sönder sig, men ändå har vi inget. Vad tror du kommer hända om jag slutar? De kommer bara gå till någon annan, precis som när mjölken tar slut i ena affären så går man till den andra. Tror du någon vill leva det här livet?”.

Att den här killen hamnat där han hamnat är ingen slump. Det är konsekvensen av skolor som saknar resurser, överbelastade lärare, nedskärningar i välfärden, fattigdom, misstro från samhället och ett totalt ointresse för det förebyggande arbetet av politikerna.

 

Vi måste erbjuda unga det samhällsstöd de behöver. Utöver det förebyggande arbetet måste vi främja jämlikhetsarbetet.

Vad tror Ulf Kristersson händer när man tar bort förutsättningarna för att leva ett normalt liv? Eftersom den offentliga sektorn bevisligen inte levererar måste vi avsätta medel för organisationer.

Våra politiker bryr sig inte om oss, därför måste vi organisera oss, lyfta förebilder och försöka uppfylla våra grundläggande behov.

 

Jag tänker på killen som sköts till döds vid idrottsplatsen som en konsekvens av samhällets misslyckande.

Jag tänker på pojken som gick till fotbollsträningen med drömmen om att bli nästa Zlatan. Barnet som tvingades bevittna en skottlossning. Vågar han hålla kvar vid drömmen?

Jag tänker på mamman som berättar: ”Precis när jag vågade släppa iväg min son på träningen själv, sker detta, nu måste jag ta tillbaka den friheten ifrån honom”.

Jag tänker på grundskolläraren Soha Saad. Jag tänker på vad hon under en lång karriär hade bidragit till, hon hade utbildat våra barn och varit en viktig förebild, men på grund av våldet och omständigheterna har en av våra lärare berövats oss. Må hon vila i frid.

 

Vår statsminister håller ett tal till nationen utan att nämna orsakerna till situationen en enda gång. Jag skulle därför vilja skicka en checklista till vår statsminister och alla beslutsfattare: 

Att göra:

  1. Nämn situationen för vad den är: en nationell kris.
  2. Adressera orsakerna till problemet, bland annat nedskärningarna i välfärden som ökar klyftorna, ojämlikheten och rasismen.
  3. Lyssna på de som forskat på ämnet och de som lever i det, det vill säga de som sitter på kunskap och lösningar.
  4. Släng Tidöavtalet i papperskorgen! Det är endast politik som missgynnar de redan utsatta.
  5. Satsa ännu mer på det förebyggande arbetet.

Att inte göra:

  1. Anklaga samhällets mest utsatta grupp för ett strukturellt problem.
  2. Normalisera rasism.
  3. Nedmontera vårt välfärdssystem.
  4. Tro att militär styrka och ökat våldskapital löser våld.

 

Du, Ulf Kristersson, skulle kunna hålla ett nytt tal, där du adresserar kärnproblemen och lyfter vikten av jämlikhet. Ett tal som riktas till folket, till lärare, ledare, socialarbetare, fritidspedagoger och föräldrar som dagligen kämpar för våra barn och vårt samhälle. Ett tal till våra oroliga barn som behöver återfå sin framtidstro.

Men det kommer du inte göra eftersom ditt parti, regeringsbildningen och SD har utformat en politik som inte bara missar målet, utan ni sparkar på de som redan är utsatta.

Nora Khalil, lärare och författare, sommarpratade i ”Sommar i P1” i juni i år.

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.